Castle of Cair Paravel

Jul-listor

2010-11-24T20:52:00.002+01:00

Det är på riktigt tusen år sen någon skrev här. Eller, nej, det är inte sant. Det är lite kortare tid sen. Men det känns som tusen år och en helt annan tid. Eftersom ingen läser här längre (probably) och de som gjorde det en gång för länge sen redan vet det mesta som har hänt sen dess behöver jag inte berätta allt sånt. Men jag kan berätta om vad jag önskar mig i julklapp, för det vill jag och det känns sniket att göra det på facebook. Jag har alltid skrivit önskelistor. Det är en hjälp för den som är tvingad att ge mig något att ge mig något jag faktiskt blir glad för. Sen är det självklart upp till presentköparen (i år tror jag att det är Petra) att köpa nåt som den tycker passar. Tänk om den som jag ska köpa till (Andrea) också var så omtänksam (end of hint)

Så detta är (utan ordning):

Johannas önskelista för julen 2010

Mortel i gjutjärn
Bunkar (jättestora)
Avlång bakform
"Listen Mr" med Levi Ware
Tänkolär
"Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson
"Boktjuven" av Markus Zusak
Fikonmarmelad
En sjukt snygg ryggsäck som finns på Indiska (en svart, ganska stor, underbar! fast om det finns en liknande i ljusbrunt läder vill jag hellre ha det)
Presentkort på Indiska (ja, precis det önskar jag mig. Jag vill ha hela Indiska, så ett presentkort är precis lagom.)
fortsatt prenumeration på Språktidningen
Harry Potter 5-7 i den svenska upplagan (för att matcha dem Jonte redan har)
En JÄTTESTOR kruka som jag kan odla potatis i till våren

det var allt jag kan komma på nu. Och folk tycker det är svårt att köpa presenter till mig. Pah!

Nu ska jag pussa på min man.

/Snålisen

Släktkalas

2010-08-10T20:26:00.003+02:00

Idag är det min sista dag som tonåring. Jag fyller tjugo år imorgon. Jonte har köpt en present till mig idag. Jag har köpt mat och ingredienser till en tårta som jag hoppas ska vara så god som den verkar i receptboken. Det är inte diskat, inte städat och inte förberett. Jag är inte förberedd. Jag har gått i flera veckor och ojat mig över hösten så jag har missat att det faktiskt är imorgon jag fyller år tills Johanna var snäll nog att påminna mig om det. Läskigt. Jag känner mig inte oredo, men jag känner mig inte förberedd.

Idag betalade jag för övrigt in anmälningsavgiften till Bibelinstitutet. Om knappt tre veckor börjar jag skolan. En ny skola, en ny klass, nytt nytt nytt, men för första gången känner jag någon i min klass sen innan, jag inte bara känner. Två av mina absolut bästaste vänner i världen kommer gå i den klassen. Vi kommer reta varandra till vansinne och ha jättekul och finnas nära varandra det här året.

Imorgon är det min födelsedag. Jag har bjudit hit familjen, som inte kommer i fullt antal men som tar med sig en gäst som jag har lite svårt för och så har jag bjudit hit släkt som jag aldrig egentligen har träffat. Vi kanske har setts nån gång när jag var pytteliten, men jag har inget minne av dem. Eller, jag har ett minne av en av dem, jag minns att Sören, farfars kusin, klappade mig på huvudet och sa att sist vi hade setts så kunde jag knappt gå eller nåt i den stilen.

Nu bjuder jag hem dem till mig för att de bor i den här staden. Jag har ju för i hela världen rötter här, även om jag inte har kontakt med dem. Men jag är nervös. Ända sen Johanna åkte vid tvåtiden har jag försökt tänka ordentligt och inte jaga upp mig. Innan dess tittade jag på Roswell med henne. Det finns ju faktiskt ingenting att jaga upp sig för. Ändå är det konstigt. Släkt är underligt.

Kristian & Marias bröllop

2010-08-08T22:46:00.000+02:00

Nu är vi trötta!

I fredags eftermiddag åkte jag, Jojjo, Joppe, Martin och Calle (några från vårat sköna band TZBlizzard) upp till ännu en bandmedlem, Kristian, som skulle gifta sig med sin Maria.

Vi åkte hela vägen upp till Hudiksvall och sov hos Joppes flickväns föräldrar, och blev introducerade i norra och södra Dellen. (Kolla upp vad det är.)
Vi umgicks även med deras fantastiskt fina, men döva hund Bessie.

På lördagen gjorde vi stan och köpte nya skor och slips till mig. Calle impulsköpte nästan även en iPhone 4, men de var ju förstås slut. (nähä?)

Strax efter tretiden sa det fina brudparet "ja" och de blev gifta!
Resten av kvällen gick ut på att ha ruggigt kul på en riktigt lyckad bröllopsfest. Helt fantastisk var den, måste jag säga.

Vårat bidrag till showen gick ut på att Krille, som är trummis i bandet, fick spela trummor på oss utklädda till ett trumset till en låt på scenen.
Det gick bättre än förväntat! Vi höll nästan takten, t.o.m. när han började flippa loss och göra det svårare för oss i trumsolot!

Snart dyker det upp ett litet filmklipp från det!

Men nu är vi riktigt riktigt trötta och måste sova inför en rejäl arbetsvecka!

Over and out!

Red Hot Chili Pepper

2010-08-05T21:32:00.003+02:00

När jag hade skrivit klart min ansökan åkte jag ut till Hjälmargården för att hjälpa till Chili där Sara och Alex är ledare. Det är såklart en massa andra ledare också. Men jag tänkte att jag skulle hjälpa till.

Det blev väldigt kul och väldigt tröttande, speciellt för huden på mina händer som har varit nästan konstant utsatta för vatten och diskmedel. Även om jag inte är allergisk mot det längre (vilket jag var när jag var liten) så är jag lite känslig. Så det blir salva snart. Först ska jag bara blogga. Det är ju så man prioriterar i livet.

Jag träffade en konfis på lägret också! Det var väldigt kul för det var bara här om dagen som jag saknade dem jättemycket. Så träffade jag massa annat folk också. Alltså det är riktigt skönt ändå, att åka ut och hjälpa till och avlasta lite grann och jobba supermycket och träffa massor med folk. Jag gjorde något efter varje måltid jag var där och hade jag varit ledare på riktigt hade jag aldrig orkat, men nu fick jag avlasta bara och det kändes riktigt värdefullt. Fast jag tror jag vill vara med som ledare nästa år. När vi har hittat en kyrka att vara ledare i.

Nu är jag helt slut och trött och ville mest bara skriva av mig om nåt annat. Nåt som inte är lägerbubbla och slita och disneysånger och fantastiskt viktiga och fina samtal i diskrummet på Hjälmargården. Jag har fått två besked. Jag har med all säkerhet en plats på bibelskolan om jag vill ha den. Jag är på åttiofemte reservplats i en urvalsgrupp om sexton på Psykologprogrammet på Örebro Universitet.

Nu håller jag på att somna så jag ska försöka hinna få nåt i mig innan jag slocknar i soffan. Imorgon kommer Johanna och håller mig sällskap innan Jonte, jag och några till åker på bröllop.

Min personliga utveckling

2010-08-02T14:37:00.003+02:00

Jag sitter med ansökan till bibelinstitutet. Det är låångt efter sista ansökningsdag men jag har ringt och pratat med en som heter Åsa som har sagt att hon kan vänta. Så jag tänkte skriva ihop min ansökan idag och försöka skicka den senast imorgon. Så den är inne innan terminen börjar, liksom. Man ska skriva 1-2 A4 om sin personliga utveckling och jag som aldrig har svårt med ord sitter plötsligt med ett tomt word-dokument framför mig och vet inte alls vad jag ska skriva. Alls.

Hur personlig ska jag vara? Hur mycket ska jag skriva? Vad vill jag att vem ska veta? Vad vill de veta? Vad är viktigt och vad är oviktigt och vad är onödigt detaljerat och vad behöver förklaras? Och vem i hela världen är jag?

Jag antar att allt mitt grubblande genom åren bara gjort mig mer förvirrad. I början var det svårt när man började en ny kurs att göra det här och då skulle jag skriva ett kort stycke. För varje dag känns det som att den frågan blir svårare att svara på. Så jag funderar på annat istället. Böcker. TV. Brickebacken. Vänners kärleksliv.

Men nu ska jag inte skriva om något sånt. Jag ska skriva om vem jag är och varför jag vill gå bibelskola. Inte om vilka böcker jag läst, hur intresserad jag är av psykologi eller filosofi eller hur mycket tyska jag läst förut och att jag siktar på mvg i betyg. Jag ska skriva vem jag är och hur jag har utvecklats och från när jag räknar mig som kristen och vad jag förväntar mig av BI.

Svåra frågor för en stackars nittonåring med åtta kapitel kvar i Sense and Sensibility och en medvetenhet att denna ansökan snart ska skickas in.

Intensivslappa

2010-08-01T23:00:00.004+02:00

De senaste dagarna har varit lata lata sommardagar. Snart börjar Riktiga Livet och man vill ju vara utvilad tills dess. Så jag intensivslappar med lagom okreativ kreativitet, häng på stan, häng hemma, åkande i Örebros lila bussar och massor av läsning. Nästa vecka kommer antagningsbesked nummer två och jag känner mig ganska säker på att jag inte kommer in på psykologprogrammet. Så jag bestämde mig nu ikväll när Sara var här att jag ska söka samma bibelskola som två av mina absolut närmaste vänner.

Det känns väldigt rätt nu när jag kommit fram till det, men frågan är om det kommer kännas lika rätt om fem minuter. Den senaste tiden har jag velat kring så mycket så jag håller på att bli tokig. Att få input och tankegångar från mängder av olika författare gör inte saken bättre. Just nu har mitt senaste bokfynd (till mig själv, that is, senaste var Momo för en femma men den gav jag till Sara) fullkomligt slukat mig. Hur Sense and Sensibility påverkar mig har jag inte kommit fram till än.

Kultur, kultur... Jag har börjat läsa en bokserie för att kunna kritisera den rättvist och upptäcker att jag blir fångad av berättelsen, om än motvilligt. Jag håller inte med kritikern som sa att det var en ny Sagan om Ringen, men den är bra. Däremot funderar jag vart i hela världen den är på väg. Just nu verkar målet vara att döda Gud och krossa kyrkan. Det känns liksom inte som nån bra riktning. Jag gillar inte när fantasyberättelser gör sånt. Tar saker som faktiskt finns och gör det till gott eller ont. Jag är öppen som bara vad för paralleller och övertydlig symbolik, men den här boken tar det lite för långt. En riktigt recension kanske dyker upp nånstans. Funderar på att dra igång mitt recenserande igen. Was möchten sie? Den där bokklubbsidén känns som att den kommer bli av och det gillar jag.

Nej, nu är det sovdags. Ska ju intensivslappa med Austen imorrn också. Och planera födelsedagspartaj.

Back in business

2010-07-26T21:28:00.003+02:00

Efter en lång frånvaro är jag tillbaka. Jag har haft datortrubbel ett tag, först med batteritid och sen med tangentbordet. Det blev liksom inte av att jag satt vid datorn eftersom jag blev så irriterad. Men nu har vi köpt en ny dator, en netbook som jag kan föra anteckningar på, skriva på och ta med mig överallt. Det känns bra. Den är röd.

Mest av allt tänkte jag kanske bara säga att jag lever, visa att jag inte har övergivit bloggen helt och hållet och prova tangentbordet lite mer. Det är ett ganska så najs tangentbord jag har. Nu ska jag fippla lite mer med inställningar och sånt. Hihi.

Världens finaste

2010-07-11T22:21:00.001+02:00

Jag har nog världens bästa fru! Hon är underbar och jag älskar henne så otroligt mycket!

Igår Lovisa och Emanuel hit och hälsade på och sov här under natten, och idag åkte vi till Hampe och hämtade min svägerska, Petra, som varit på läger där.

Riktigt trevligt har det varit, men vaaarmt! Puh!

En igelkott!

2010-07-07T21:26:00.003+02:00

För en liten stund sedan var jag ute på promenad i värmen och stötte då på en liten krabat.
Riktigt modigt av honom att vara så långt från buskarna mitt på ljusa kvällen.

Det är i varje fall den första igelkott jag ser på näta håll på flera år.

Han var dock inte lika modig som en viss and, för några veckor sedan (se lite längre ner).

I'm blue, da ba dee da ba daa

2010-07-06T15:23:00.002+02:00

Igår var inte min lyckodag precis. Dels hade jag sovit alldeles för lite eftersom vi flyttade i helgen och jag kom hem sent sent till Stockholm på kvällen och jag öppnade och öppnade dessutom sju och inte halv åtta som tanken var från början när vi la schemana. Så blev det kallare än jag hade räknat med när jag klädde mig tidigt tidigt på morgonen så jag gick och frös hela förmiddagen. Sen råkade jag trampa snett i ett hål ute på gården så jag stukade foten.

Dessutom har jag tydligen gått och blivit allas favvofröken, exklusivt utvald att få byta en viss pojkes blöja. Vilken ära. Detta var pojken som älskar vinbärskart mer än allt och hade fyllt magen med omogna bär. Så blev jag också den enda som fick följa med en annan pojke på toaletten, som inte hade ätit bär men som var minst sagt dålig ändå. Det påminde lite om den där dokumentären om Indien som jag och Jonte såg för ett tag sen. Efter halva dokumentären insåg jag att det gula de skvalpade runt faktiskt var människoavföring.

När jag precis hade hunnit hem ringde mamma och berättade att vi skulle flyttstäda lägenheten, så det var bara att kränga på sig paltorna jag tagit av för att ta en varm skön dusch. Istället fick jag, svettig och dan, halta runt med en dammsugare och en mopp. Solen hade tittat fram och det närmade sig samma värme vi hade i helgen, så golven torkade i och för sig väldigt snabbt. Men fönstrena blev inte tvättade, något jag borde göra idag eftersom vädret är mycket lämpligt för precis den aktiviteten. Men jag orkar inte för jag måste vila min fot. Den är bara lite blå nu.

Nu tar det sig.

2010-07-05T22:23:00.000+02:00

Ja, nu tar det äntligen sig i vår lägenhet. Alla möbler och lådor är nu flyttade, och allt ska bara på sin plats.
Men det är fortfarande lite tråkigt att Jojjo har en till hel vecka att jobba i Stockholm.

Vad bättre är, är att min trogna vän Danne kanske kommer hit under veckan, någon dag och hälsar på. Det ser jag fram emot!

Midsommarhandlande

2010-06-25T10:45:00.000+02:00

Igår var det löning, och idag var det handlande av mat inför ikväll när Sara och Oscar ska komma och hälsa på i vårt provisoriska Örebrohem!

Ser fram emot ikväll!

Utsikt

2010-06-17T13:14:00.000+02:00

Vill bara dela med mig av den fantastiska utsikten jag har från mitt
kontor på jobbet.

Saker och ting på väg upp

2010-06-14T19:36:00.000+02:00

Ja, så här ser det ut idag i vårat nya vardagsrum.
Hyllan är på väg upp och allt annat står i lådor och kassar på
golvet.

Den nya lägenheten

2010-06-08T22:00:00.009+02:00

Som de flesta redan vet så flyttar jag och Jojjo till Örebro under den här månaden, och jag som har börjat jobba i Örebro redan håller mig här, och Jojjo som fortfarande jobbar i Stockholm är kvar där. Det är verkligen trist att behöva vara ifrån varandra, men vi ses på helgerna i varje fall.

Nåväl, jag ska inte tråka ut med ett lång textinlägg (det klarar andra i hushållet bättre än jag ;D ), men istället visa lite bilder på hur lägenheten ser ut.Bilderna är tagna förra veckan när jag inte hade hunnit få in så mycket möbler, men ni kan säkert fantisera fram något fint. Så kan ni ha massor av åsikter om hur vi möblerat helt fel när ni hälsar på sen, hihi!

Här är min hörna där jag tillbringar det mesta av min fritid.

Badrummet är delat i två, med en toalettdel, och en med tvättmaskin och badkar.

Köket är i vinkel, och här är spisdelen. Sen går den vidare till vänster där det finns plats för t.ex. matbord eller någon annan stor möbel om man så vill.

Förråd!

Utsikten från vardagsrummet!

Sovrummet, där ser vi återigen den fina madrassen.

Så här ser vardagsrummet ut. Fast just nu står det massor av lådor här också, som inte fanns när bilden togs. Bra är väl det, kanske.

Hoppas nyfikna känner sig nöjda, och att ni kommer och hälsar på snart! Jag är här på veckodagarna och i juli flyttar Jojjo in, så då är vi här hela tiden!

Örebro

2010-06-03T18:07:00.002+02:00

Det hela är så verkligt nu. Verkligt och samtidigt sjukt overkligt. Jag tömmer våra hyllor och väntar på ett skype-samtal från Jonte och skjuter upp disken efter hans föräldrar som var här och hämtade saker åt honom. Jag försöker organisera alltihop för att flytta efter om en dryg månad.

