Örebro

Det hela är så verkligt nu. Verkligt och samtidigt sjukt overkligt. Jag tömmer våra hyllor och väntar på ett skype-samtal från Jonte och skjuter upp disken efter hans föräldrar som var här och hämtade saker åt honom. Jag försöker organisera alltihop för att flytta efter om en dryg månad.

Det är outhärdligt på alla sätt och vis, på samma sätt som våren och försommaren. Outhärdligt att inte dela lägenhet och liv med honom i sex veckor (varav en redan har gått, tack och lov) och bara ses på helgerna och leva i kappsäck och allt det där vi var så färdiga med. Samtidigt så outhärdligt och outsägligt lyckligt att vi håller på att flytta till staden som fångade mitt hjärta första gången jag var där för så länge sedan. Sex år? Sju år?

Att bara få andas luften där, att känna att jag är där jag hör hemma med människor som också betyder så outhärdligt och outsägligt mycket för mig.

Jag har dock aldrig trott att jag skulle sakna det här stället så mycket som jag faktiskt kommer att göra. Kanske inte Jakan och lägenheten. Men Becka, vår lilla bäkis. Och konfirmanderna. Och bönegruppen och alla andra mina grymma vänner (fast mest bönegruppen, nu när vi ändå pekar ut folk). Och kyrkan faktiskt, som jag haft det så kluvet med ett tag. Kyrkan som jag kan utan och innan och som jag inte nämner rummen vid namn i utan hellre säger "Rummet med gubbarna i" eller "det lilla rummet" eller "rummet där vi hade söndagsskolan -99". Med namn som får folk att höja på ögonbrynen, som Fängelsehålorna eller Graven. Graven vet bara hardcore-fillafolk var det ligger. Nedanför kapellet, innanför trappräcket finns en dörr. Där hade de Jesu grav en påskvandring omkring millennieskiftet.

Samtidigt hägrar planer för långa tekvällar och bokklubb (?) med de bästa tjejerna i världen och förhoppningsvis studier. Jag vet inte hur många gånger jag sagt "om jag kommer in" den senaste månaden, sen jag började prata mer om att vi ska flytta. Magont varje gång jag kollar mailen. Men kommer jag inte in så finns det dagisbarn i Örebro också. Och konfessionella förskolor, i alla fall än så länge, fast jag kommer rösta på ett parti som egentligen är emot det.

Nu ska jag skypa med Jonte istället för att bara vända mig om och fråga honom om vi ska se på en film eller vad vi ska äta eller bara krama honom för att han är bäst. Skype. Återigen.