Jul-listor

Det är på riktigt tusen år sen någon skrev här. Eller, nej, det är inte sant. Det är lite kortare tid sen. Men det känns som tusen år och en helt annan tid. Eftersom ingen läser här längre (probably) och de som gjorde det en gång för länge sen redan vet det mesta som har hänt sen dess behöver jag inte berätta allt sånt. Men jag kan berätta om vad jag önskar mig i julklapp, för det vill jag och det känns sniket att göra det på facebook. Jag har alltid skrivit önskelistor. Det är en hjälp för den som är tvingad att ge mig något att ge mig något jag faktiskt blir glad för. Sen är det självklart upp till presentköparen (i år tror jag att det är Petra) att köpa nåt som den tycker passar. Tänk om den som jag ska köpa till (Andrea) också var så omtänksam (end of hint)

Så detta är (utan ordning):

Johannas önskelista för julen 2010

• Mortel i gjutjärn
  
• Bunkar (jättestora)
  
• Avlång bakform
• "Listen Mr" med Levi Ware
• Tänkolär
• "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" av Jonas Jonasson
• "Boktjuven" av Markus Zusak
• Fikonmarmelad
• En sjukt snygg ryggsäck som finns på Indiska (en svart, ganska stor, underbar! fast om det finns en liknande i ljusbrunt läder vill jag hellre ha det)
  
• Presentkort på Indiska (ja, precis det önskar jag mig. Jag vill ha hela Indiska, så ett presentkort är precis lagom.)
• fortsatt prenumeration på Språktidningen
• Harry Potter 5-7 i den svenska upplagan (för att matcha dem Jonte redan har)
• En JÄTTESTOR kruka som jag kan odla potatis i till våren
  

det var allt jag kan komma på nu. Och folk tycker det är svårt att köpa presenter till mig. Pah!

Nu ska jag pussa på min man.

/Snålisen

Släktkalas

Idag är det min sista dag som tonåring. Jag fyller tjugo år imorgon. Jonte har köpt en present till mig idag. Jag har köpt mat och ingredienser till en tårta som jag hoppas ska vara så god som den verkar i receptboken. Det är inte diskat, inte städat och inte förberett. Jag är inte förberedd. Jag har gått i flera veckor och ojat mig över hösten så jag har missat att det faktiskt är imorgon jag fyller år tills Johanna var snäll nog att påminna mig om det. Läskigt. Jag känner mig inte oredo, men jag känner mig inte förberedd.

Idag betalade jag för övrigt in anmälningsavgiften till Bibelinstitutet. Om knappt tre veckor börjar jag skolan. En ny skola, en ny klass, nytt nytt nytt, men för första gången känner jag någon i min klass sen innan, jag inte bara känner. Två av mina absolut bästaste vänner i världen kommer gå i den klassen. Vi kommer reta varandra till vansinne och ha jättekul och finnas nära varandra det här året.

Imorgon är det min födelsedag. Jag har bjudit hit familjen, som inte kommer i fullt antal men som tar med sig en gäst som jag har lite svårt för och så har jag bjudit hit släkt som jag aldrig egentligen har träffat. Vi kanske har setts nån gång när jag var pytteliten, men jag har inget minne av dem. Eller, jag har ett minne av en av dem, jag minns att Sören, farfars kusin, klappade mig på huvudet och sa att sist vi hade setts så kunde jag knappt gå eller nåt i den stilen.

Nu bjuder jag hem dem till mig för att de bor i den här staden. Jag har ju för i hela världen rötter här, även om jag inte har kontakt med dem. Men jag är nervös. Ända sen Johanna åkte vid tvåtiden har jag försökt tänka ordentligt och inte jaga upp mig. Innan dess tittade jag på Roswell med henne. Det finns ju faktiskt ingenting att jaga upp sig för. Ändå är det konstigt. Släkt är underligt.

Kristian & Marias bröllop

Nu är vi trötta!

I fredags eftermiddag åkte jag, Jojjo, Joppe, Martin och Calle (några från vårat sköna band TZBlizzard) upp till ännu en bandmedlem, Kristian, som skulle gifta sig med sin Maria.

Vi åkte hela vägen upp till Hudiksvall och sov hos Joppes flickväns föräldrar, och blev introducerade i norra och södra Dellen. (Kolla upp vad det är.)
Vi umgicks även med deras fantastiskt fina, men döva hund Bessie.

På lördagen gjorde vi stan och köpte nya skor och slips till mig. Calle impulsköpte nästan även en iPhone 4, men de var ju förstås slut. (nähä?)

Strax efter tretiden sa det fina brudparet "ja" och de blev gifta!
Resten av kvällen gick ut på att ha ruggigt kul på en riktigt lyckad bröllopsfest. Helt fantastisk var den, måste jag säga.

Vårat bidrag till showen gick ut på att Krille, som är trummis i bandet, fick spela trummor på oss utklädda till ett trumset till en låt på scenen.
Det gick bättre än förväntat! Vi höll nästan takten, t.o.m. när han började flippa loss och göra det svårare för oss i trumsolot!

Snart dyker det upp ett litet filmklipp från det!

Men nu är vi riktigt riktigt trötta och måste sova inför en rejäl arbetsvecka!

Over and out!

Red Hot Chili Pepper

När jag hade skrivit klart min ansökan åkte jag ut till Hjälmargården för att hjälpa till Chili där Sara och Alex är ledare. Det är såklart en massa andra ledare också. Men jag tänkte att jag skulle hjälpa till.

Det blev väldigt kul och väldigt tröttande, speciellt för huden på mina händer som har varit nästan konstant utsatta för vatten och diskmedel. Även om jag inte är allergisk mot det längre (vilket jag var när jag var liten) så är jag lite känslig. Så det blir salva snart. Först ska jag bara blogga. Det är ju så man prioriterar i livet.