Det är outhärdligt på alla sätt och vis, på samma sätt som våren och försommaren. Outhärdligt att inte dela lägenhet och liv med honom i sex veckor (varav en redan har gått, tack och lov) och bara ses på helgerna och leva i kappsäck och allt det där vi var så färdiga med. Samtidigt så outhärdligt och outsägligt lyckligt att vi håller på att flytta till staden som fångade mitt hjärta första gången jag var där för så länge sedan. Sex år? Sju år?

Att bara få andas luften där, att känna att jag är där jag hör hemma med människor som också betyder så outhärdligt och outsägligt mycket för mig.

Jag har dock aldrig trott att jag skulle sakna det här stället så mycket som jag faktiskt kommer att göra. Kanske inte Jakan och lägenheten. Men Becka, vår lilla bäkis. Och konfirmanderna. Och bönegruppen och alla andra mina grymma vänner (fast mest bönegruppen, nu när vi ändå pekar ut folk). Och kyrkan faktiskt, som jag haft det så kluvet med ett tag. Kyrkan som jag kan utan och innan och som jag inte nämner rummen vid namn i utan hellre säger "Rummet med gubbarna i" eller "det lilla rummet" eller "rummet där vi hade söndagsskolan -99". Med namn som får folk att höja på ögonbrynen, som Fängelsehålorna eller Graven. Graven vet bara hardcore-fillafolk var det ligger. Nedanför kapellet, innanför trappräcket finns en dörr. Där hade de Jesu grav en påskvandring omkring millennieskiftet.

Samtidigt hägrar planer för långa tekvällar och bokklubb (?) med de bästa tjejerna i världen och förhoppningsvis studier. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "om jag kommer in" den senaste månaden, sen jag började prata mer om att vi ska flytta. Magont varje gång jag kollar mailen. Men kommer jag inte in så finns det dagisbarn i Örebro också. Och konfessionella förskolor, i alla fall än så länge, fast jag kommer rösta på ett parti som egentligen är emot det.

Nu ska jag skypa med Jonte istället för att bara vända mig om och fråga honom om vi ska se på en film eller vad vi ska äta eller bara krama honom för att han är bäst. Skype. Återigen.

Helt otroligt!

2010-05-20T21:12:00.000+02:00

Nu vet jag att jag bloggar två gånger på samma dag, men idag har det
hänt något synnerligen ovanligt.
På vägen till cellgruppen som vi hade ikväll stannade bussen som vi
åkte med för en kvinna som precis missade den.
Jag och Jojjo sa för oss själva att det var inte varje dag som
busschaufförer var så hyggliga i Stockholm.
Senare på vägen hem stannade bussen för oss när vi sprang efter
den, säkert ett tiotal meter efter att den åkt iväg från
hållplatsen!

Det kanske bara är för att vi ska flytta härifrån som det händer,
men jag kan inte låta bli att bli glad av den här trenden.
Tack SL!

Skön dag i Rolambshovsparken

2010-05-20T14:08:00.004+02:00

Idag var Becca ledig från jobbet och jag var förstås som vanligt hemma, så vi beslöt oss för att ta en dag ute i solen någonstans.
Det blev Rolambshovsparken, med medtagen mat och dricka och lite böcker att läsa.
Men plötsligt stördes friden av en närgången and som ville att vi skulle dela med oss.

Hej.

2010-05-03T16:21:00.002+02:00

Jag lever fortfarande, är bara inte så bra på att visa det. Efter ett samtal med Sara insåg jag att det är dags att klargöra det. Och att kanske berätta lite vad som är på gång. Jag ska jobba heltid på dagiset fram tills första veckan i juli, så jag har inte jättemycket ork att blogga och när jag väl har det finns det tusen andra saker att göra. Och bloggen har aldrig varit tänkt som ett måste heller.

Men idag är jag hemma från jobbet med mycket ont i halsen och lite snor. Jag har hunnit med att läsa ut en biografi om C. S. Lewis och en sjukt bra ungdomsbok sedan igår. Funderar på att gå tillbaka till min (o-?)vana att recensera alla böcker jag läser. Det kanske skulle öka frekvensen av både blogginlägg och lästa böcker i mitt liv. Just nu är jag mest sugen på del två i serien, men den finns inte på bibblan här och eftersom jag hade tänkt vara frisk imorgon känns det inte nödvändigt att skicka efter den.

Igår var vi på picknick med Danne på Järvafältet och vi försökte förklara för honom att mitt lokalsinne inte bara är dåligt lokalsinne utan i en klass för sig. Min spatiala förmåga ligger någonstans strax under nollan. Trots det litade killarna tillräckligt på mig för att tvinga mig att visa vägen till bilen och under över alla under lyckades jag med detta (det vill säga att svänga åt rätt håll i en korsning. För mig är det en utmaning).

Andra saker som har hänt är att jag har haft den här trevliga donnan på besök, med medföljande sällskap. Han har verkat så bra för henne att jag hade tvivlat på att han existerade, vore det inte för den mängd bilder det finns på honom på hennes blogg. Men jag kan nu även rapportera till övriga undrande att Micke är i högsta grad verklig och trevlig. När de kom berättade de att Mickes syster (som de bor hos de här dagarna) var i högsta grad gravid. När de åkte härifrån var hon på väg ur det tillståndet. Spännande med barn, tyckte vi allihop, men mest Josefin tror jag. Hon frågade flera gånger hur det går till med det där med barn och vi försökte förklara bäst vi kunde.

En annan otroligt spännande sak som också handlar om en stor förändring i livet är att jag och Jonte ska åka till Örebro i helgen. Mer om det senare. Nu ska jag sätta mig i solen med en bok som inte är fortsättningen på den jag läste ut imorse.

God mat hos Jesper

2010-04-23T00:50:00.000+02:00

Vi var på bönegruppen idag, och den här gången var vi hos Jesper
som bjöd på tomatsoppa med gott bröd till.

Min aptit har inte riktigt varit hundra procent de senaste dagarna,
men det blev en fin bild av brödupplägget åtminstone.

Vi var på "The Umbilical Brothers"!

2010-04-19T21:11:00.000+02:00

Japp, och det var riktigt häftigt!
David bjöd Becca bara för att, och bjöd Jojjo som studentpresent.
Jag övertygade sedan Danne att också komma, så blev det en helskön
kväll på södra teatern.

Efteråt fick man mingla med dem och få DVD-skivor signade. =)

Om ni inte ved vilka de är, kolla in dem på Youtube!

Swhoosh, smack, schelwrlt (ljudet av en syrsa som krossas), bom!

Gekås

2010-04-03T14:33:00.000+02:00

Japp, nu har jag som man för första gången följt med min fru till
Gekås och köpt "behövliga" saker till vårat liv.

Men faktum är att för första gången i mitt liv var jag tröttare
när jag gick in i affären än när jag gick ut!

Fast det kanske berodde på att teknikavdelnigen ligger mot slutet,
nära utgången, eller att det faktiskt är riktigt varmt i solen idag.

Resten av påskhelgen firar vi utanför Halmstd i Thörns sommarstuga,
och åker hem till Sthlm på måndag.

Glad påsk allihopa!

Svarta lackpumps

2010-03-31T16:47:00.002+02:00

Planen var att jag skulle åka direkt från jobbet till stan idag, men den jag skulle träffa blev försenad så jag hann hem och kolla mitt konto och lite sånt innan. Och så tänkte jag försöka springa och köpa de fina skorna jag har tittat på så länge.

Jag har redan jättemånga skor och speciellt ett par om jag har på mig hemma. Det är ett par svarta lackpumps som jag har på mig när jag vill känna mig lite mer kreativ, lite snyggare, lite kvinnligare eller helt enkelt när jag behöver boosta mitt självförtroende eller mig själv lite. De funkar så, mina svarta lackpumps. Tyvärr är det fortfarande så grusigt och kallt ute att jag inte kan ha dem in till stan. Det känns som att jag skulle behöva dem idag.

Gilla loppis.

2010-03-20T12:44:00.004+01:00

Trots att vi är tre på den här bloggen verkar det som att ingen skriver om inte jag gör det. Den senaste tiden har jag inte haft någon lust att blogga, så studentfest, jobb, solbränna, planer med Sara, samtal med Johanna och helt enkelt livet sen jag kom hem från Kittelfjäll har förblivit odokumenterat. Oh, the horror.

Men idag har jag varit på loppis och det gör mig glad. Jag har köpt födelsedagspresent till min svärmor (måste också hitta nåt till min egen mor, men det är så mycket svårare), tyg till min bästa vän, tyg och pyssel till mig själv, tekula som jag funderar på att använda som smycke för att den är så söt, allt från Röda Korset. När jag och Jonte gick och köpte frukost imorse gick vi dessutom förbi en klass som hade loppis till sin klasskassa. Tyvärr såldes assietterna jag var sugen på, men sex stycken efterrättsskålar för att kunna bjuda på efterrätt till fler än oss som bor här och det mest fantastiska köptes där. Ett struvjärn.

Jag har varit jättesugen på att prova att baka struvor ända sen jag köpte den här boken. Ännu mer sugen på att baka själv blev jag när jag impulsköpte ett paket struvor hos Handlarn i Kittelfjäll. Jag gillar att butiken egentligen heter "Sista Utposten" men i liftsystemet heter den Konsum (Konsumravinen) och i tal heter den Handlarn. Struvorna var inte jättegoda men det kändes liksom att de ska ätas färska med en kopp starkt kaffe, inte en iskall vinterdag på väg tillbaka från Handlarn med en sjuk förkylning i halsen.

Problemet är man behöver ett speciellt järn och jag har inte haft något. Man ska doppa järnet i smeten och sen i oljan. Men nu har jag ett! Ett som är format både som hjärta/blomma och en som ser ut som en fjäril. Fem små kronor kostade det. Gilla loppis.

Dra åt Kittelfjäll

2010-03-06T16:26:00.002+01:00

Nu har vi äntligen kommit hem efter en vecka i Kittelfjäll. Att vara lägerledare tär något otroligt och att vara förkyld lägerledare tär ännu mer, men det ger så sjukt mycket tillbaka och det är så grymt kul att vara ledare åt så fina tjejer. Vi har klarat oss relativt bra trots en liten lavin (ingen skadad), två ledare skadade (ett nyckelben ur led och en spricka i en arm) och en buss av vägen. Tack och lov blev ingen i bussen heller skadad, men alla blev såklart skakade. Vår buss hade det bra med spralliga Anton och ett födelsedagsbarn vid micken, en beatboxande Phinas och Williams vardagshistorier från Upplands Väsby. Krigsfilmerna (Max Manus och Behind Enemy Lines med Owen Wilson) däremellan var ganska uppskattade, men det blev lite väl mycket av det goda för min smak. Eller, goda och goda. Jag har svårt att se det som en god och en ond sida i ett krig. Det har väl de flesta egentligen. Fast jag skulle skriva om Kittelfjäll istället för att dra in mig i filosofiska resonemang om gott och ont. Det kan jag göra en annan dag.

Lägret har verkligen haft Guds beskydd. Inte bara för att vi har haft relativt få skador och underbart väder. Undervisningen och häng-tiden har också varit riktigt bra. Det var ett lite nytt grepp på gudstjänsterna i Ladan med tanke på de ungdomar som inte har så mycket kyrkvana. Såklart kan man fundera på hur mycket man kan ändra utan att det blir konstigt (vi var några som inte var helt hundra på om man gjort någon textanalys innan man bestämde att Nine Inch Nails låt Hurt skulle spelas när man samlade ihop pengar till slummen i Kenya) men konceptet var riktigt bra ändå. Det var ganska lättfattlig undervisning i Ladan och den som ville ha lite tyngre grejer kunde gå på seminarier på eftermiddagarna (jag gick på det som kan ha varit mitt livs bästa seminarie hittills). För den som ville ha mer lovsång och förbön fanns en mycket välbesökt frivillig andakt efter gudstjänsten.

Formuleringen lättfattlig undervisning tog en liten stund att sätta. Och om du vill läsa alls, läs gärna allt, för jag kommer börja jättenegativt och bli positiv i slutet. Jag är inget stort fan av att förenkla livet och tron och kärleken och allt. Jag gillar när man är uppriktig med svårigheter och ger unga människor eller folk med liten kyrkvana förtroende och mandat att ta sig an stora och svåra frågor och problem. Jag gillar inte när vuxna i kyrkan förminskar ungdomar och deras intellekt genom att inte våga ge dem utmaningar i sin tro. Jag gillar inte när man behandlar ungdomar som lite mindre människor och inte vågar utmana och utsätta dem för något annat än "Evangelium Light", när man ger dem lite lättare undervisning. Som att jag egentligen är emot lättare matteböcker för program som inte är klassiska pluggprogram.

Det brukar ofta bli sån undervisning när man ska göra gudstjänsten tillgänglig för kyrkoovana. Sån som inte riktigt talar till de som ÄR kyrkovana. Jag gillar det inte eftersom det kränker båda grupperna. Till de kyrkovana säger man att de inte är tillräckligt viktiga för att få undervisning anpassad till sig. Till de kyrkoovana säger man indirekt att de inte kan tillräckligt mycket eller är tillräckligt smarta/bra/kristna för att klara av tyngre undervisning, sånt som väcker svåra frågor och utmanar en. Samtidigt är tung undervisning ofta svår och invecklad. Är man inte van vid liknande sammanhang kan det bli jättekonstigt. Undervisningen i Ladan var inte svår och invecklad. Inte heller var den lätt (som i light). Den väckte tunga, viktiga och stora frågor samtidigt som den gick att ta till sig av vem som helst. Kyrkovana och kyrkoovana. Eller helt enkelt bara människor. På samma sätt som det finns matteböcker som förklarar lika komplicerade grejer men med fler och tydligare exempel. Gillar att jag inte kan förklara någonting utan att peta på skolpolitik.

På tal om skola. Studentfest 14/3 efter gudstjänsten. Alles sind willkommen, men säg gärna till i förväg.

Jonte regerar över nationella!

2010-03-03T12:23:00.000+01:00

Idag lyckades jag åka ner för nationella backen utan att ramla en
enda gång!
Visst var jag nära nån gång sådär, men det gick i varje fall!

Kul att jag faktiskt lär mig och gör framsteg.

Kittelfjäll

2010-03-02T11:28:00.000+01:00

Iden här veckan är hela "familjen" i Kittelfjäll som ledare på ett
läger.
Idag är det kanonbra väder och hur fin utsikt som helst!
Jojjo var ganska sjuk på vägen upp och allt slit av och på bussarna
gjorde henne inte bättre. Men idag åkte hon och jag våra första åk
i knappliften (jag är inte så duktig än) och det var kanon!

Nu är det lunchdags!

Finaste

2010-02-26T22:28:00.000+01:00

Min fru är den finaste i världen, även när hon är sjuk och hostar!

Ville bara berätta det för världen.

Given my history

2010-02-26T20:58:00.003+01:00

Igårkväll vid den här tiden loggade jag in för att blogga men medan webbläsaren laddade sidan kom jag på att jag behövde gå och lägga mig om jag skulle ha en susning av en chans att kunna jobba idag. Det hade jag tydligen inte ändå eftersom jag låg och hostade en bra stund efter det att jag gått och lagt mig. Inte heller kom jag ihåg vad jag tänkte blogga om förrän nu. Jag skulle blogga om kittelfjällslägret.

Nio låter kanske som en lite väl tidig tid att gå och lägga sig, men efter magsjukan var jag frisk och åt normalt i endast ett par timmar innan halsen började trilskas. Först var det bara halsen. Sen fick jag hosta. Sen började jag snora också. Sen slog allt till och jag blev matt i kroppen och jag kände mig som om jag gick i högstadiet igen. Snor, hosta, andnöd, slem, blod och matthet i en osalig röra. En sedan länge av Sara kvarglömd och av mig ganska nyligen återfunnen ask Bafucin (du kan få tillbaka det som finns kvar av den när vi ses nästa gång) blev räddningen i ett par dagar och jag jobbade med denna mardrömsförkylning ett par dagar. Men idag blev det för mycket och jag stannade hemma.

Hur detta hänger ihop med kittelfjäll kan man fråga sig. Och jag kan svara. Jag funderar på om jag är tillräckligt frisk för att åka. Visserligen orkade jag mig ner för att köpa chips för en stund sedan, men det var snarare mitt otroliga chipsbegär än faktisk ork som drev mig. När jag var nere i gallerian såg jag bort mot bokhandeln och kände att det var alltför långt och att jag inte skulle orka ta mig dit och tillbaka. Visst, jag är lat och orkeslös och utan kondition, men när inte ens bokrea kan motivera mig till en detour på ett tiotal meter är det inte riktigt friskt.

