Värde och mening.

Bild på begäran från typ alla från en dag som var mycket meningsfull och värdefull

Gör det nåt att alla mina inlägg börjar med "Idag..."? Jag tänker att jag borde kunna komma på en roligare inledning, men det kan jag kanske inte. Eller ingen relevant inledning iaf.

Idag har känts som en värdelös dag. Jag gick upp, det regnade, tvingade i mig frukost (för att jag mår dåligt av p-pillrena, inte för att jag mår dåligt med min kropp, kanske ska förtydligas...) åkte till jobbet. Visar sig att de bytt lås, så man kommer inte in med kod längre. Crap. Men jag blev iaf insläppt. Går in, säger godmorgon och är nöjd med att jag är en kvart tidig så jag får liiiite mer pengar (since jag har lagt en massa pengar på resor och kommer lägga massa till pengar...) och får veta att jag kommit in till jobbet helt i onödan. De har nämligen haft nån prao-elev där som gjort allt det jag ska göra. Heja, vad värdefull jag känner mig! Meningslöst, meningslöst! Jag satt alltså halva dagen igår på tåg och buss för INGENTING och hade lika gärna kunnat vara med Jonte nu!

Så jag åker tillbaka, inser att jag glömt plånboken hemma och att sms-biljetten går ut två minuter innan bussen från Spånga går, så jag får gå. I spöregn. Med trasigt paraply och tygjacka och läckande skor vilket resulterar i en annalkande förkylning. O-yay.

Men när jag tröstat mig med kaffe och glass på maten i föräldrahemmet så känns det inte lika meningslöst. Jag får en extra dag att kasta bort på att låtsas plugga, på spotifylyssnande, på lugn. Jag hinner kanske umgås med någon utan att känna mig superstressad. Jag behöver inte lägga pengar på ute-ätande. Visst, jag hade ju mycket hellre varit med Jonte, men nu när jag ändå är här får jag väl göra det bästa av det.

Det slår mig liksom att ingenting är meningslöst och värdelöst. Såklart känns det ganska onödigt om man jämför den här dagen med vad den kunde ha blivit. Men värdelös är den inte. Det är en dag som Gud har gjort (och mina tankar går till söndagsskolssången "Detta är dagen, detta är dagen, som Herren gjort, ja som Herren gjort...") och gett till mig för att få vara nära honom. Jag är inte heller meningslös, även om det känns lite så när man ersätts av en prao-elev. Jag är skapad alldeles fantastisk med jätteanvändbara gåvor och jag är jätteviktig! Trots att jag bara är vanlig.

Så ofta hamnar vi där, vi glömmer bort Guds perspektiv på våra liv. Vi låter de första två timmarna av en dag styra allt vi tänker tills vi går och lägger oss, vi låter orosmolnen regna på oss istället för att le och tänka att Gud sörjer för oss. Vi behöver inte bekymra oss för morgondagen eller någon annan dag. Så jag tänkte göra det här till en värdefull och meningsfull dag.

Imorgon ska jag kanske få titta på en lägenhet. En andrahanda. Jag hoppashoppas vi får den. Så ska jag på ungdomssamling och få umgås med folk jag tycker är jättetrevliga, faktiskt, trots allt. Och vad hände med den tidningen (tidningen Trots Allt, alltså)? Är den lika bra som den var när jag var liten? Kommer ihåg att jag tyckte den var jättebra och eftersom vi har svårt att slänga saker så finns det en diger samling från millenieskiftet nere i köket. Den tidningen var ju genial! Är den fortfarande genial? Då kanske man skulle skaffa sig en prenumeration. Eller ska de också lägga ner/slås ihop med nån annan tidning?

Och på lördag åker jag till Sara, underbara Sara som hjälpte till att vända den här dagen från värdelös till inte värdelös och följde med mig (i telefonen från sin plats inomhus) hem från Spånga så det inte blev lika långt och kallt och jobbigt. Och så får vi se om presenten kommer med mig eller med post. You never know. Förresten kanske jag skulle ta och hämta ut mitt paket från Hélène nu när jag ändå hinner. Fast jag väntar nog tills imorrn, det ska bli bättre väder då.