The first annual Pillow Fight

Idag sov jag till tio och igår var jag helt död när jag kom hem vid åtta. Inte helt död, men jättejättetrött. Anledningen är för lite sömn i helgen. Anledningen är mitt fantastiska tjejgängs första årliga kuddkrig. Det finns inte ord för hur mycket jag älskar de där tjejerna, så jag kan antingen skriva ett långt långt långt inlägg om det och ändå känna mig tafatt och som att jag sagt för mycket eller för lite eller för dåligt eller inte satt fingret på. Men jag kan säga att jag älskar er, och att jag är så glad att ni är mitt fina tjejgäng. Ingen kan ha det bättre.

Sara, Alexandra, Josefin och Johanna. Och så jag. Det känns fint att vi gjorde det här. Det känns fint att vi kunde samlas allihopa och bara umgås. Och trots att det inte behövs några ord pratar vi hela nätterna. Och trots att vi känner varandra kan vi upptäcka nya djup i oss själva och varandra och plötsligt känns allt så klart. Så självklart. Och livslång kärlek är inte förbehållet parrelationer. Jag önskar vi kunde vänskapsgifta oss.