Om jag inte orkar med att titta på böcker (det finns dessutom flera stycken jag verkligen vill ha), orkar jag då ta hand om ett gäng fjortonåriga tjejer på skidläger? Och smittar jag? Och är det här, given my history, en helt sjukt ogenomtänkt och dum sak att göra eftersom jag antagligen kommer dra ut förkylningen på åtminstone en vecka till och inte kunna jobba dagarna efter lägret? Eller kommer jag vara frisk på söndag och känna att jag borde ha åkt och att jag hade kunnat göra så mycket nytta och att jag borde varit med på en jätteviktig vecka för mina fina konfirmander? Och får jag ens åka för lägerledningen?

Det viktigaste för mig är inte om jag får åka eller inte just nu. Det viktigaste är att reda ut vad jag känner inför det. Ska jag vara lättad att jag slipper eller ledsen att jag missar? Stressad över att jag måste eller glad för att jag får? Just nu känner jag lite båda två.

Jag har inte packat.

Att vara hemma och sjuk

2010-02-22T10:54:00.002+01:00

Idag är jag ensam hemma med TV:n. Becca är och lär sig skriva CV för det tror arbetsförmedlingen att hon inte kan och Jonte åkte till jobbet och jobbar. Själv sitter jag alltså hemma från jobbet och ska försöka äta riktig mat idag så jag kan jobba imorgon och för första gången sen 2007 och har ingenting att göra.

De senaste åren har jag alltid haft skolarbete att göra när jag varit sjuk och hemma. Det har alltid funnits uppsatser att skriva, uppgifter att göra. Det har jag inte nu. Jag väntar på att sportlovet i Torsås ska ta slut så att jag får tillbaka mitt projektarbete. Jag vågar verkligen inte hoppas på bra betyg, så jag försöker att inte tänka på det istället.

Roligare saker att tänka på är att jag har klätt på mig idag och tagit en kort promenad och tagit ett halvt varv i centrum. Första gången jag är ute sen jag blev sjuk eftersom kvarten på balkongen tydligen inte räknas. Andra roliga saker är att jag har köpt fina fina tyger på RK som ska bli fina fina kläder.

Studentfest...

2010-02-20T21:37:00.002+01:00

Just nu skulle jag egentligen stå och diska efter studentfesten som skulle varit idag. Jag skulle ställt in smörgåstårta i kylen och snaskat i mig chips som stått framme i sex timmar. Men icke. Istället pratar jag kittelfjällsläger med Becca och lyssnar på när Jonte och Danne pratar ljudsaker. Anledningen? Magsjuka. Varning för detaljer i nästa stycke.

På jobbet har vi haft en femdagarsmagsjuka som går och jag trodde den kommit till mig eftersom jag mådde dåligt mer eller mindre hela dagen i fredags och spydde på eftermiddagen (när jag slutat jobbet, tack och lov) och jag har mått jätteilla sen dess. Dock har jag inte spytt sen dess (har iofs inte ätit så mycket heller) så jag hoppas på att kunna jobba på måndag. Eller i alla fall tisdag. Att det hugger till i magen nu och då och jag spottade något mörkrödbrunt som smakade misstänkt likt blod imorse känns dock inte så tryggt.

Här tar detaljerna slut. Så istället för att ha haft en jättetrevlig och fin kväll med fina och trevliga vänner har jag mest suttit. Fast med jättetrevligt sällskap ändå.

Uppsala!

2010-02-14T16:28:00.000+01:00

Ja, igår morse åkte vi till Uppsala för att träffa Joppe, Rasmus
och övriga människor som råkade vara där.
Och det var riktigt bra, för vi har haft det riktigt bra!
Igår kväll lekte vi mörkerkurragömma igen efter sju-åtta års
uppehåll och spelade Carcassonne och Ligretto.

Vi hann även med att fika på stan och ta diverse promenader och
diskutera evolutionsteorin.

Snart ska vi åka hem efter lite kaffedrickande och träffa Sanna och
bjuda henne på något gott.

Angående syskonskap

2010-02-09T18:50:00.004+01:00

Jag är på bussen på väg hem efter att ha sovit på min äldsta systers soffa två nätter. Jag lyssnar på musik i lurar eftersom mannen bakom mig är arg på tele2s bredband som inte vill samarbeta med honom, och att jag läser och skriver bloggar verkar mest göra honom upprörd. Jag läser på en blogg om en tjej som säger att hon inte har en fungerande relation med sin syster, att hon alltid hamnar på kollisionskurs med henne.

Jag har en ganska knepig relation med min äldsta syster, eller egentligen med alla mina syskon. Vi har aldrig umgåtts med varandra eller visat att vi tycker om varandra på riktigt förrän precis nu på sistone. Vi tycker och är både väldigt väldigt lika och väldigt väldigt olika. Jag har tävlat och jag har varit avundsjuk och jag har försökt härma och försökt bryta och allt möjligt, men mest av allt har jag undrat om det någonsin ska gå att få en fungerande relation med mina syskon, fast vi aldrig har pratat med varandra eller umgåtts eller visat något ombryende alls.

Och jag tror att sen i höstas så har vi fått en fungerande relation. Vi pratar inte om särskilt viktiga saker eller närahjärtatsaker så fort vi ser varandra. Det är inte henne jag skulle ringa först om det hände något stort (men jag skulle antagligen ringa alls, och det är en förändring). Men vi vet att vi bryr oss om och tycker om varandra nu, och vi visar det. Vi vet att om vi vill så kommer vi lyssna på varandra och göra vårt bästa för att finnas där. Jag tror inte att man måste känna att ens syskon är ens närmaste vänner. Jag tror inte att ens syskon automatiskt är de som känner en bäst bara för att de sett en börja gå eller börja skolan eller börja gråta nån gång nu och då. Men det är en slags vänskap som inte går över. Syskonskap är ett släktskap.

Swebus vs SJ

2010-02-07T08:33:00.003+01:00

Jag sitter på bussen mot Oskarshamn där jag ska bo när jag är i skolan imorgon och i övermorgon. Jag betalade en bit över 200 för min biljett och kommer fram på sex timmar. Under tiden har jag internet. På Cityterminalen finns det också SvD-lådor utställda lite varstans. Det uppskattar jag. En dagstidning som folk betalar för som jag får gratis för att Cityterminalen tycker om mig. Fint!

Hade jag åkt tåg hade jag åkt på fem och en halv timme för typ dubbelt så mycket som nu. Jag hade också fått betala extra för internet. Att läsa hade jag haft en eventuell kvarlämnad Metro eller Kupé. Jag känner att Swebus vinner överlägset. Dock saknar jag en del saker, som jag tänkte tipsa Swebus om:

- Kan man få ett sånt där litet nerfällbart bord till datorn? det är ju ändå tänkt att man ska kunna ta med den, liksom.
- Kan det gå bussar liiite oftare? Många av mina resor avgår bara typ två gånger om dagen. Och visst, jag kan tänka mig att gå upp tidigt eller komma fram sent om jag sparar massa pengar på det. Men det är en sak man skulle kunna förbättra.
- Inte Swebus problem, men Cityterminalens. Sätt en Selectaautomat inne i gaten istället för precis utanför den. Ni skulle tjäna ett par vackra slantar och lata och stressade resenärer som jag själv skulle få en chans att köpa en kexchoklad. Kexchoklad är för övrigt det jag köper oftast i en selectaautomat.

Listan på vad SJ kan förbättra är längre:

- Gå i tid. Det spelar ingen roll hur många avgångar ni har, om ni inte kommer i tid är ju det värdelöst.
- Kompensera alla förseningar, inte bara superförseningarna.
- Kompensera med mer än en kaffe. Det känns sniket.
- Kommunicera. Vet ni att ett tåg har problem, säg det istället för att två minuter innan avgång flytta förseningen fem minuter i taget. Det är dålig stil. Får tåget problem när man är i det: kommunicera. Säg vad som är fel och hur lång tid ni tror att det kommer ta att fixa det. Tar det längre än en halvtimme, bjud på fika. Tar det längre än en timme, bjud på mat.
- Ge oss internet i biljettpriset.
- Förbättra Kupé eller ta bort den. Den är inte så spännande.
- Sänk biljettpriserna.

Kontenta: Jag gillar Swebus, men SJ AB blir BAJS baklänges.

Nygamla sanningar

2010-02-06T12:51:00.002+01:00

Något som slår mig när jag pratar med konfirmanderna är att även om de är mogna så har de inte samma perspektiv på livet. Eller, ja, de har ungefär precis samma perspektiv på livet som jag hade när jag var fjorton. Eller ja... inte riktigt då...

Vi kom in på vikt igår. Och jag fick upprepa sanningar som jag var helt övertygad om att alla visste. Som att man inte måste vara smal för att vara snygg och man måste inte vara snygg för att må bra. För mig är det en så grundläggande grej. För dem är det inte så. De kommer att upptäcka det förr eller senare. Men det är inte en självklarhet än. Däremot är det en självklarhet att äta ett pyttelitet fika istället för en fantastisk paj dränkt i vaniljsås.

Jag mår lite dåligt över det här. För visst, även om jag inte är trådsmal så inser jag att jag påverkar med min kropp. Jag ser också att de flesta kvinnliga ledare och förebilder vi har i kyrkan följer ett långt, smalt, långhårigt, och modemedvetet ideal. Inget ont om det egentligen. Tjejer har svårt nog som det är, att man råkar se ut som en (lite mer verklighetstrogen) modell ska inte stå ivägen för att man ska kunna vara en förebild.

Men varför får inte tjocka tjejer plats? Tjejer med finnig hy, stripigt hår och jättekonstiga kläder? Är vi i kyrkan lika fastnaglade vid idealbilden som resten av världen? Lite senare på kvällen pratade jag med en tjej i min egen ålder som sa att hon aldrig känt sig sedd och uppskattad i kyrkan. Hon är lång, blond, smal och har blivit erbjuden modelljobb. Är vi sådana hycklare att samtidigt som vi inte släpper fram tjejer som inte håller samhällets ideal så trycker vi ner tjejer som gör det? Är vi sådana jantebor? Jag tror inte att jag är det. Jag hoppas att jag inte är det.

Själv tycker jag att andra saker än vikten är viktigast (no pun intended) vad gäller en persons utseende. Ett spinkigt och benigt utseende tycker jag ser äckligare och värre ut än ett par friska, sunda och sensuella kurvor. Väldigt pk att tycka, men jag tycker det. Ungefär som att jag skulle bli gladare om Jonte (the following is a hint inför Alla Hjärtans Dag) gav mig en chokladask än en morot (inget ont om morötter, det är gott. Men choklad är godare). En snygg frisyr, ett par uttrycksfulla ögon, ansiktsdrag. Det gör mycket mer för ett utseende än att man ser formen på benstommen.

Det kan hända att det här inlägget känns lite hafsigt. Det är för att det är det. Jag har nämligen en massa andra viktigare saker för mig. Inte för att det här inte är viktigt, men det finns redan så mycket på det här ämnet. Jag trodde som sagt att det inte behövde sägas igen. Nu när jag vet att det behövs ska jag försöka säga det om och om igen, både i handling och ord.

Trevlig dag

2010-02-04T22:17:00.000+01:00

Idag har jag varit ledig för stressen och varit med Becca då Jojjo
har jobbat.
Vi spelade TV-spel, handlade godis och slängde skräp.
Mot kvällen när Jojjo kommit hem hade vi hela cellgruppen jär och
jag pratade om kristendomens historia.

Efter ett avsnitt med How I met your mother så är det nu dags att gå
och lägga sig.

Visste ni förresten att två glas juice ger 100 % dagligt intag av C-
vitamin?

Livstecken

2010-02-03T17:08:00.002+01:00

Det var länge sen jag skrev nu. Jag har haft långa jobbdagar för att en av fröknarna är jättesjuk. Så jag har fått hennes schema denna veckan och nästa, förutom måndag-tisdag eftersom jag ska till skolan och bli KLAR. Det är seriöst inte alls mycket kvar nu. Munta i litteraturen imorgon efter jobbet innan bönegruppen, och så idrott på måndag och musik på tisdag och så redovisning av projektarbetet. Sen ska jag fira. Antagligen utan vit mössa.

Det blir så väldans dyrt för en mössa man bara har en dag i livet. Fast om man ska vara superetikettig och traditonell får man ha den på valborg resten av livet, och om man blir meddragen på nobelfesten så SKA man ha den. Känns dumt att köpa en ny mössa då, liksom. Och så kan man ju ha den som keps om man vill. Och det skulle jag kanske vilja. Eller ja, antagligen skulle jag inte det. Men det skulle vara skönt att få skrika "Min student är lika mycket student som alla andras!" med en liten vit skärmmössa.

När man inte är van vid långa jobbdagar blir man då trött på kvällarna. Då är det fantastiskt att vi har en Becca som har diskat och tvättat tills man kommer hem! Visst, man får dåligt samvete över att man gör så lite själv, men det är hanterbart med tanke på att det faktiskt är gjort. Och så får man en liten spark i baken att diska själv så hon slipper.

Det blev ett kort inlägg, men nu ska jag börja laga mat för ikväll får vi besök.

The Voice of the "inneboende" !!

2010-02-01T20:15:00.003+01:00

Hallåe Vääääärlden! Nu har Jojjo och Jontes lilla inneboende även fått tillgång till bloggen! Hahaha! Så nu är jag ännu ett steg närmare målet i min plan att bit för bit ta över världen! ...eller? :P

Nä, skämt åsido. Kan tänka att en presentation av mig själv är på plats.
Jag heter Rebecca Gren och är 22år sen i november. Är alltså då född 87 och kommer bli 23 i höst. Har inte riktigt lyckas smälta att min ålder redan överskridit tjugo, men det som mycket annat kommer väl med tiden.
Är uppvuxen i en liten stad i västmanland som heter Arboga och ligger längst E 18/E 20. Kanske är du en av dom som passerat vårt lilla McDonalds och Dinners på väg mot Örebro? Vem vet? Ja, förhoppningsvis du. :P
Jag tog studenten 2006 från Westerlundska Gymnasiet i Enköping där jag i tre år studerat på deras Estet Musik linje. Jag är 156cm kort, har gråblå/isblå ögon, en läpp piercing på höger sida, glasögon/ linser och mööörk blont/ljus brunt hår (tror jag) dvs om jag skulle sluta färga håret nån gång.

Men nog om det nu. Det är alltså jag som är den lyckliga personen som för en vecka sen fick flytta in hos underbara Johanna och Jonte Nyqvist. Dom är ett fantastiskt par och jag trivs otroligt bra här. Dom kommer alltid med så bra och sköna idéer. Som tex senast igår (söndag kväll) avslutade vi dagen med att mysa runt soffbordet med gitarr, lovsång och bön för den kommande veckan. Verkligen en toppen grej. Try it and you will like it! =)

Det finns mycket mer att berätta om mina första dagar här i lägenheten med J&J men precis nu tog skrivlusten slut. Jag ska därför nu avsluta för idag och återgå till att umgås med Jonte, Johanna och David ((min pojkvän och även den personen som var värd på Jonte & Jojjos bröllop) som är här på besök)
Men jätte kul att du läste! Allt gott till er som läser och God Bless you all!

Dags igen

2010-02-01T09:59:00.000+01:00

Ännu en dag med kaos i kollektivtrafiken!

Dagens resväg:
- försenad pendel som enligt tabell skulle till Sundbyberg.
- stopp strax efter Spånga och tåget får backa tillbaka.
- buss (med folk från ett helt pendeltåg inpackade) till Bromma.
- tunnelbana till st eriksplan.
Jag kom fram bara en timme försenad =)

Normal resväg
- pendeltåg till Karlberg

Den positiva bilden är tagen strax efter spånga.

Nyinredning

2010-01-31T00:58:00.000+01:00

Idag åkte jag, Jojjo, Becca och David till IKEA och köpte en expedit
bokhylla som ska användas som avskärmare i vardagsrummet.

Det visade sig att vardagsrummet inte alls kändes så litet som jag
trodde att det skulle, och nu har vi massor av plats för alla böcker
och tidningar!

Studentfest.

2010-01-28T12:18:00.001+01:00

Det närmar sig med stormsteg nu. Inte riktigt klokt, men snart är det verkligen studenten som gäller! Snart är jag helt klar! Projektarbetet ska bara korrekturläsas och fixas layoutmässigt och så ska jag skriva en rapport, litteraturvetenskapen ska bedömas och muntas, och så har jag de två tentorna i torsås om mindre än två veckor. Sjukt. Jag är snart helt klar! Sen ska det bara sys en klänning och en mössa (jag ska försöka mig på det i alla fall) och sen smäller det. Jag vinner. Jag är bäst. Jag kommer att ha tagit studenten.

Det firas med öppet hus från 15 här hos oss den 20/2. Smörgåstårta. Kladdkaka. Brädspel. TV-spel. Sen lär vi vara uppe hur länge som helst, så man kan komma ganska sent också. Om nån läser som vill bli inbjuden som inte känner sig inbjuden, lämna kommentar.

Sjuk känsla. Jag tar studenten. En enorm lättnad och en enorm tomhet. Jag slutar skolan.

