Min personliga utveckling

Jag sitter med ansökan till bibelinstitutet. Det är låångt efter sista ansökningsdag men jag har ringt och pratat med en som heter Åsa som har sagt att hon kan vänta. Så jag tänkte skriva ihop min ansökan idag och försöka skicka den senast imorgon. Så den är inne innan terminen börjar, liksom. Man ska skriva 1-2 A4 om sin personliga utveckling och jag som aldrig har svårt med ord sitter plötsligt med ett tomt word-dokument framför mig och vet inte alls vad jag ska skriva. Alls.

Hur personlig ska jag vara? Hur mycket ska jag skriva? Vad vill jag att vem ska veta? Vad vill de veta? Vad är viktigt och vad är oviktigt och vad är onödigt detaljerat och vad behöver förklaras? Och vem i hela världen är jag?

Jag antar att allt mitt grubblande genom åren bara gjort mig mer förvirrad. I början var det svårt när man började en ny kurs att göra det här och då skulle jag skriva ett kort stycke. För varje dag känns det som att den frågan blir svårare att svara på. Så jag funderar på annat istället. Böcker. TV. Brickebacken. Vänners kärleksliv.

Men nu ska jag inte skriva om något sånt. Jag ska skriva om vem jag är och varför jag vill gå bibelskola. Inte om vilka böcker jag läst, hur intresserad jag är av psykologi eller filosofi eller hur mycket tyska jag läst förut och att jag siktar på mvg i betyg. Jag ska skriva vem jag är och hur jag har utvecklats och från när jag räknar mig som kristen och vad jag förväntar mig av BI.

Svåra frågor för en stackars nittonåring med åtta kapitel kvar i Sense and Sensibility och en medvetenhet att denna ansökan snart ska skickas in.