Afternoon Tea

Jag lovade att skriva vad Petra fick i födelsedagspresent och det ska jag göra. Jag och Jonte kidnappade henne med hem till oss och gav henne biljetter till New Moon som hon velat se sen den kom ut men inte haft råd att göra. Lite dålig tajming var det för hennes vänner hade tänkt göra samma sak, fast utan att bjuda. Men hon blev jätteglad i vilket fall, trots att det var en liten biograf och hon fick se den med en kritisk storasyster istället för lyriska trettonårskompisar. Sen fick hon sova över och så spelade vi bönspelet nu på förmiddagen innan jag skulle iväg och hon åkte hem.

Jag skulle träffa Fillas ungdomspastor Gustav i kyrkan, men han hade glömt sina nycklar i Göteborg. Det där med nycklar och högtider är spännande. Jag lyckades glömma hela min jacka (innehållandes nycklar) hos Sara vid midsommar och nu glömde jag som bekant nycklarna i Charlottas jacka, men fick tillbaka dem mot en kopp kaffe till min svärfar. Han hade nog lämnat ifrån sig nycklarna utan kaffe också, men det var trevligt att bjuda. Skönt att veta att man inte är ensam om att förlägga de viktiga pinalerna. I alla fall.

Gustavs glömska ledde till att vi inte kom in i kyrkan som var igenbommad eftersom ingen vill jobba dagen innan nyår. Det där med en igenbommad kyrka har jag svårt för. Jag gillar det som de flesta svenskkyrkliga kyrkor kör, att det allt som oftast finns någon i kyrkan så man kan slinka in och sätta sig en stund. Men det var inte dit jag ville komma.

Gustav föreslog då att han skulle bjuda på en kopp kaffe. Eftersom det varit allt annat än varmt idag och kaffe är gott tyckte jag det lät som ett bättre förslag än att avhandla vårt samtalsämne under en promenad, eller än värre, stillastående i kylan. Så vi traskade iväg till ett café som var överfullt och tänkte att vi går till nästa istället. Som råkade vara Classic Tea Room. Stockholmspriserna är ju överlag över medel, men jag har aldrig suttit på ett café som tagit mer pengar. Mysigt och ombonat, lyxigt och goda scones med marmelad och te som är som te är mest, men käre värld vad dyrt! Det är ju i och för sig lite affärsidén, att det är lyxigt och exklusivt. Kul grej att göra nån gång när nån fyller år eller till en möhippa kanske, men inte bara för att sätta sig på ett café och sitta. Det blir nog det våra upplevelsepresentkort som vi fick i bröllopspresent går till.

När jag kom hem hade Jontes nya dator kommit. Så bortsett från promenaden jag drog ut honom på har han suttit fastklistrad sen dess. Man vet var man har honom, och det är ju praktiskt.

Det blir nog ingen sammanfattning av året som varit, eller decenniet heller för den delen. Det har varit ett turbulent år på många vis, men mest har det varit bra. Jag hoppas att vi allihop kan få ett riktigt bra år och decennie, och också att vi kommer kunna se tillbaka på det som varit med tacksamhet och glädje. 2009 var året då jag och Jonte gifte oss.