Trasigt ställverk

2010-01-27T08:50:00.000+01:00

I morse på väg till jobbet fick jag veta att ett ställverk på
centralen hade rasat, och att all pendeltågstrafik skulle stanna helt.
Så jag fick hoppa av i Spånga och ta krångliga busslinjer till
jobbet istället.

Missa att gå av?

2010-01-26T18:39:00.000+01:00

När den här bilden togs stod tåget på Jakobsergs station och jag
höll på att glömma att gå av!
Dörrarna stängdes precis bakom mig och jag slapp åka till Kallhäll
för att vända tillbaka. Puh!

Förvirrad sammanfattning om Etik och Livsfrågor 100p

2010-01-26T12:15:00.003+01:00

Egentligen borde jag sitta och plugga litteraturkunskap, men jag tycker det är jobbigt att analysera Kafka (vilken chock) och jag sitter dessutom och funderar på etikochlivsfrågor-kursen som jag ska ha munta i imorgon.

I höstas och nu den här vintern har jag börjat dra i saker som är oerhört tunga för mig. Jag har fått hjälp på en del olika sätt, och etikkursen har faktiskt haft en stor del i det. Jag tänker inte hålla på och fläka ut mitt liv så hemskt mycket, men jag tänkte att jag skulle dela med mig av en insikt jag gjort under tiden jag har dragit i det här. Man kan säga att det är det viktigaste jag har lärt mig i etikkursen.

Jag är en egen individ. Jag har ett eget ansvar. Jag definieras inte av vad andra människor gör mot mig. Jag har makten att definiera mig själv och själv välja vad jag vill ska påverka mig. Jag har makten och ansvaret för mitt eget liv. Jag kan inte skylla på någon annan hur jag beter mig.

I psykologikursen var det viktigaste jag lärde mig det motsatta. Jag lärde mig att mina beteenden är ett svar på andras beteenden mot mig. Och jag tror fortfarande att det är sant. Men jag har lärt mig att jag faktiskt kan svara som jag vill. Jag kan välja om jag vill bli bitter eller om jag vill bryta den onda cirkeln och bygga något nytt. Det är svårare att inte bli bitter, det är svårare att bryta invanda mönster, men det är mitt ansvar att göra det.

Sanningen att säga så är det inte mitt ansvar. Det jag har försökt göra den här vintern har inte varit min uppgift. Det har varit vår uppgift tillsammans, vi som är berörda av det. Men någon måste börja och jag kan antingen sitta och vänta på att någon annan ska göra det eller så kan jag göra det själv. Jag kan ta det stora hemska läskiga klivet ut i mörkret själv, eller så kan jag vänta på att någon annan gör det. Varför jag? Varför inte jag?

Nu ska jag tillbaka till något ännu mer förvirrande. Heja Kafka.

Fler i familjen

2010-01-24T10:29:00.000+01:00

Igår fick vi ett litet tillskott till vår familj. Hon heter Becca,
och hela kvällen igår var det fullt sjå med att göra i ordnig
hennes säng vid hörnet.

Med henne kom det även en 42" TV, och en musikhörna med stativ, mick
och hela köret.
Hon ska bo i vårat vardagsrum den här
våren och det tycker vi är jättekul!

I morse gick Jojjo upp före oss andra och bjöd på en rejäl
brakfrukost med pannkakor och allt!

Jojjo klädshoppar

2010-01-20T18:47:00.000+01:00

Idag har jag och Jojjo gått till röda korsets second hand (igen, det
är ingen ovanlighet) och jojjo shoppar loss på billighetskläder och
tyg.

Själv har jag haft ont i magen i några dagar. Jobbigt, men är det
inte bättre imorgon så ska vi till farbror doktorn. Igen.

Men annars mår vi bra!

Ursäkta, men hur tänker man när man...

2010-01-15T10:21:00.003+01:00

... skriver frågor som "Gör en fallbeskrivning och använd allt du har lärt dig i kursen"?
... skriver samma fråga i varje uppdrag i kursen?
... skriver samma fråga flera gånger i ett av uppdragen?
... inte mailar tillbaka när någon mailar en?
... inte klarar av att planera in saker åtminstone två veckor i förväg så att den man planerar med kan boka billiga biljetter?
... inte har klätt på sig eller ätit frukost när man har tvätttid om en halvtimme?

Facebookvänner

2010-01-13T12:32:00.003+01:00

När man sitter med teorifrågorna i Idrott och Hälsa A tänker man att man ska göra något av sitt liv. Att man inte ska vara så himla lat och oföretagsam utan faktiskt göra några sit-ups då och då. Eller armhävningar. Eller få nån fart på sig själv. Det känns så lätt när man läser vad man SKA göra och blir lovad guld och gröna skogar om man bara får ändan ur vagnen. Man föreställer sig ett liv som är helt perfekt utan fel och brist och allt blir bara bra om jag lyckas börja och få rutin i det där lilla extra. Sen minns jag att jag fortfarande inte orkar ta trappen upp till tredje våningen. Vet inte om jag ska ta det som en morot att det är hög tid att börja eller om jag ska ta det som en förmildrande omständighet.

När man läser sin logg på facebook tänker man att man borde rensa bort en hel del vänner. Gjorde det här om dagen och tog bort tre eller fyra personer som jag inte har någon kontakt alls med och som inte har någon kontakt med mig alls. Folk jag inte skulle hälsa på på stan och som inte skulle hälsa på mig. Inte för att vi är osams eller så, men vi har inte den relationen. Och en annan som det bara var skumt att han skickade en förfrågan.

I helgen pratade vi en del om det, jag och tjejgänget. Att det är ett så stort statement att vara vänner på facebook. Jag har en del människor som jag inte pratat med på år och dar där. Folk som man träffat på ett läger nånstans som man klickade med då men som man aldrig träffar. Vars status man aldrig kommenterar, men som man ändå är glad att få följa lite. Folk man bara vill hålla koll på, veta vad de gör. Folk man delat viktiga och stora stunder med men som man inte riktigt har något annat gemensamt med. Men som man ändå vill visa att man bryr sig om, att man tänker på och att man vill väl. Man tittar på deras foton och gläds när de skriver om resorna de gör och vännerna de älskar. Och vet att de i alla fall minns vem jag är, eftersom de är vänner med mig på facebook.

Och det är ett så stort statement att inte vara vänner på facebook. Som mitt ettanpågymnasietgäng som redan innan jag slutat i klassen betedde sig som att jag inte var där längre. Visst, jag är inte den lättaste att vara vän mer, det var inte jättelätt att ha en del av ett gäng vars prio ett är att festa som sover större delen av dygnet och dessutom är nykterist. Men jag trodde att vi var vänner på riktigt och att Hanna menade det hon sa när hon sa att vi skulle vara vänner tio år framåt. Och nu är vi vänner på facebook för att jag hoppades att vi skulle kunna knyta kontakten igen. Men det händer inte och jag har gett det tusen chanser känns det som.

Det känns som ett moment 22. Tar jag bort dem som vänner har jag definitivt dödat vår relation och gett dem fripass att snacka skit om mig och aldrig ringa mer. Har jag kvar dem kommer ingenting att hända alls med vår relation. Hur länge kan man vara vänner på facebook för gammal vänskaps skull?

Plötsligt känns det där med att börja träna inte alls särskilt svårt. Men jag kan ju skjuta på det tills efter kittelfjäll eller så.

The first annual Pillow Fight

2010-01-12T17:24:00.003+01:00

Idag sov jag till tio och igår var jag helt död när jag kom hem vid åtta. Inte helt död, men jättejättetrött. Anledningen är för lite sömn i helgen. Anledningen är mitt fantastiska tjejgängs första årliga kuddkrig. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar de där tjejerna, så jag kan antingen skriva ett långt långt långt inlägg om det och ändå känna mig tafatt och som att jag sagt för mycket eller för lite eller för dåligt eller inte satt fingret på. Men jag kan säga att jag älskar er, och att jag är så glad att ni är mitt fina tjejgäng. Ingen kan ha det bättre.

Sara, Alexandra, Josefin och Johanna. Och så jag. Det känns fint att vi gjorde det här. Det känns fint att vi kunde samlas allihopa och bara umgås. Och trots att det inte behövs några ord pratar vi hela nätterna. Och trots att vi känner varandra kan vi upptäcka nya djup i oss själva och varandra och plötsligt känns allt så klart. Så självklart. Och livslång kärlek är inte förbehållet parrelationer. Jag önskar vi kunde vänskapsgifta oss.

Intressesnö

2010-01-07T22:49:00.002+01:00

När man levt med sig själv i nitton år märker man vissa saker om sig själv. Vad man är intresserad av till exempel, och inte minst på vilket sätt man är det. Inte för att skryta, utan för att det har mycket med det jag ska skriva om att göra, men jag är duktig på en himla massa saker. Mycket har att göra med ett gott läshuvud och envishet. Läshuvudet är praktiskt i skolan och jag har kunnat lägga en massa tid på annat än att plugga. Envisheten har gjort att jag sett till att lära mig saker även om det är svårt. Men även om jag ritar, skriver, skulpterar, syr, bakar, spelar musik, viker askar och annat riktigt bra så finns det något jag tror har påverkat varför jag kan en massa saker.

Intressesnö. Jag snöar in på en sak att göra, gör det i ett par månader och går sen vidare till nästa. Jag skrev alldeles i dagarna ett manus baserat på en novell av Victoria Benedictsson i Celtx (gratisprogram som var jättepraktiskt) och nu ser jag manus överallt. Barnböckerna på dagis. Tidningar. Promenaden till jobbet. Utlåsningsepisoden den här eftermiddagen.

Men jag kommer aldrig göra något av det här heller antagligen. Precis som med mina halvstickade benvärmare, mina vackra tyger som ligger och väntar på bättre tider, pepparkaksdegen i kylen och alla mina tusen påbörjade första kapitel från ett par år tillbaka kommer intressesnön smälta och det som göms i intressesnö kommer upp halvfärdigt, ofärdigt, inte riktigt genomarbetat. För jag ger upp så lätt. Tänker "vad ska jag med det här till, bättre att satsa på nåt mer jordnära och ordentligt än författare/konstnär/illustratör/musiker/skådespelare/sömmerska/sockerbagare". En av anledningarna till att jag aldrig gick praktisk linje. Samhälle är mer jordnära, mer på riktigt. Riktiga böcker, riktig kunskap, riktigt viktiga saker säger alla runtomkring. Så lägger jag undan min kreativa ådra ett tag tills den pockar på igen med nåt nytt som man kan göra. Och så blir jag "samhällsvetare" istället för ett riktigt yrke som sjuksköterska eller frisör. Eller skådespelare eller sockerbagare.

Sen älskar jag min linje och tycker om att läsa mig till kunskap. Jag älskar viktiga och riktiga böcker och jag tror att det är samhällsvetarna som räddar världen i slutändan. Men samtidigt, Maria och Becca och alla mina andra estetvänner. Vissa dagar önskar jag att jag inte var en vetare och lite mer en görare.

Afternoon Tea

2009-12-30T16:42:00.003+01:00

Jag lovade att skriva vad Petra fick i födelsedagspresent och det ska jag göra. Jag och Jonte kidnappade henne med hem till oss och gav henne biljetter till New Moon som hon velat se sen den kom ut men inte haft råd att göra. Lite dålig tajming var det för hennes vänner hade tänkt göra samma sak, fast utan att bjuda. Men hon blev jätteglad i vilket fall, trots att det var en liten biograf och hon fick se den med en kritisk storasyster istället för lyriska trettonårskompisar. Sen fick hon sova över och så spelade vi bönspelet nu på förmiddagen innan jag skulle iväg och hon åkte hem.

Jag skulle träffa Fillas ungdomspastor Gustav i kyrkan, men han hade glömt sina nycklar i Göteborg. Det där med nycklar och högtider är spännande. Jag lyckades glömma hela min jacka (innehållandes nycklar) hos Sara vid midsommar och nu glömde jag som bekant nycklarna i Charlottas jacka, men fick tillbaka dem mot en kopp kaffe till min svärfar. Han hade nog lämnat ifrån sig nycklarna utan kaffe också, men det var trevligt att bjuda. Skönt att veta att man inte är ensam om att förlägga de viktiga pinalerna. I alla fall.

Gustavs glömska ledde till att vi inte kom in i kyrkan som var igenbommad eftersom ingen vill jobba dagen innan nyår. Det där med en igenbommad kyrka har jag svårt för. Jag gillar det som de flesta svenskkyrkliga kyrkor kör, att det allt som oftast finns någon i kyrkan så man kan slinka in och sätta sig en stund. Men det var inte dit jag ville komma.

Gustav föreslog då att han skulle bjuda på en kopp kaffe. Eftersom det varit allt annat än varmt idag och kaffe är gott tyckte jag det lät som ett bättre förslag än att avhandla vårt samtalsämne under en promenad, eller än värre, stillastående i kylan. Så vi traskade iväg till ett café som var överfullt och tänkte att vi går till nästa istället. Som råkade vara Classic Tea Room. Stockholmspriserna är ju överlag över medel, men jag har aldrig suttit på ett café som tagit mer pengar. Mysigt och ombonat, lyxigt och goda scones med marmelad och te som är som te är mest, men käre värld vad dyrt! Det är ju i och för sig lite affärsidén, att det är lyxigt och exklusivt. Kul grej att göra nån gång när nån fyller år eller till en möhippa kanske, men inte bara för att sätta sig på ett café och sitta. Det blir nog det våra upplevelsepresentkort som vi fick i bröllopspresent går till.

När jag kom hem hade Jontes nya dator kommit. Så bortsett från promenaden jag drog ut honom på har han suttit fastklistrad sen dess. Man vet var man har honom, och det är ju praktiskt.

Det blir nog ingen sammanfattning av året som varit, eller decenniet heller för den delen. Det har varit ett turbulent år på många vis, men mest har det varit bra. Jag hoppas att vi allihop kan få ett riktigt bra år och decennie, och också att vi kommer kunna se tillbaka på det som varit med tacksamhet och glädje. 2009 var året då jag och Jonte gifte oss.

Min sida av saken

2009-12-29T13:36:00.003+01:00

Jonte har fått blogga ifred ett tag nu. Dels har min dator varit upptagen större delen av tiden sen Jontes dator gick sönder, dels har jag inte haft lugn och ro att sätta mig och skriva. Vi har (som ni kanske sett av Jontes inlägg) flängt runt en del och så passar hans mobilbloggande bättre. Men jag gillar att skriva. Och jag gillar att meddela mig. Och jag tycker om att fylla i det Jonte missar också. Som att vi inte bara hade Emil och Danne och David och Becka här igår utan också mina svärisar som lämnade mina nycklar som jag hade glömt när jag åkte snowracer i jul. Jul, jul, strålande jul.

Jag har haft en riktigt bra jul! Helt fantastiskt bra faktiskt! Visst, det fanns ingen "riktig" rödbetssallad, men det var det enda jag saknade faktiskt. Så mycket glädje och kärlek. Jag är så lycklig att jag får vara del av en så fin familj som familjen Nyqvist.

Sen stundar nyårsfesten och inför det har det hänt lite saker som Jonte inte tycker är värda att blogga om riktigt. Dels har vi flyttat in mitt sybord i sovrummet, som vi städade i förrgår. Det tog sin lilla stund, men nu är det städat och fint. Och ombonat dessutom när vi fått in mitt bord. Bordet är inte bara flyttat för att frigöra sittplatsyta utan också för Beccas säng som kommer stå där när hon flyttar in i vårt lilla Paravel. Alla har varna oss för att ha en inneboende, men det känns bra att det är Becca och att vi ska få lite hjälp med ekonomin. Visst, det är inga gigantiska summor vi pratar om, men det är fortfarande pengar. Och även om alla har varnat oss så har många också uppmuntrat oss och berättat om hur det funkar och hur man kan få det att funka. Det ligger fortfarande lite i framtiden, men det känns bra att komma igång med anpassningen av lägenheten för "tillökning".

Idag har vi städat skrivbordet och fått undan pappershögarna som var en salig blandning av gamla tidningar, gamla räkningar, viktiga papper och skräp. Nu är skrivbordet fint och städat tills när Jontes nya dator kommer, förhoppningsvis imorgon. Då kommer mitt bloggande bli lite mer frekvent igen, hoppas jag.

Det som kommer hända ikväll har däremot väldigt lite med städning att göra. En viss lillasyster går från tolv till tretton, en förändring hon inte verkar helt nöjd med. Förhoppningsvis blir hon nöjd med vår present till henne. Vad det är kan jag berätta imorgon. Nu ska jag få lite plugg gjort medan Jonte lagar mat och sen åker vi väl hem till fädernehemmet och spelar Carcassonne med syskonen eller nåt i den stilen. Jullov FTW.

Händelserik dag

2009-12-28T22:47:00.000+01:00

Planerna för idag var att träffa Danne, men när vi tre hade fått
för oss att åka in till kista galleria ville Emil också hitta på
någt med oss.
När Emil senare på kvällen behövde åka hem ringde David & Becka
oss och vi fem spelade Carcassonne.

Mycket roligt!

Jul!