Jag träffade en konfis på lägret också! Det var väldigt kul för det var bara här om dagen som jag saknade dem jättemycket. Så träffade jag massa annat folk också. Alltså det är riktigt skönt ändå, att åka ut och hjälpa till och avlasta lite grann och jobba supermycket och träffa massor med folk. Jag gjorde något efter varje måltid jag var där och hade jag varit ledare på riktigt hade jag aldrig orkat, men nu fick jag avlasta bara och det kändes riktigt värdefullt. Fast jag tror jag vill vara med som ledare nästa år. När vi har hittat en kyrka att vara ledare i.

Nu är jag helt slut och trött och ville mest bara skriva av mig om nåt annat. Nåt som inte är lägerbubbla och slita och disneysånger och fantastiskt viktiga och fina samtal i diskrummet på Hjälmargården. Jag har fått två besked. Jag har med all säkerhet en plats på bibelskolan om jag vill ha den. Jag är på åttiofemte reservplats i en urvalsgrupp om sexton på Psykologprogrammet på Örebro Universitet.

Nu håller jag på att somna så jag ska försöka hinna få nåt i mig innan jag slocknar i soffan. Imorgon kommer Johanna och håller mig sällskap innan Jonte, jag och några till åker på bröllop.

Min personliga utveckling

Jag sitter med ansökan till bibelinstitutet. Det är låångt efter sista ansökningsdag men jag har ringt och pratat med en som heter Åsa som har sagt att hon kan vänta. Så jag tänkte skriva ihop min ansökan idag och försöka skicka den senast imorgon. Så den är inne innan terminen börjar, liksom. Man ska skriva 1-2 A4 om sin personliga utveckling och jag som aldrig har svårt med ord sitter plötsligt med ett tomt word-dokument framför mig och vet inte alls vad jag ska skriva. Alls.

Hur personlig ska jag vara? Hur mycket ska jag skriva? Vad vill jag att vem ska veta? Vad vill de veta? Vad är viktigt och vad är oviktigt och vad är onödigt detaljerat och vad behöver förklaras? Och vem i hela världen är jag?

Jag antar att allt mitt grubblande genom åren bara gjort mig mer förvirrad. I början var det svårt när man började en ny kurs att göra det här och då skulle jag skriva ett kort stycke. För varje dag känns det som att den frågan blir svårare att svara på. Så jag funderar på annat istället. Böcker. TV. Brickebacken. Vänners kärleksliv.

Men nu ska jag inte skriva om något sånt. Jag ska skriva om vem jag är och varför jag vill gå bibelskola. Inte om vilka böcker jag läst, hur intresserad jag är av psykologi eller filosofi eller hur mycket tyska jag läst förut och att jag siktar på mvg i betyg. Jag ska skriva vem jag är och hur jag har utvecklats och från när jag räknar mig som kristen och vad jag förväntar mig av BI.

Svåra frågor för en stackars nittonåring med åtta kapitel kvar i Sense and Sensibility och en medvetenhet att denna ansökan snart ska skickas in.

Intensivslappa

De senaste dagarna har varit lata lata sommardagar. Snart börjar Riktiga Livet och man vill ju vara utvilad tills dess. Så jag intensivslappar med lagom okreativ kreativitet, häng på stan, häng hemma, åkande i Örebros lila bussar och massor av läsning. Nästa vecka kommer antagningsbesked nummer två och jag känner mig ganska säker på att jag inte kommer in på psykologprogrammet. Så jag bestämde mig nu ikväll när Sara var här att jag ska söka samma bibelskola som två av mina absolut närmaste vänner.

Det känns väldigt rätt nu när jag kommit fram till det, men frågan är om det kommer kännas lika rätt om fem minuter. Den senaste tiden har jag velat kring så mycket så jag håller på att bli tokig. Att få input och tankegångar från mängder av olika författare gör inte saken bättre. Just nu har mitt senaste bokfynd (till mig själv, that is, senaste var Momo för en femma men den gav jag till Sara) fullkomligt slukat mig. Hur Sense and Sensibility påverkar mig har jag inte kommit fram till än.

Kultur, kultur... Jag har börjat läsa en bokserie för att kunna kritisera den rättvist och upptäcker att jag blir fångad av berättelsen, om än motvilligt. Jag håller inte med kritikern som sa att det var en ny Sagan om Ringen, men den är bra. Däremot funderar jag vart i hela världen den är på väg. Just nu verkar målet vara att döda Gud och krossa kyrkan. Det känns liksom inte som nån bra riktning. Jag gillar inte när fantasyberättelser gör sånt. Tar saker som faktiskt finns och gör det till gott eller ont. Jag är öppen som bara vad för paralleller och övertydlig symbolik, men den här boken tar det lite för långt. En riktigt recension kanske dyker upp nånstans. Funderar på att dra igång mitt recenserande igen. Was möchten sie? Den där bokklubbsidén känns som att den kommer bli av och det gillar jag.

Nej, nu är det sovdags. Ska ju intensivslappa med Austen imorrn också. Och planera födelsedagspartaj.

Back in business

Efter en lång frånvaro är jag tillbaka. Jag har haft datortrubbel ett tag, först med batteritid och sen med tangentbordet. Det blev liksom inte av att jag satt vid datorn eftersom jag blev så irriterad. Men nu har vi köpt en ny dator, en netbook som jag kan föra anteckningar på, skriva på och ta med mig överallt. Det känns bra. Den är röd.

Mest av allt tänkte jag kanske bara säga att jag lever, visa att jag inte har övergivit bloggen helt och hållet och prova tangentbordet lite mer. Det är ett ganska så najs tangentbord jag har. Nu ska jag fippla lite mer med inställningar och sånt. Hihi.