Dagens tredje inlägg.

Ok, det kan kännas lite fånigt att jag plötsligt bombarderar med inlägg efter min frånvaro, men det känns ändå kul att skriva och då får man ju göra det.

Jag tänkte i hissen på väg upp efter att ha gått ut med två brev och in med ett kilo morötter på imorgon. Imorgon kommer någon kanske skriva i en blogg "Jag var på sjukhuset imorse för att undersöka den där knölen i bröstet. Tack och lov var det ingenting, men jag hade ju tagit ledigt från jobbet så jag fick en ledig dag! Det firade jag med en fika på stan och en ny tröja..." Eller så kommer hon inte skriva någonting. Eller så har hon ingen blogg. Men jag ska vikariera 7:30-16:5 imorgon.

Visst är det underligt att allt man gör liksom gör avtryck i någon annans liv. Allt man säger eller gör eller inte säger och inte gör. Ibland slår det mig mer än annars att alla människors liv är lika verkliga som mitt eget. Inte så att jag går runt och tror att allas liv inte är på riktigt, men självupptagenheten och stressen gör att man lätt fastnar i att se folk som statister i sin egen såpa. Så vill jag inte att det ska vara. Jag vill se människor och allt vad det innebär.

Lite trist är det dock att jag bara verkar få jobba de dagar Jonte är hemma. Förra veckan var han hemma och var krasslig ett par dagar (dock inte så krasslig som syrran som har svinis), de dagar jag jobbade. Imorgon ska han vara ledig och hjälpa sin kusin med nåt spännande. Förhoppningsvis får jag vara hemma resten av veckan. Då har Jonte tagit höstlovsledigt.