2009-12-25T10:43:00.000+01:00

Nu är det jul!
Och då är det kul!

Röntgen

2009-12-21T10:23:00.000+01:00

Ni snälla trogna anhängare som läst i vår blogg tidigare har kanske
hört att vi blev påkörda här om dagen.
Jojjo har sedan dess fått ont i ryggen, och nu sitter vi på
röntgenavdelningen för att se att inget har gått sönder.

Men sjukhuskänslan är lika kliniskt handspritsluktande trevlig som
den alltid är på sådana här platser.

Sara: oroa dig inte. Jojjo ringer dig så fort hon är klar här.

Händelserika dagar

2009-12-19T20:12:00.000+01:00

Igår och idag var ett par händelserika dagar.
Vi började med att göra en liten snölykta på fönsterbrädan i
köket, och den blev väldigt fin till kvällen med ett värmeljus!

Sedan var vi på premiären av Avatar på kvällen, och jag vill inte
hypa den för mycket med vi var alla som spg den överrens om att den
var HUR BRA SOM HELST!

Ähum...
Idag hjälpte vi Marika och Kerin att köra lite lådor från en gammal
lägenhet till deras nya, och det gick bra tills vi hade några hundra
meter kvar och blev påkörda i en rondell.
Det var visserligen inga höga farter inblandade, men Jojjo har ont i
ryggen och jag är lite stel i nacken.

Typiskt!

Bästaste Bästa

2009-12-16T16:10:00.002+01:00

Idag har jag på mig en av mina bästaste bästa klänningar. Jag har inte haft på mig den hela dagen. Jag har jobbat och då måste man klä sig både varmt och praktiskt för att det ska gå ihop. Men när jag kom hem och vände en snabbis i duschen kände jag att det var den här jag ville ha på mig.

Den är bra på mängder av vis. Den är bra eftersom det är jättesnygg, men inte så festsnygg att man inte kan ha den till vardags utan att få dåligt samvete om den skulle bli skitig. Den är hög i ryggen så man kan ha den med en tröja under när det är kallt och snö, men den har inga ärmar så man kan ha den utan tröja när det är sol. Den är blommig så den är somrig, men den är svart, så den är vintrig. Den har en rosett i ryggen. Den har små kulor som man kan leka med på tråd som man kan knyta om man har hyperaktiva händer (som jag har). Den är så lång att man aldrig känner sig oklädd, men inte så lång att man snubblar.

Jag har ett par såna klänningar. Alltså, inte likadana klänningar, men alldeles perfekta klänningar som man bara blir glad av att ha på sig. Och idag har jag det.

Dessutom köpte jag den på en runda med min bästaste bästa vän för ett knappt år sen. Och det tycker jag är fint att tänka på.

Solidaritet.

2009-12-15T17:36:00.003+01:00

Jag har en vän som jag håller av väldigt mycket. Hon skriver på sin blogg om solidaritet och att det är det viktigaste att rösta för. Hjärtefrågor som stök i skolan eller abort får stå åt sidan för solidariteten med de fattiga tycker hon. När jag först läste hennes text tänkte jag att är det inte en solidaritet med de ofödda att rösta "mot abort"? Eller en solidaritet med de så kallade bråkstakarna, aka "klicken" att rösta för sätt att få en ordentlig skolgång? Sen läser jag det här och jag känner en sån vrede att det blev helt svart inom mig.

När det förra gången var val i Sverige fick jag inte rösta på riktigt. Jag röstade på kristdemokraterna i skolvalet, av den enkla anledningen att jag känner solidaritet med de omkring 35 000 ofödda som väljs bort varje år och de 385 000 barn som växer upp med föräldrar i riskzonen för, eller redan i, alkoholism. Jag vill med allt jag gör tjäna Gud och jag har tänkt att KD var bästa alternativet att lägga min röst på. Sen dess har jag känt att Kristdemokraterna mindre och mindre har blivit ett parti jag står bakom. Abortfrågan som jag tycker är oerhört viktig har man i princip låtsats som att man aldrig brydde sig om. Istället har man gjort ett stort nummer av homoäktenskapsfrågan, vilken har varit omöjlig att driva från början med en stat och en kyrka som är separerade. No wonder att de inte fick igenom en sån sak. Eftersom jag inte tänker rösta på KD nästa år när det blir val igen tänker de flesta att jag kanske går till det parti som liknar mest i sina värderingar. Och ja, det kanske man kan säga att jag gör. Om inget stort händer kommer jag rösta på Socialdemokraterna.

Att Sverigedemokraterna försöker fiska väljare ur KD med den typiske KD-väljarens "hjärtefrågor" äcklar mig. Dels att de har mage att göra så. Dels för att de lyckas. Tydligen tror den typiske kristne väljaren att Jesus gläds i sin himmel om barnen firar julavslutning i kyrkan och abort blir förbjudet. Att vi portar främlingen som bor i vårt land och inte visar den fattige barmhärtighet bryr han sig säkert inte lika mycket om.

Solidaritet med de svaga och utstötta var något av det Jesus var allra tydligast med. Liksom Gud har visat oss kärlek ska vi visa varandra kärlek, speciellt de fattiga och utstötta som ingen annan bryr sig om. Att visa bort främlingen är inte kärlek och barmhärtighet. Det är inte solidaritet. Min högst personliga tro är att Jesus gillar solidaritet mer än ordning och reda. Det smärtar mig att inte lägga min röst för ett parti vars solidaritet sträcker sig in i livmodern eller till de glömda barnen. Men jag röstar hellre för ett parti där några hamnar mellan stolarna än ett parti som tar bort alla stolar. Hellre lite solidaritet än ingen alls.

Tjockis pepparkakis

2009-12-10T21:20:00.000+01:00

Idag hittade jag en pepparkaka som hade en ovanligt stor rumpa i
jämförelse med de andra ekorre-pepparkakorna som jag och Jojjo har
bakat

Try to Float

2009-12-10T10:04:00.003+01:00

Jag är inget stort fan av låttexter i bloggen och låta dem utgöra ett helt inlägg. En gång har jag gjort ett undantag. Då la jag upp "Verge of Tuesday" av the one and only mr. Levi Ware. Just nu håller jag på och stresspluggar musik för att kunna tenta av den så fort som möjligt. Och uppgift 2 är att analysera en låt. Jag väljer: "Try to Float" av eminenta Brown Feather Sparrow. Egentligen är det sjukt att man kan lyssna på en låt såhär många gånger i rad och ändå få en så stark känsla av den. Den starkaste känslan är: Var var det här bandet när jag var tretton?

Get me down from this height
I'm afraid that I'll jump
You're my friend and my heart
You inhabit my blood

What if I leave you here?
Would it be easier?

I write your name and try to float
I never did
But I saw you
I saw you shine

I ask myself
'Is this enough, is this called love?
Can I choose you, can I choose you?'

What if I leave you here?
Would it be easier?
You're my friend and my heart

Inlägg nummer HUNDRA

2009-12-05T12:18:00.003+01:00

Detta är redan bloggens hundrade inlägg. Lite sjukt tycker jag. Det går så fort. Vi har ju inte skrivit här längre än sen maj, men redan är vi uppe i hundra inlägg! Det innebär att vi skrivit i genomsnitt tolv och ett halvt inlägg i månaden. När man tänker på det är det kanske inte så mycket ändå.

Det hundrade inlägget ska handla om visioner. Jag gillar visioner. Därför kunde jag inte låta bli att vända mig om igår när jag hörde över några ledare som pratade om ungdomsarbetets framtid. Jag tycker sånt är spännande. Speciellt när de sa att de kört på ett koncept i ett och ett halvt år och att det var dags att byta nu. Jag gillar inte riktigt tänket. Visst, konceptet har inte funkat klockrent, det ska erkännas. Samtidigt är jag ett stort fan av kontinuitet. Jag gillar kontinuitet. Jag tror att speciellt ungdomar vars värld förändras så mycket behöver kontinuitet. Men man ska ju inte hålla fast vid nåt bara för att. Det är ju dumt.

Min dröm är att filla ska få vara en fristad från prestige, snobberi och kyla. Att man ska förknippa café manna med gemenskap och inte veckans muffins (även om jag gillar veckans muffins jättemycket. Både fikabrödet och själva idén.) Att man ska känna att "här hör jag hemma, här är jag sedd, bekräftad, önskad och behövd".

Det är min dröm. Tyvärr är det ganska långt från verkligheten. Det är mycket som är titta åt ett annat håll och orkar inte engagera sig i människor jag inte känner eller har direkt ansvar för. Det är sorgligt tycker jag. Samtidigt känner jag att det finns potential. Det är en känsla jag inte haft på länge faktiskt och jag tror att det är mitt eget fel. Jag har själv varit sur och tvär för hur jag har blivit behandlad och därför inte velat se det som finns. Jag har fokuserat på problemen istället för möjligheterna.

Jag tror på åldersblandning här. Jag tror på att inte homogenisera. Jag tror samtidigt på att det behövs lite uppdelning. Kanske uppdelningen "Aktivitet", "Veta mer" och "gemenskapochhäng". Sen kan man kanske ha en gemensam andakt/bönochlovsångsstund och sen ha caféhäng till sentpånatten. Och jag vet inte om det här är ett bra upplägg eller om det är dåligt eller vad som, men jag är så sjukligt trött på etiketteringen efter födelseår att jag vill spy.

Det talades också om att kanske ha fler "retreater" tillsammans. Eller gemenskapshelger eller avsparkar eller vadsom. Jag tänker på nyårslägret jag var på med Sara för ett par år sen. Det var sjukt bra. Jag tänker att man inte ska marknadsföra en sån helg eller ett sånt läger med nåt annat än "Vi kommer söka Gud". Sen får det bli vad det blir och man kan ha aktiviteter och bastubad och allt möjligt sånt mys, men att bara marknadsföra det med Gud. För Gud är ändå det viktigaste. Och där Gud är och verkar, där föds gemenskap mellan människor. När våra hjärtan närmar sig Gud närmar vi oss också varandra. Och det skulle vara trevligt tycker jag.

(och grattis Johanna som skrivit ännu ett endaste inlägg med en röd tråd genom nästan hela istället för att klämma in tusen ämnen i ett inlägg och dessutom inte skrivit alldeles sjukligt för långt! det tar sig!)

Hemma hos föräldrarna

2009-11-28T16:40:00.000+01:00

Den här helgen åkte vi till mina föräldrar i Strängnäs och bytte
däck på bilen och slappade inför nästa vecka.
Riktigt trevligt!

Promenad

2009-11-20T13:58:00.000+01:00

Idag tog jag ock Jojjo en promenad i "skogen" i närheten (de små
dungarna som finns häromkring).
Men Jojjo plockade med sig merparten av den för att lägga i
adventsljusstaken hemma.

Long time no see

2009-11-18T13:55:00.000+01:00

Det var verkligen jättelängesedan jag bidrog till bloggen, men det
beror på att jag har jobbat nästan dygnet runt de senaste veckorna.
Men nu är jag sjukskriven för stress i en vecka och passar då på
att njuta av livet och känner lust att blogga igen.

Idag kom mitt nya TV-spel i brevlådan (köpt av födelsedagspengar,
så oroa er inte).
Den fantastiska fortsättningen på Tales of Symphonia!
Jojjo säger däremot att jag inte får spela förrän efter maten,
hehe.

Eller.

2009-11-11T10:11:00.003+01:00

Det är så lätt att glömma bort bloggen märker jag. Speciellt som Jonte också glömmer den och typ aldrig skriver. Men det är inte så konstigt egentligen, med tanke på hur lite han är hemma.

Jag gör inte så mycket just nu, men jag tänker på en del tunga grejer som jag måste göra nåt åt och som jag inte vill skriva offentligt om, så jag telefontrakasserar folk istället. Eller telefontrakasserar inte och grubblar tyst för mig själv istället.

Eller så är jag glad över att David och Becca kom och hälsade på och jag fick prata face to face om saker som känns som att man ska prata face to face om. Jag är sjukt glad över att David och Becca blev tillsammans. De är ett jättefint par och jättemysiga att umgås med och jättesnälla och jag gillar dom! Nu ska jag borsta tänderna och ringa lite samtal/skicka några mail. Några om skolan och några om annat. Tunga grejer.

Änglavakt

2009-11-08T09:32:00.002+01:00

Jag gillar egentligen inte att skriva cheesy saker om min tro. Men jag gillar att jag är jag och får göra vad jag vill och faktiskt får skriva ascheesy saker som i formuleringarna låter mest som ett skämt men som faktiskt är viktiga och betyder något.

När jag var liten skrämde vi upp varandra på dagis med historier om änglar och demoner. Det var jag som drog de läskigaste historierna, så det var jag som fick all skit, men det var faktiskt vi allihop som berättade om rykten vi hört eller saker vi helt enkelt hittade på. Det kanske inte hör hit, men det är nog en förklaring till varför jag inte tycker om att prata om änglavakt. Det har blivit något av ett sagoskimmer över det, men jag tror inte egentligen att det är en saga eller ett påhitt. Som nu senast. Here goes, med en massa sidospår om hur det är att vara konfaledare, en historia om hur jag än en gång fått uppleva att Gud tar hand om mig.

I fredags pratade vi om att bli säker på sin tro i konfirmandgruppen. Jag gillar konfirmanderna. Det är så sjukt givande att få diskutera med fjortonåringar, faktiskt. Att inte bara testa sig själv, sin egen tro och sin egen tolerans utan att få leva på ett utmanande sätt. Det gillar jag, för på det viset utmanas jag själv att bli någon jag verkligen vill vara. Kanske tänker ni nu "Vad i hela världen har detta med änglavakt att göra?" och jag svarar: typ ingenting, mer än att den här insikten kom jag till under samma dag (fredags) som änglavaktsanekdoten tog sin början.

Vi pratade alltså om att bli trygg i sin tro och som alla andra fredagar har vi efter pratet av dagens talare (sidospår igen, Tobias som pratade med oss igår är verkligen en jättebra konfatalare och hade jättebra saker att säga och jag kunde inte annat än le och hålla med. Like it!) samtalsgrupper där vi funderar tillsammans kring lite diskussionsfrågor. Min roll som ledare är där att se till att alla får prata (vilket är svårare än man tror då vissa är tystare och andra är pratigare av naturen) och att lägga in ett lite mognare perspektiv på frågan och att försöka svara på frågor som konfirmanderna har, det är alltså inte att banka in bibeln i huvudet på dem.

Efter samtalet ber vi alltid, dels allmänt om det vi har pratat om eller om några behov som har uttryckts eller om något annat som konfirmanderna vill be för. Och i fredags ville en av tjejerna i min samtalsgrupp speciellt be om änglavakt för oss som satt därinne. Så det gjorde vi och jag tänkte inte mer på det utan hade en trevlig kväll i glada vänners lag.

Dagen efter skulle Jonte vara på sin praktik och jag skulle handla tyg med Danne, men han kunde inte så jag fick vara hemma istället. Mamma kom förbi och insåg att hon var tvungen att ha bärhjälp på ikea och det passade ju bra eftersom vi var tvugna att åka tillbaka dit och köpa småkrafs till lamporna som inte hade något eluttag. Så jag följde med mamma. Och köpte eluttagen. Och här (efter alldeles för lång text, alla utom Josefin har säkerligen redan slutat läsa) börjar ni ana vad denna änglavaktshistoria handlar om. Elektricitet.

Jag började med lampan i hallen, tryckte ner knappen (som betyder av), klättrade upp på pallen och upptäckte att själva uttaget satt löst. Suck och skräp och skit tyckte jag eftersom vi fick vänta ganska länge på elektikern förra gången vi ringde om uttagen i vår lägenhet. Så jag tänkte "Hur svårt kan det vara?" och började skruva fast eluttaget och var noga med att hålla ändorna isär och inte komma åt kroken samtidigt. Och det gick fint och så fick vi tre spottar i hallen så man ser nåt när man kommer in. Jättefint och jag kände mig händig och duktig som klarade allt det där.

Sen kom jag till vardagsrumslampan som jag knäppte ihop och hängde upp men som inte ville funka. Jag tänkte att det kanske var samma problem som i hallen och gick upp på pallen för att skriva isär eluttaget från taket. Men det var inte samma problem som i hallen och i min irritation var jag inte lika försiktig med ändorna. Så helt plötsligt knuffar eluttaget ner min arm ner från pallen och jag följer ropandes efter och undrar vad som händer och inser att mitt hjärta fortfarande slår, om än ojämnt, och jag lever och andas. Och så satte jag mig i soffan och kontemplerade över att livet är litet och Gud är stor och alla människor det finns som han älskar och som jag älskar. Men jag tänkte inte så mycket på det konfirmanden sagt i fredags. När Jonte sen kom hem och jag berättade det här (och skrämde upp honom jättemycket) tackade vi Gud för att jag inte skadat mig på riktigt och Jonte tackade för att jag haft änglavakt. Då kom konfisens ord tillbaka och jag tänkte att "visst, det kanske är ett sammanträffande, men vilket sammanträffande sen! Och Gud håller hela världen i sin hand och jag tror minsann att han jobbar med sammanträffanden".

Jontes nya praktik

2009-11-02T18:15:00.002+01:00

Alla har inte hört den glädjande nyheten att Jonte har fått en ny praktikplats! Han ska numera klappa med klappen på en filminspelning istället för att göra menyer åt Mcd. Idag är första dagen. Och jag inser vilken tur det är att jag har honom. För idag har jag ätit fil till frukost och chips och fil och te till lunch och nu kokar jag pasta till middag. Pasta och makrill. Livet på en pinne. Många tycker jag är pysslig och huslig som bakar och lagar mat och grejar. Men jag lagar nästan aldrig någon avancerad lunch, det blir gärna pasta och nån röra framåt tretiden. Jag tycker det är ganska tråkigt att laga mat. I alla fall när man lagar själv. Det känns så ovärt. Dessutom har jag svårt att värma på matlådor när det bara är jag. Visst, nån gång ibland, men jag är rädd för att det ska bli rutin så det blir ganska sällan.

Så därför är jag glad att jag har nån att laga mat till och nån som lagar mat till mig. Nån som kramar mig när jag behöver det och nån att prata med om kvällarna.

Men idag är han och spelar in film istället för att äta mat. Så det blir pasta och makrill. Och Merlin.

Kappa

2009-10-30T15:50:00.003+01:00

Jag känner att jag skulle vilja skriva något fint och eftertänksamt och underbart, men jag har inte så mycket sånt att skriva. Jag är inte så eftertänksam idag. Hungrig är jag, men det ska avhjälpas om en liten stund, med potatissoppa från när Petra (Jontekusinen, inte systern) var här.

Igår var vi hemma hos mina föräldrar och hämtade en massa saker, mest kläder. Jag har hittat ett gäng strumpbyxor och tröjor jag har saknat, men den mest fantastiska skatten bland mina kvarlämnade pryttlar var mina vinterskor, de bruna stövlarna som är snygga, sköna, varma och perfekta, utan tvekan det bästa skoköp jag någonsin gjort. Och galgar förstås.

Jag fick också med mig en ny sak hem. En blå kappa. Mamma gav den till mig för att hon tyckte den var min stil och för att hon inte verkar gilla min gröna kappa (den är sliten och behöver bytas ut ändå, så det är inte bara hennes ogillande av den gröna som är anledningen), men ju mer jag tittar på den blåa, desto mer tveksam blir jag.

Dels är det ärmarna som är sjukt konstiga. Ska jag kunna använda den alls måste jag ändra ärmarna. De går liksom inte upp till armhålan som normala ärmar utan sitter liksom ihop med midjan, samtidigt som de inte är raka som på en kimono. Underliga och udda är de.

Sen går jag inte så mycket i blått annars. Jag känner mig tveksam till blått. Jag vet att de flesta tycker att blått till rött hår är jättefint av någon underlig anledning, men jag trivs inte alls i det. Jag vill ha gröna, bruna och rostiga färger, inte blå och turkosa. Jag trivs liksom inte i det.

Sen är den lite för snäv i nederdelen tycker jag. Alla mina kjolar vill ha vidd och plats, men kappan är ganska rak. Och så, anledningen till att min äldre syster inte ville ha den, men som gjorde att mamma trodde att jag kan ha den, den är lite för stor (jag förstår inte riktigt varför hon tror att jag kan ha den när Lydia inte kan, hon och jag är ganska jämntjocka. Visst, jag har lite mer omfång kring magen, men det är inte många kilos skillnad. Dessutom är det irriterande med folk som jämt påpekar det, för särdeles mycket mer omfång har jag inte).

Så nu måste jag antingen påbörja ett enormt restaureringsarbete av en alldeles ny kappa i jättebra kvalitet och av fint märke (vilket känns lite onödigt) eller köpa en ny kappa till nästa år. Jag har redan bestämt mig för att den gröna ska få hänga med i vinter också, men sen är det goodbye. Den är helt enkelt för sliten. Det känns lite elakt att inte ta emot en så fin gåva, samtidigt som den inte alls är det jag vill ha. Är det en fin gåva då? Och om jag inte använder eller syr om den, vad gör jag med den? Ger tillbaka den? Ger bort den (eftersom den är för liten för mamma)? Säljer den?

Nåväl. Lyxproblem är det hur som helst. Nu ska jag äta potatissoppa, sen ska jag städa på sovrummet innan det blir becksvart och sen ska jag åka och handla tyg med Jontes bästa vän innan det blir filmkväll i kyrkan med tema slappt. Jag håller inte temat.

Dagens tredje inlägg.

2009-10-27T16:40:00.002+01:00

Ok, det kan kännas lite fånigt att jag plötsligt bombarderar med inlägg efter min frånvaro, men det känns ändå kul att skriva och då får man ju göra det.

Jag tänkte i hissen på väg upp efter att ha gått ut med två brev och in med ett kilo morötter på imorgon. Imorgon kommer någon kanske skriva i en blogg "Jag var på sjukhuset imorse för att undersöka den där knölen i bröstet. Tack och lov var det ingenting, men jag hade ju tagit ledigt från jobbet så jag fick en ledig dag! Det firade jag med en fika på stan och en ny tröja..." Eller så kommer hon inte skriva någonting. Eller så har hon ingen blogg. Men jag ska vikariera 7:30-16:5 imorgon.

Visst är det underligt att allt man gör liksom gör avtryck i någon annans liv. Allt man säger eller gör eller inte säger och inte gör. Ibland slår det mig mer än annars att alla människors liv är lika verkliga som mitt eget. Inte så att jag går runt och tror att allas liv inte är på riktigt, men självupptagenheten och stressen gör att man lätt fastnar i att se folk som statister i sin egen såpa. Så vill jag inte att det ska vara. Jag vill se människor och allt vad det innebär.

Lite trist är det dock att jag bara verkar få jobba de dagar Jonte är hemma. Förra veckan var han hemma och var krasslig ett par dagar (dock inte så krasslig som syrran som har svinis), de dagar jag jobbade. Imorgon ska han vara ledig och hjälpa sin kusin med nåt spännande. Förhoppningsvis får jag vara hemma resten av veckan. Då har Jonte tagit höstlovsledigt.

Grapefrukt.

2009-10-27T16:07:00.002+01:00

När jag var liten åt min mor ibland grapefrukt. Jag tyckte varje gång hon delade den gula frukten att det såg jättegott ut och ville smaka. Men det var inte gott. Det var beskt och slabbigt och äckligt.

Nuförtiden äter jag grapefrukt ibland. Tycker om den syrliga och beska smaken. Men jag häller gärna lite socker på ändå. Helt vuxen är jag inte än.

Om Muhammed inte kommer till berget...

2009-10-27T13:05:00.002+01:00

Jag har knorrat lite inombords de senaste dagarna att bloggarna jag själv läser uppdateras dåligt. Själv har jag inte skrivit på en vecka. Inte för att jag tror att vår blogg är någons favoritblogg, men jag har känt en liten skam över min iver att få läsa och min o-iver att skriva. Så i förhoppningen att någon ska uppdatera skriver jag nu om vad jag gjort sen jag uppdaterade sist.

Jag har jobbat en hel del som vikarie på ett dagis som ligger tio minuter med cykel hemifrån oss. Insett att allt jag tyckt att lärare ska göra och tänka är lite svårare än jag tänkt att det är. Det är inte lätt att ge blyga och tysta barn uppmärksamhet och uppmuntran när det är några som alltid bråkar. Det är jättelätt att bara säga till och ifrån och nej och fy till barn som bråkar. Men man får göra sitt bästa och försöka berömma bråkstakarna de få gånger de faktiskt gör rätt. Och ibland kan man sätta sig på en sten och sjunga sånger i en kvart med tysta små blyga damer, trots att det finns barn som skriker. Det finns ju tack och lov fler fröknar på dagis än jag.

När jag har varit hemma har jag varvat mellan att sova på soffan med dagisdängor som "Nyss så träffa' jag en krokodil" och "Fem fina fåglar" i huvudet och sy kläder. Det har blivit ett stycke underkjol av gardinen jag hade som slöja på möhippan och en till kjol av ett par gardiner. Gardiner är så sjukt underskattade som kläder. Min mamma har skrattat och fnyst åt mig hur mycket som helst för alla mina gardinkläder (och ibland har hon visat att hon blev positivt överraskad), men jag är övertygad om att jag egentligen skulle kunna gå klädd i bara gardintyg för resten av livet. Jag ska inte prova denna tes, men jag tror på den likafullt.

En enda dag har vi gjort något riktigt av, och det är lördagen. Då åkte vi och handlade kläder för Jontes presentpengar, men han kom hem med bara byxor och kalsonger. Jag däremot kom hem med tre bas-t-shirtar, ett par strumpbyxor och två helt fantastiskt underbara tyger. Ett ska bli byxor och ett ska bli en klänning. Och jag älskar Röda Korset. 10:-/m på alla tyger, oavsett kvalitet och mängd... Stört bra! Jag har dessutom klippt sönder mina jättetrasiga gamla älskade jeans som mönster till de nya byxorna. Waste not, liksom. Om ett tag kommer det komma upp bilder på vad jag har åstadkommit de senaste dagarna, men nu ska jag gå och slänga in äppelpaj i ugnen. Ut kommer blåbärspaj. Kom och gör mig sällskap och hjälp mig äta upp dem! Meow!

Dubbeldejt

2009-10-16T15:08:00.003+02:00

Ikväll blir det inte konfirmation för hela slanten som det varit tidigare fredagar. Istället blir det besök hos Jontes familj. Två bra saker och man får välja det ena, liksom.

Jag blir så glad över konfirmanderna (även om jag inte alls tycker om att vi kallar det konfirmation) för de är så sköna. Dessutom är jag glad över mina medledare, som också är grymt sköna och trevliga. Jag är tacksam över allt de ger mig och över att jag får vara till nytta och ge lite till dem också. Like it. Därför känns det lite tungt att inte åka till kyrkan såhär första konfaträffen efter lägret.

Ändå känns det jätteskönt att få komma iväg lite och Jontes familj är så härlig och fin. Dessutom är det vackert i Björktorp. Och vi kommer ju tillbaka på söndag för dubbeldejt med David och Becca. Animefilm på bio och jätterara människor. Like even more. Nu ska jag försöka plocka lite disk och packa och allt det där man behöver göra när man ska åka och hälsa på svärföräldrar.

Jag tror.

2009-10-13T10:53:00.002+02:00

När jag var tolv år funderade jag på att bli psykolog och hjälpa typ trettonåriga trasiga tjejer. Jag berättade inte det för så många eftersom jag tänkte att det skulle gå över, att jag skulle växa ifrån det och kanske vilja bli något annat när jag väl blev en trettonårig trasig tjej. Eller när jag slutat vara det. Och mycket riktigt, jag har funderat på om jag skulle kunna livnära mig på skrivande som journalist eller författare, jag har funderat på översättare, jag har funderat på att bara plugga litteraturhistoria hela livet och försöka knipa en plats i Svenska Akademien (glassigt yrke deluxe) men också yrken som man får jobba häcken av sig i, som jurist.

Jag har känt mig osäker. Fram och tillbaka. Men som konfaledare har jag fått prova på att samtala med och vara nära nyblivna tonåringar, innan jag helt glömt och tappat hur jag kände då. Jag har fått vara en ledare, en förebild och ett bollplank och lite har jag landat tillbaka i min tolvårstanke, psykolog. Två funderingar har jag kring vad jag vill specialisera mig på. Traumatiserade barn och så just dessa konfirmationsgamla människor.

Jag tror att Gud har ett stort hjärta för tonåringar. Jag tror att den kärlek jag känner till just den här åldersgruppen är något som Gud har visat mig, att han har öppnat sitt hjärta för mig och den kärlek han känner för dem har smittat mig. Jag tror att Gud kan öppna sitt hjärta för människor och låta dem se och smittas av hans kärlek till omgivningen, inte bara till tonåringar. Vissa får en kärlek till ett land, andra till en stadsdel och åter andra till naturen. Eller vadsomhelst.

Jag tror att man som kristen kan vara använd av Gud.

Jag tror också att man kan bli klar med matte B, även om det är jobbigt.

Lägerläge

2009-10-09T15:33:00.004+02:00

Om en stund åker jag på läger är det tänkt. Jag älskar läger. Läger är bland det bästa som finns. Att komma iväg, göra något annat, bli inspirerad, undervisad och vägledd. Slippa bestämma när man ska ta tag i att göra mat. Slippa bestämma när man ska gå upp eller gå och lägga sig. Att ha sitt liv inrutat efter massan. Och lägerledare som är till för att leda, för att svara och för en själv.

För första gången i mitt liv ska jag vara lägerledare. Det känns nervöst och spänt, samtidigt som jag är så glad över att få ge tillbaka, eller ge vidare.

Medan jag springer omkring och försöker få tag på mamma som skulle skjutsa och komma på vad jag ska ta med för kläder kan ni titta på kjolen jag har på mig just nu. Klöverkjolen som jag lyckades spilla foundation på igår. Inte lyckat.

För övrigt är det svårt att fota sig själv med telefonen. Även i spegeln.

Loppisshoppis och sånt.

2009-10-07T20:34:00.002+02:00

Ni kanske märkte att jag lämnade bloggen hastigt och lustigt innan för att åka nästan direkt från stugan till Sara i Eskilstuna och bara vara med henne. Jag har saknat att bara vara med Sara jättemycket så det var bra att vi fick vara lite med varandra. Dessutom har jag tittat ikapp Merlin, och det är inte fy skam. Och så tittade jag på Twilight. Min känsla är high school-film med bättre foto. Visst, spännande och så, men rätt platta personer och inte en så trovärdig utveckling (och nej, inte att han är vampyr, det är visserligen inte heller trovärdigt, men det är inte som att jag har problem med överaturliga varelser. Snarare allas känslomässiga utveckling. Och historiens.) Det är så skönt att vara hos Sara och Oskar. De är så fina människor och jag tycker så mycket om dom.

Så har vi loppisshoppat, som vi brukar göra, men vi gick inte bara till Myrorna som vi brukar utan även till Röda Korset och ett antikvariat. Jag köpte en kakburk, ett kjolmönster, två band (på RK), en (Lotta-)bok och en urgammal mönstertidning som saknade ett av bladen (på antikvariatet). Jag funderar på att göra ett riktigt fint inlägg med bilder och allt på vad jag hittade, men jag vet inte var min mobil är så jag kan ta bilder. Iofs skulle jag kunna ta bilder med Jontes mobil, men det är inte lika kul. Och idag satt vi bara och pratade och tittade lite på svtplay tills jag var tvungen att rusa till stationen för att hinna köpa biljett. Fick allra bästa bussplatsen också, den precis bakom utgången så man har fri sikt och kan ha upp knäna utan att den framför suckar och grinar.

Sen åkte jag och Jonte hem och åt och så drog jag med honom på ännu mer loppisshoppis och det blev inte byxmönstret jag ville hitta, för det var sålt, men annat småkrafs för 75 kronor blidde det. Däribland en jättepraktisk ask fylld med knappar, en underkjol till min klöverkjol som är KLAR (fast linningen blev lite tokig) och ett par supertjocka jättelånga sockor som blir jättesköna i höst och vinter. Jonte köpte ett 3000-bitarspussel. Förhoppningsvis är det komplett.

Halmstad

2009-10-04T11:30:00.000+02:00

Den här helgen var vi i Halmstad och firade Jojjos mormor som fyllde
år.
Men vi passade även på att vara i stugan som ligger väldigt nära
havet och i morse tog vi en promenad i blåsten.

Riktigt mysigt blåsväder!

Duken som blev en kjol.

2009-10-01T23:22:00.003+02:00

På allmän (Saras) begäran kommer lite bilder på det enda hela projekt som blivit klart hittills sen jag köpte symaskinen, förutom fodret som jag bytte i min fantastiska gröna kappa. Jag har gjort lite lagningar och en ändring på en kjol så det blev en klänning och så har jag tänkt en hel del. Men det här är det enda som blivit klart, en rund duk köpt på Röda Korset för 20 kronor blev tillsammans med en dragkedja för en tia och inspiration från UnderbaraClara till en kjol.

Ståendes framför vår bokhylla. Ignorera mina bröst.

Sittandes i soffan. Ignorera min vettskrämda min.

Såhär ser mönstret ut på lite närmare håll

Två saker slår mig.

Det är inte väldigt svårt att sy en sån här kjol. Det är verkligen bara att tuta och köra.
Vilken förskräcklig duk det här måste ha varit.

2009-10-01T17:30:00.000+02:00

När man åker samma väg varje dag lär man sig allt möjligt. T.ex.
var dörrarna till pendeltåget stannar.
Snart märker man att dörrarna inte stannar riktigt exakt på samma
ställe varje gång. Men diffar inte mer än en till två meter.

Onödigt vetande?

Syskon

2009-10-01T08:54:00.002+02:00

Igår kom tre av mina fem syskon på besök hem till oss och åt varma mackor. Petra håller på att sy en kjol, så hon behövde en dragkedja så hon ville till Röda Korset och köpa en, och jag och Andrea är inte svårövertalade på loppis. Jag köpte ett tyg som ska bli en kjol och nöp i ett mönster och fler tyger och skulle vilja kunna slänga guldpengar omkring mig, för det är ungefär vad tygen kostar där. Lycka är att hitta fina tyger. Men den som gjorde de bästa inköpen var Andrea. Hon köpte en klänning som jag var och tittade på förra veckan, men som var för liten för mig (jag provade den inte då, men igår fick jag inte igen dragkedjan) men satt perfekt på henne. Så fantastiskt fin klänning att man går under. Sjukt fin. Dessutom hittade hon storasystrarna till ett par skor som både hon, Lydia och jag har älskat sönder, ett par blåa med låg klack och groteskt stora rosetter. Fantastiskt.

Samuel och Jonte stannade hemma och spelade tv-spel istället.

På kvällen, efter att Röda Korset hade stängt, kom mamma över på en kopp te för att hämta hem sina barn, men hon lämnade ett eftersom Womba och hans moder behövde sovplats hos oss. Då räcker inte sängarna till, så Petra sov över hos oss. Hon har börjat titta på Alias och älskar det såklart.

Igår fyllde också David år, men jag tänkte göra en present till honom på riktigt istället för att skriva ett facebook-grattis. Det känns liksom bättre. Det har gått lite inflation i grattis tycker jag. Innan när någon sagt grattis så har de faktiskt kommit ihåg en och bemödat sig med ett sms eller ett samtal. Jag har känt mig ihågkommen och viktig. Nu säger man grattis till alla som man är facebook-vän med och den lilla rutan som gör att jag kommer ihåg alla andras födelsedagar är den enda möda man behöver lägga ner för att komma ihåg mig. Inte för att jag blir ledsen för facebook-meddelanden, men det blir ganska opersonligt när man får ett "grattis gumman!" av nån som knappt pratar med en annars.

Och när man skriver sånt här funderar man på vad man har för liv. Jag blir tydligen stött av att folk är artiga nog att säga grattis när folk fyller år, trots att de inte menar det. Då kan man inte ha så stora problem egentligen. Och det är ju alltid en tröst.

Ikväll är det bönegrupp. Det blir förhoppningsvis lika trevligt som vanligt. Innan dess ska jag göra en statistisk undersökning och prata en stund med Josefin om hon har tid. Tidsoptimisten i mig har vaknat igen.

Skolan

2009-09-30T11:32:00.002+02:00

Idag har jag tänkt massor på min skola, trots att jag inte varit uppe så länge. Jag har räknat och räknat och tänkt och kollat med syo innan jag beställt kurser. Och insett att det inte är så himla långt kvar. Det är redan snart oktober. Oktober, november, december. Hur i hela? Jo, men det SKA gå. Jag SKA fixa det här. Kvar är:

Matte B
Idrott och Hälsa A
Projektarbete
Estetisk verksamhet
200p individuella val.

Jag tänkte läsa Spanska steg 1. Insett att spanska kan vara bra att kunna.

Nu ska jag sätta igång med Matte B.

Många platser på en dag

2009-09-28T18:12:00.000+02:00

Igår hände det mycket.
Vi vaknade hos mina föräldrar i Strängnäs.
Vi hälsade på min farmor och farfar en snabbis.
Vi var på loppis.
Vi var hemma och åt lunch.
Vi åkte till Naturhistoriska riksmuseet och tittade på Cosmonova.
Vi hade picknick med våra föräldrar och svärföräldrar.
Vi var hos Jojjos föräldrar och hämtade gardinstänger och några
trasmattor.
Vi var hemma igen och spelade TV-spel.
Vi var en liten stund hos Dannes föräldrar.
Vi var däremot inte hos Danne, men vi släppte av honom vid porten hem
till honom.
Sen var vi till slut hemma igen och somnade gott!

Köping

2009-09-26T22:58:00.000+02:00

Den här dagen var vi hos min kusin Petra och hennes man Jimmy i
Köping och hälsade på.
Det blev en riktigt skön dag med hundpromenad, spel, hemmagjord pizza
och trevligt sällskap.
Fast vi var ganska trötta efter att ha spelat "Munchkin Quest" hela
natten till idag.

Och nu är vi hos mina föräldrar i Strängnäs för att sova!

Grilla vid vattnet

2009-09-21T14:59:00.000+02:00

Ibland är Jojjo snabbare än mig på att blogga, trots att jag
egentligen ska göra det "on the fly".
Men jag vill ändå tacka alla för en riktigt trevlig kväll igår med
lite gitarr och massor av prat tills det blev för kallt.

Det här gör vi om dagarna

2009-09-21T10:36:00.002+02:00

Det här kommer bli ett ganska tråkigt blogginlägg som mest handlar om vad jag gjort de senaste dagarna och inte ha så mycket budskap eller poänger eller ens underhållande anekdoter. Det kommer i princip bara vara en uppräkning av vad jag gjort sen i torsdags. Ungefärligt. Jag ska inte bli så ingående att jag skriver precis vad vi åt, när, vilka tallrikar vi har diskat (eller, det kan jag faktiskt säga, vi har diskat alla tallrikar, vi har nämligen en tallrik mindre än vi är personer i bönegruppen) eller när vi har andats in och ut.

Men. Som en del av er kanske gissat sig till av "bloggtorkan" här de senaste dagarna så ringde han sen och jag fick gå och hämta min nya bror, Brother Innov-is 10. Sen dess har jag suttit och experimentat och provat och donat och bytt foder i min gröna kappa från ett trasigt och ganska äckligt plastigt tyg till ett gammalt påslakan som är rosa med prästkragar. Hela fickor har jag också i den numera. Och så har jag varit upptagen med att ha ett riktigt trevligt liv.

I torsdags var det som bekant bönegrupp. Jag bakade och fixade och donade. Jag älskar att baka och fixa och dona för gäster. När man läser i Bibeln om Marta och Maria (Luk 10:38-42) har jag under min uppväxt alltid sett mig som en Maria som som satt och lyssnade vid Jesu fötter och inte gjorde i ordning så mycket. Men jag har insett mer och mer att jag inte alls är sån. Jag är sannerligen en Marta som tycker om att duka fint, pynta lite extra och göra lite mer för mina gäster. Och jag tror inte att det är något dåligt egentligen. Alla är olika. Bara man kan koppla av och inse att gästerna faktiskt har kommit för att umgås och inte för att bli servade, och bara man kan släppa sitt fixande ibland och inte känner att man måste ha allt städat när det kommer folk så tror jag att det är helt ok.

I fredags var jag konfaledare. Det var också riktigt bra. Jag och Johannes som varit ledare åt mig fick ta en samtalsgrupp och även om samtalen gick lite trögt så fick vi prata lite. Det är en märklig känsla att jag är ledare tillsammans med en som var ledare åt mig. Speciellt som anledningen till att jag blev ledare var att få ge tillbaka, tack vare de ledare jag hade.

I lördags hade vi häng-dag hos oss. Folk kom över och pratade och fikade och åt och hängde och det var jättetrevligt och Jesper stannade till mittinatten och spelade Munchkin Quest med oss. Köket är fortfarande fullt med disk, men jag tycker så om att ha folk här! Förutom Munchkin Quest gick jag och Jonte och Farde till Röda Korset och jag köpte tyg och mönster till en kjol. Tyvärr kommer inte tyget räcka till mönstret, så jag funderar på att antingen göra kjolen kortare eller köpa ett tyg som passar ihop och göra en olikmönstrad kjol istället.

Igår var det också en jättebra dag. Vi började med att hasa oss iväg till gudstjänst med en jättebra predikan. Vi var kvar och pratade med folk ett tag också och det slog mig att jag är på väg att bli vuxen på riktigt. När man är liten vill man nämligen inget annat än att åka hem så fort som möjligt efter kyrkan. Att de vuxna stannar och pratar är bara tråkigt och under tiden får man inte ens springa omkring och leka. Tonåringar stannar en liten stund men fortsätter umgänget någon annanstans, ofta på en pizzarestaurang. Men nu har man själv börjat stanna kvar och prata. Bara för att det är trevligt och man kan ju passa på att prata när man ändå ses. Sen åker vissa hem, andra till jobb, åter andra - som vi - åker och storhandlar. Det liksom slog mig igår.

På kvällen grillade vi tillsammans med en massa trevligt folk vid Kaananbadet. Idag känns min näsa kall och min hals inte jättelycklig. Men det gör inte så mycket.

En annan sak vi har gjort de senaste dagarna är att spela Tales of Symphonia. Egentligen spelar Jonte och jag tittar på, för jag är inte så bra på att sköta kontrollen och gå åt rätt håll och grejer. Dessutom tycker jag inte så mycket om att slåss och jag kan i princip bara slåss genom att trycka på en knapp. Att kombinera olika knappar med varandra medan man slåss känns svårt. Dessutom går det mycket fortare när Jonte kör för han fuskar och blir typ tio gånger starkare än han ska vara. Men. Jag tänkte bara säga att det är ett jättebra spel.

Folk blir förvånade när jag säger att ett spel är bra för de har fått för sig att jag är mot tv-spel. Jag fattar inte varifrån det kommer. För det första: jag tycker jättemycket om tv-spel, bara inte att spela. Lite som att Jonte inte är mot bakning, han tycker bara inte om att baka själv. För det andra: hur kan man vara mot spel? Det går ju inte! Man är ju inte mot film för att man tycker att Hollywoodidealen är dåliga, eller mot böcker för att man inte gillar allt som någonsin har hänt i en bok. Eller för den delen mot sport för att det finns galna supportrar och svåra reger. Eller mot yttrandefrihet för det finns de som missbrukar den. Ok, tillbaka till den röda tråden. Tv-spel är ett jättebra sätt att berätta invecklade och episka berättelser och Tales of Symphonia är en episk och spännande och sjukt invecklad historia. Ta del av den på vad sätt du kan, antingen genom att spela eller genom att titta på. Har du ingen spelare i din närhet så tycker jag synd om dig.

Bakis-Jojjo

2009-09-17T16:29:00.000+02:00

Ikväll ska vi ha cellgrupp här och det blir hemlagad pizza att äta.
Men Jojjo nöjer sig förstås inte med att baka enbart pizzadeg, så
hon bakar småkakor också.

Mums!

Ring, ring, bara du slog en signal.

2009-09-17T10:59:00.003+02:00

Jag slits mellan hopp och förtvivlan som jag inte gjort på flera år. Mina tankar går nåt i stil med: "EN TIMME!? Varför väntar han en timme med att ringa? Kommer han att ringa alls? Hemska tanke! Har jag gett fel nummer? Han kanske har glömt bort mig. Eller så vet han inte än och ringer så fort han vet. Såklart han ringer. Han är bara upptagen med annat. Han kommer ringa. Snart. Närsomhelst. Åh, om han bara ville ringa!"

Det är symaskinsgubben jag tänker på. Eftersom jag inte fick symaskinen igår går jag som på nålar idag. Om han inte har ringt innan tre går jag bort och kollar. Tålamod är inte min starka sida. Diverse ljud från frysen, kylen och badrummet är inte lugnande för nerverna när man hoppas på ett samtal.

Att vänta på ett samtal är inte bra för pluggandet heller...

Skamlös reklam

2009-09-16T12:19:00.003+02:00

Såhär innan lunch tycker jag det är läge för lite reklam. Fujifilm ger bort gratis fotoböcker här och eftersom jag och Jonte ändå hade tänkt köpa en fotobok förr eller senare med bröllopsbilder tyckte vi att vi lika gärna kan prova på att beställa en från Fujifilm.

En fotobok tycker vi är ett bra substitut för ett fotoalbum. För det första ramlar inte bilderna ut eller så. Sen är det ganska mycket mindre arbete med det. Man får ett program som man kan använda för att lägga in vilka bilder man vill ha med, med vilken layout och storlek och allt sånt där och sen är det bara att skicka in så får man hem sina bilder i en snygg bok. Som ett fotoalbum, fast smidigare helt enkelt.

Jag gillar fotoboks-grejen och kommer antagligen göra eller köpa fler fotoböcker nån annan gång, fast inte med bröllopsbilder. Men gratis är gott och då kan man ju lika gärna slå till på en gång. Istället för att plugga latin till exempel.

Om du vill köpa en fotobok utan att blogga om det (eftersom reklam i bloggar inte är så kul, sorry) så kan du göra det här.

Beställd!

2009-09-15T11:02:00.002+02:00

Igår var jag på besök i symaskinsaffären. En äldre herre hade kollen därinne, men det var inte jättemycket att ha koll på. En gammal Hqv för 1650:- som jag kan tipsa om för nybörjaren. Raksöm, sicksack, knapphål (inte automatiskt, men det är bara om man ska sy mycket knapphål det är nödvändigt) och overlock. Jag kände att den var lite för basic för mig, speciellt som jag snöat in på Emerald 183. Så jag tittade på vad han hade annars. En gammal Singer med ungefär samma funktioner som Hqv som redan var såld men inte upphämtad och så nya maskiner.

Och här berättade herrn i affären nåt underligt som jag inte visste. Brother och Janome som jag ser som lågprisskräpmärken har köpt Husqvarna och använder i princip namnet för att få mer pengar för likvärdiga maskiner. Smart tänkt, dels för att man har förtroende för Hqv och för att man har mer koll på hur de lägger upp sakerna med hur man väljer sömmar och sådär. Jag gick hem för att begrunda detta faktum och fick med mig en folder om Brother Innovis jubileumsmodeller, som finns i 10, 30 och 50. "Min" gubbe kunde sälja 10an och 50an för 3200 resp. 4500. Det tian saknar är ett gäng dekorsömmar och tvillingnål. Dekorsömmarna bryr jag mig inte om. Jag hade inte tänkt sy romaner eller linnehanddukar ändå, men tvillingnål är en bra grej, alltså. Så funderande och funderande och googlande och jag hittar den här bloggen och hon är jättenöjd med sin tia och när jag tittade på vad hon hade sytt tänkte jag att jag nog inte behöver mer än så.

Så nu är den beställd! Imorgon eller i övermorgon kommer leveransen till affären och då kan jag koma och hämta min bror-maskin! IIIIH!

Kejsarn av Portugallien

2009-09-14T13:37:00.002+02:00

Idag avslutade jag omläsningen av en av mina absoluta favoritböcker. Det var den första boken jag läste av Selma Lagerlöf och jag har undrat lite om jag inte har glorifierat den, såhär i efterhand. Det har jag inte. Den är helt enkelt underbar. Jag grät som en kran hela del fyra. Åh, den är så bra. Och inte så tjock heller, så det går fort att läsa den. Kan SANNERLIGEN rekommendera Kejsarn av Portugallien.

Annars har jag tvättat idag. Och så ska jag snart iväg och (förhoppningsvis) hitta den efterlängtade symaskinen. Så ska jag börja byta foder på min kappa, min fina gröna kappa.

Och så ska jag sitta i vår nya soffa. Den är fantastisk.

Symaskinsdilemmat.

2009-09-12T15:07:00.003+02:00

Ju mer jag tittar, desto mer kär blir jag i Emerald 183. Problemet är att det saknas en hel del för att ha råd att köpa den ny, och jag hittar ingen som vill bli av med den. Kanske för att alla vill ha kvar den när de har köpt den.

Det som är både bra och dåligt med den är att det är en datoriserad maskin. Bra är att allt blir så mycket enklare. Jag har sytt på datoriserat i högstadiet och det är mycket mindre att tänka på. Mycket mer bara tuta och köra. Och det gillar ju jag. Dessutom är den här ÄNNU mer bara tuta och köra. Samtidigt är datoriserat svårt att laga om det går sönder. Det kan bli kostsamt och jobbigt och ta lång tid. Och det är ju dumt. Och jag menar, både hemma och i skolan har jag för det mesta fått vrida på rattar och komma ihåg trådspänning och nålval och hitodit (vilket inte betyder att jag alltid har gjort det. Hm...) och mekaniska maskiner är både billigare och är lättare att laga. Då har jag kanske till och med råd att köpa en ny en.

Och jag funderar också på det här med andra märken än Husqvarna. Samtidigt vet jag egentligen att Hqv ÄR bäst. Det är också därför de kostar mer. Men folk är nöjda och glada och lyckliga med Pfaff och Singer också. Oh, the dilemma. Nåväl. Lyxproblem. I-landsproblem. Jag har mat och tak och man. Jag borde inte bry mig så mycket om vad det blir för maskin. Dumt av mig att snöa in och bli kär i en lyxvariant.

Mycket symaskiner just nu. Jag skyller på att Jonte inte fyller i med nåt annat. Nu, fortsatt latinplugg! Studenten var det, ja...

Men jag måste också säga att sommarstängt i september inte är riktigt ok. Lördagsstängt är fine by me, men sommarstängt?

Symaskinsjakten fortgår...

2009-09-12T13:09:00.003+02:00

Igår var en oerhört fin dag. Eller snarare kväll. Dagen var inte så speciell. Jag pluggade inte, jag satt mest och läste en blogg jag hittade, uppdaterade facebook, lyssnade lite på Smiths (This Charming Man är en oerhört peppande och bra låt. Låvv it, som jag sa på frans-tiden) och bakade två sorters bullar, varav en inte borde kallas bullar för det var mer... vetekladd. Fast inte ens vetekladd, snarare glutenfrimixkladd med kardemumma. Ovanligt gott för att vara glutenfritt må jag säga.

Sen åkte jag till konfan. Känns bättre och bättre att vara ledare, det gillar jag. Det är lite tråkigt att man missar så stor del av den andra gemenskapen, men jag trivs verkligen med att vara med konfagänget. Jag önskar nästan att jag var fjorton och fick vara med i det gänget. Inget spår av den elitism och gruppbildning som förstört så mycket för min årskull. Låvv it, skulle man kunna säga.

Efter konfan var det dags för Kagges musiktvåor (och ettor) att äntra den provisoriska scenen och det svängde loss rejält. Tyvärr kan filla vara en ganska tråkig publik ibland. Men ojoj. Jag gillar't kan man säga. Och trevliga samtal med trevliga ledare. Ja, jag vågar tro och hoppas på att det är en förändring på väg. Det är en annan stämning i kyrkan nuförtiden. Och det har gått ganska fort också. Jag tror inte att det bara är min attityd som förändrats. Jag tror att människorna har mognat en hel del. Men det är fortfarande en bit kvar tills vi är fullständigt öppna och ärliga, tills vi ser varandra som vänner och med-lemmar och inte folk inför vilka man ska hålla upp en fasad. Men det är på väg åt rätt håll och jag tycker det är underbart.

När jag åkte hem fanns en man och en vän hemma och vi (dom!) bakade kladdkaka. Trots ett missat ägg blev det riktigt bra. Sen somnade jag och Jonte. Efter att vi skjutsat hem Danne, såklart.

Idag gick vi upp tidigt, trots att det blev sent igår. Jonte var snäll och gick och handlade frukostmat, för vi hade slut på mjölk efter bullbaket igår. Anledningen till detta arla uppstigande var att jag och mamma, båda pillerknaprande (hon för huvudvärk och jag för "tjejontimagen" som en förstående killkompis en gång sa) och ganska trötta skulle hitta The One. Symaskinen. Vi åkte till loppis. Vi åkte till KiloTex (som bara hade Jenome-maskiner, vadan?) och förbi en stängd affär och ännu en stängd affär. Där gav mamma upp och gav mig pengar att själv leta upp en maskin för. Den sista affären var mest lovande och har på veckodagarna ganska generösa öppettider och genom fönstret såg det iaf ut som om de hade en del bra grejer, även begagnat. Så på måndag blir det en utflykt för att se om jag hittar nåt kul till ett vettigt pris och med vettig garanti.

Nu ska jag plugga latin. I jul tar jag studenten.

Jag ser fram emot:

2009-09-11T10:35:00.001+02:00

i eftermiddag när Jonte kommer hem
ikväll när jag ska vara konfaledare och ansvara för fikat
imorgon när jag och mamma ska på loppis och leta symaskin
torsdag när bönegruppen ska vara hos oss

Symaskinsepisoden

2009-09-10T13:50:00.003+02:00

Min mamma har som kanske tidigare nämnt gett mig en symaskin i artonårspresent. Eller snarare ett löfte om en symaskin eftersom jag fortfarande inte fått den. Men det ska inte det här inlägget handla om. Det ska handla om vår symaskinsjakt igår. Sen får vi se om jag skriver om nåt annat också, men det var så länge sen jag skrev så det behövs lite påfyllning och dessutom är det en ganska underhållande anekdot.

Vi började med ett ställe som mamma var säker på skulle ha nåt. "Tyvärr", sa mannen som förestod butiken. "Vi säljer inte till privatpersoner." Mamma som är bra på att vara missnöjd kund sa direkt och lite anklagande att hon minsann har köpt där förut utan problem. Då visade det sig att han egentligen bara inte hade nåt inne. Folk är förunderliga ibland. Men han tipsade om ett annat ställe som låg en bit bort och vi åkte dit.

På väg in i affär nr 2 sa jag till mor min att jag behöver ingenting jättefancy scmancy, jag behöver inte kunna brodera tio olika sorters blommor eller skriva namn på saker. Vi kommer in i butiken och jag börjar fundera på vilka olika resårer som finns innan vi får hjälp. Det var en trevlig dam, men hon hade ingenting begagnat att sälja men tyckte att hon hade bra pris på de nya maskinerna hon hade inne. Vi satte oss vid hennes monstermaskin och hon börjar visa att man kan fålla linne med olika sorters blommor och skriva namn! När jag säger att jag kanske inte riktigt har behov av det börjar hon prata om middagsbjudningar med linneservetter och jag försöker se det framför mig. Vem vem VEM skulle jag bjuda med hemmasydda broderade linneservetter!? Jag förstår inte alls! Nu hade den mellandyra maskinen (som fortfarande var på tok för dyr) andra spännande finesser också, som automatisk trådspänning och meddelanderuta om vilken nål man ska byta till och sånt där. Och nog för att jag syr mycket, men jag är också mycket slarvig och glömmer lätt det där med trådspänning och rätt nål och det har blivit en hel del trassel genom tiderna. Automatisk trådspänning blev jag lite kär i.

Men det kändes inte hundra att betala så mycket pengar så vi åkte vidare till ett ställe som mamma hade lite hum om. Och jag passade på att säga att jag gillade automatisk trådspänning och att symaskinen sa till mig när jag skulle byta nål. Hon passade på att säga att den billigaste som fanns på förra stället antagligen inte skulle göra mig lycklig. Så kom vi fram till affär nr 3. Det första hon gör är att plocka fram en liten nätt sak med två vred och säger "Den här kan sy raksöm och sicksack. Den kan inte göra tio sorters knapphål, men det brukar de flesta ändå inte behöva". Jag och mamma tittar på varandra. "Fast hon syr en hel del, så lite fler funktioner vore nog inte fel" säger mamma (eller nåt i den stilen). Jag instämmer.

Varför kan inte saker vara lagom? Är inte Sverige hallå kända som "landet lagom"? Varför kan man inte hitta en enda begagnad fin maskin som kan göra alla coola saker? Jag ska dammsuga Blocket efter en finfin symaskin. Hittade en men den kostade lite för mycket. Å andra sidan var den aldrig använd. Åh, dilemmat.

Annars ville Sara se bilder på vårt köksbord som vi köpte. Och jag vill annars ha en soffa att sitta i och galgar att hänga kläder i och lampor. Men vi trivs bra här i vårt avlånga kök och klädiga sovrum och igår provade jag på att spela Tales of Symphonia. Det var helt ok.

Höstskor

2009-09-02T10:18:00.004+02:00

Idag regnar det. Jag gick med mina fina höstskor, som jag köpte förra hösten när jag hade pengar precis innan jag satte in köpstopp för att jag skulle fortsätta ha pengar att gifta mig för, bort till Kupan. Tänkte kolla om de hade nåt köksbord man skulle kunna köpa och kanske ett par stolar. Vi saknar nämligen båda dessa viktiga komponenter för att känna att man bor nånstans. Kupan var dock stängd, så det blev inget av det och jag fick gå hem igen, vilket nästan var lika bra eftersom jag måste gå och snurra på p-skivan så vi inte får böter och jag också borde plugga. Kupan öppnar klockan 18 ikväll. Udda tid, men jag ska försöka hinna dit innan Jonte kommer hem och vi ska åka till IKEA. För tredje gången.

Första gången köpte vi en säng. Trodde vi. Det visade sig att vi i vår virrighet hade plockat på oss två halva sängar. Så igår åkte vi tillbaka för att byta det tredje paketet som var fel paket. Vi fick med oss rätt paket hem och började glatt (gladare från Jontes sida än min mot slutet, jag var ganska trött och tjurig) skruva ihop vår äkta säng. När vi kommit nästan helvägs inser vi att när IKEA skriver "Justerbara sängsidor; olika tjocka madrasser kan användas." så betyder det visserligen att man kan använda olika tjocka madrasser, men inte samtidigt. Jag tycker det är lurendrejeri så jag tänkte försöka ringa och imitera min mamma idag. Min mamma är jättebra på att vara missnöjd kund. En gång hade McDonalds missat en hamburgare i vår jättestora beställning. Då ringde mamma och fick presentkort på hela beställningen. Jag får hoppas att jag fått något av den ådran för jag är ganska missnöjd. Dessutom saknades en del i sängen, mittdelen som ska hålla upp madrasserna. Då är det tur att man har gift sig med ett nödlösningsesse. Men tråkigt att man måste åka tillbaka ännu en gång. Suck.

På fredag ska jag vara konfaledare. Det ska bli spännande. Så ska vi åka till Jontes föräldrar och hämta möbler på lördag och så hoppas jag på en kopp te med Sara

Och så kan jag ju också nämna att jag inte längre plågas av dilemmat vilket av mina jobb jag tycker bäst om. Jag har nämligen bara ett. Fast om jag skulle välja skulle jag valt så ändå.

Drömmar

2009-08-26T22:16:00.003+02:00

Jag blir irriterad när folk säger att de ska slå ihjäl Jante, göra Jante arg eller inte lyda Jante. Jante är nämligen inte en person utan en stad i en roman. Det är därifrån Jantelagen kommer. Sen blir jag irriterad på mig själv för att jag irriterar mig på andra människor. Det är en typiskt dum sak.

Men för att bryta mot denna ytterst dumma lag tänkte jag berätta att jag bakade jättegoda kakor nyss. Drömmar. De var så goda så jag höll på att gå under. Alldeles lagom möra och goda, men inte degiga. Alldeles lagom tunga för att äta två och en halv för mig (Jonte åt mer, Jante åt inga, dels för att Jante är en stad och dels för att staden inte var här, så den kunde inte få några. Hade den fått några hade den antagligen blivit mer välvilligt inställd till livet och människorna och det mesta) och perfekta till mjölk. Milk and cookies. Den del av the American Dream jag tycker är finast.

De var så goda så jag och Jonte båda började drömma om att öppna café eller konditori i stil med dem på vår fina kakburk från Nyåkers Pepparkakor. Det är en gammal jättefin plåtburk som genom tiderna haft växlande innehåll såsom kritor, saker utan plats, saltkex och nu kakor. Och antagligen var det pepparkakor i från början. Nu är det drömmar i den. Kakdrömmar.

Och gott blev det!

2009-08-26T19:43:00.000+02:00

För er som läst inlägget som Jojjo skrev precis innan, kan jag
konstatera att det blev en god korvstroganoff!

Omtumlande

2009-08-26T18:23:00.002+02:00

Igår och idag gjorde jag nåt omtumlande. Telefonen ringde vid vad jag trodde var kvart över fem på morgonen (egentligen var det kvart över sju för Telia hade på nåt vis lyckats mecka med klockan i min ifån) och frågade om jag ville vikariera på dagis. Eller, såklart frågade inte telefonen, men en i andra luren. Och jo, det kunde jag ju tänka mig. Så jag gick upp och åt frukost och klädde på mig oömma kläder och åkte iväg till Jakan för att vicka. Omtumlande. Samma sak hände idag, men nu var jag lite mer förberedd. Igår var jag med de stora barnen och idag var jag med de mindre. Alla barnen är egentligen ganska små, men de vet liksom inte om det själva. Det är ganska fint tycker jag.

Sen har jag pluggat lite latin. Fast på svenska eftersom det var romersk historia och inte latinsk grammatik (som är döden).

Imorgon ska jag jobba på mitt vanliga jobb. Jag funderar på hur det kommer kännas att sitta vid ett skrivbord och titta på papper och tidvis få leta efter arbetsuppgifter efter två såna här dagar då en halvtimmes rast känns fullkomligt himmelsk efter allt stoj och stim (som i och för sig är jätteroligt också) och hålla handen och byta blöjor och läsa böcker. Att bara sitta kommer nog kännas ganska underligt.

Efter imorgon händer nästa omtumlande sak. Förutom att flytten börjar dra igång så börjar också Fillas ungdomsverksamhet och jag blir konfaledare på riktigt. Det kommer också bli omtumlande. Overkligt och underligt känns det. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag känner mig så yngst och så oerfaren samtidigt som jag tror att jag har nåt att tillföra. Jag tror jag är ganska dålig på att inte vara den drivande motorn i saker. Så det blir en utmaning för mig att låta nån annan styra ett tag.

Nu ska jag försöka få min man att laga mat. Jag hoppas det blir gott.

Flyttande

2009-08-24T13:54:00.002+02:00

De senaste dagarna har Jonte fått stå för bloggandet. Jag har försökt förkovra mig i Latinet och dessutom lekt med min nya telefon. Men eftersom Jonte inte skriver om vad som händer i våra liv just nu utan mer om vad som händer i ögonblicket just nu tänkte jag at tag i saken och berätta.

Vi flyttpackar. Började igår och redan är alla böcker nere utom mina latinböcker, en bok om församling som jag höll på att läsa, en kallepocket, två biblar och kokböckerna som ska packas med köksgrejerna som måste få vara uppe lite till. Det är så tomt och kalt utan böckerna. Jag saknar dem. Sebastian som vi hyr av var här igår och tyckte det var starkt jobbat av mig att få ihop så mycket böcker på en så kort livslängd. Jag lät bli att säga att jag lämnat "skräplitteraturen" och en del ungdsomsböcker hemma, delvis på grund av platsbrist, delvis på grund av att jag faktiskt inte läser dem längre, men också för att Petra ska få läsa dem. Hon är så sjukt bra på att skriva så hon behöver lite vägledning genom klassiska ungdomsböcker som "Lilla Huset på Prärien". Vid närmare eftertanke borde jag kanske lämnat mer hemma, men istället kanske jag får chans att lura ut henne till Jakan för att låna böcker där.

Det är mycket förväntan och längtan och samtidigt är det jobbigt att tänka på hur vi ska kunna finansiera allt det här. Samtidigt vet vi att det går. Man får vara beredd att offra lite bara. Just nu funderar vi på vad som är en mest hållbar lösning, projektor och vaxduk eller tv. Vi tittar så lite på tv (vi tittar inte alls på tv... allt finns att hitta på nätet nowadays) så en tv-licens känns överflödig. Samtidigt är projektorer dyra. Ingen av oss har lust att mecka bort en tv-mottagare i en befintlig tv och en "mediavisare" känns också ganska onödig. Men lite funderande och räknande ska det bli, för Jonte vill ha upp sitt Wii.

Och så funderar vi på hallen, om en stor möbel som skulle svälja allt stök skulle bli så stor att den sväljer all yta också eller om den är praktisk och fin. Och köksbord och stolar och andra bord. Hur vi ska fixa med datorbord och pysselbord. Jag vill nämligen gärna ha ett eget bord till symaskinen som jag skulle fått för ett år sedan, och jag vill att datorerna inte ska vara tvugna att flytta på sig hela tiden. Så det lutar åt Jontes skrivbord i vardagsrummet med två datorer på, och mitt skrivbord i sovrummet med en symaskin på. För symaskinen vill jag ha uppe ungefär lika mycket som Jonte vill ha sitt Wii uppe.

Det är sånt vi funderar på under dagarna istället för att banka in demonstrativa pronomen och deklinationer. Jag avskyr deklinationer. Annars funderar jag lite på hur min höst kommer se ut. Jag inser att jag har sagt upp min valmöjlighet för fredagskvällarna totalt. Innan har jag funderat på om jag över huvud taget vill åka in till stan, har medvetet kommit för sent för att jag inte ORKAR den falska glättigheten när folk ska hälsa på varandra. Nu ska jag vara en ledare. Jag har ingen möjlighet att säga att jag inte ORKAR. Jag måste åka i vilket fall och jag tror att det kommer bli nyttigt för mig. Att tvingas ta besvikelsen på min församling på allvar och göra något åt den istället för att dra mig undan. Att tvingas förändra och finnas till för min församling istället för att säga att den inte har tagit hand om mig. Jag tror att det var Gud som ledde mig att fråga Gustav om konfirmationen. Tack.

Nu har jag två valmöjligheter. Antingen ta mig an diskberget som har en förbluffande egenskap av tillväxt eller plugga. Allt medan jag går in mina nya skor.

Frukostpicknick

2009-08-23T12:56:00.000+02:00

Idag började vi dagen med en frukostpicknick i parken. Det var en
mycket härlig idé!
Flingor, fil, mackor och ostbågar i morgonsolen är aldrig fel.

Ute på shopping

2009-08-22T15:40:00.000+02:00

Jag tycker om roliga saker. It, datorer, TV-spel, musik och även
böcker (även om jag sällan hinner läsa dem).
Men Jojjo har ett underligt intresse för skor. Och idag stillar vi
hennes hunger och är på outlet i Barkarby.

(Skorna på bilden är de skor hon inte valt.)