Trötter.

Jag tillbringar mina dagar med Gamla Testamentet inläst. Latar mig. Trött efter springturerna på mornarna, trött i värmen. Lite trött på Mats Sundmans röst som läser in GT. Men det är skönt, att lata sig. Att leva med att diska undan, städa lite, gå ut och läsa i parken.

Igår var vi på Parkteatern och såg Figaros Bröllop. Den var faktiskt inte så bra. Men det var trevligt med picknick och promenix.

Något nytt

Den här morgonen började med något av det ovanliga.
Jojjo har börjat springa på förmiddagarna när jag är på jobbet,
men idag är det ju lördag så jag hängde på.

Det var svettigt!

Sen åt vi frukost på hembageriet en bit bort.

Detta är dagen

En ny dag bär med sig så många möjligheter. Det är inte klokt. Idag kan jag göra nästan vad som helst. En helt fri dag utan planer, bara till mig! Tänk vilken fin present, inslagen i täcken och lakan, vi får varje morgon. Tänk vilken start, att öppna ögonen och knyta upp en gäspning och hitta en helt egen dag!

Tänk vilka möjligheter vi har! Vi kan göra det till en bra eller dålig dag. Vi kan vara jätteproduktiva eller bara sitta inne och uggla. Detta är din dag, och du får göra VAD DU VILL med den!

Andra dagar får man inte göra vad man vill. För dagarna hänger ihop och förr eller senare måste man göra rätt för sig. Men inte idag. Idag gör jag precis vad jag vill.

Jag vill gärna ha besök och bjuda på fika i parken som ligger vid gaveln. Eller läsa pocketboken jag hämtade hemma hos päronen igår, som faktiskt är en pocketbok och inte bara en paperback. Den går precis ner i fickan på min fantastiska bruna klänning. Maigret et le clochard (Maigret och luffaren) heter den, och jag har läst den förut, men nu ska jag skriva en analys av den i franskan. Eller så ska jag göra hallonmuffins. Eller kanelbullar. Eller nån kaka man kan göra med kakpistolen.

Mitt liv är underbart just nu. Jag kunde inte varit lyckligare. Dessutom fick jag en elvisp igår. Det ni!

Nej, nu ska min dag börja. Med kakbak tror jag.

Vad ska du göra idag?

Experiment

Jag har skrivit en krönika som jag har funderat på att skicka in till LäsarDagen, som är tidningen Dagens typ insändarlåda. Fast inte för debattartiklar utan för reportage, krönikor osv. Jag skrev den iaf, men funderar på om jag ska skicka in den. Den innehåller en hel del kritik, och kanske är en del av den obefogad. Och om den är det så vill jag inte skicka in den. Kanske är målgruppen redan medveten om problemet och jobbar på det. Dumt att klanka ner på dem då.

Men om den inte är det är det ju jätteviktigt att den blir medveten så att den kan jobba på det, för det är ett jätteviktigt problem. Man kanske ska spara den ett halvår och se om det blir en förändring? Men om det inte har blivit en förändring så har jag låtit det gå ett halvår till, utan att ha reagerat. Eller, reagerat, men inte gjort nåt åt saken. Vad är värst, liksom, komma i efterhand och säga att "jag visste det" eller bli domedagsprofet när problemet nästan är löst? Yoho.

Igår kväll/natt gjorde jag paj. Tre pajer blev det, en skink- och purjolökspaj, en broccolipaj och en experimentpaj som jag åt en bit av till lunch idag. Rädisor, ruccola och aubergine hade jag i den. Riktigt gott, men nästa gång ska jag göra mindre (as in smaller, not fewer) auberginebitar. De är så kluriga att skära av utan att paja hela pajen. Höhö. Nu ska jag gå och köpa grönisar på torget. De är nämligen slut.

Min blomma

Ni som läst min gamla blogg vet hur det är med mig och blommor. Men
nu har något underligt hänt!

Jag har i många år haft en grön växt som jag gett en gnutta kärlek
ungefär lika ofta som min kaktus (som för övrigt faktiskt mår bra).
Men vatten en gång i månaden är inte det bästa för en sådan växt
och den har plågsamt hållit vid liv.
Men när jag började på GTV så fick min kära mamma ta hand om den
och nu har den plötsligt blommat ut för första gången på tio år!

Just nu är vi också i eskilstuna för att hälsa på hos sara och
oskar i deras lägenhet!
Och nu ska vi grilla! Gott!

Sålänge ska jag njuta.

Gårdagen var en oerhört fin dag. Jag bakade kakor med min kakpistol, lagade mat, läste vidare i Stora Boken av Victoria Benedictsson, fick eminent besök av Josefin och Maria. Det var soligt och dant och jag fick ett träningspass åt skolan gjort när jag matade katten. Sen gjorde jag omtyckt potatissoppa åt Jonte och Danne (och mig själv) och så hade vi en jättetrevlig kväll.

Livet är så lyckligt att jag nästan är rädd att det ska hända något för att man inte kan vara såhär lycklig och ha det så bra och må så gott. Men jag vet ju att det kommer hända saker. Visst är den här sommaren det vuxnaste och mognaste och verkligaste och bästa som hänt. Men till hösten väntar fortfarande en skrämmande verklighet med lägenhetssökande och jobbjobbjobb och kämpande med skolan för att bli klar till julen. Ändå längtar jag.

Hur underbart det än är att leva här i den här lägenheten är det inte här vi kommer leva sen. Vi kommer se tillbaka på den här tiden som nåt sjukt bra. Vi har ju hallå en pizzeria två hus bort och en park precis vid gaveln. Ungefär lika långt bort fast åt andra hållet ligger tuben och knappa tjugo minuter till stan. Det är sjukt bra. Det enda som är dåligt är att lägenheten är aningens liten och att vi inte får ha den längre. Och att det inte är vårt riktiga liv.

Jag längtar efter hösten då vi kan börja bygga vårt riktiga liv. Med ett sovrum, ett vardagsrum och ett kök, istället för ett rum till allt. Jag längtar tills vi kan sätta våra namn på dörren och få posten dit. Jag längtar efter att spika upp bröllopsbilder på väggarna. Jag längtar och längtar tills mitt liv börjar på riktigt. Men sålänge ska jag njuta. Njuta av mitt sista sommarlov innan jag får bli vuxen.

Besök med kaffe och glass

Idag efter jobbet kom Danne på besök hos oss och vi passade på att
bjuda på hemmagjord glass och våfflor (som tyvärr blev alldeles
degiga).
Till det spelade vi spelet Carcassonne och hade en riktigt god kväll!

Dessutom har ju version 3 av iPhone släppts idag och det är ju inte
fy skam det heller!

Tåget stod stilla

Idag på vägen hem idag satt jag med musik i mina hörlurar och
spelade ett spel på telefonen.
Plötsligt upptäckte jag att hela tåget var tomt och att tåget
stannade på en lite udda plats. Jag hade fastnat på SL-parkeringen.

Men en snäll lokförare hjälpte mig hem.

Är alla på Nyhem?

Jag och Jonte åkte inte på Nyhem i år, och det blir första året jag inte åker. Visst, jag har fuskat ett par år och bara åkt ett par dagar eller åkt hem tidigare, men i år blir första året helt utan. Jag saknar det. Men det ska tydligen bli regn där i veckan. Och då kan man ju vara tacksam att man är hemma i en varm lägenhet med en riktig säng och ett riktigt kök som man kan baka kakor i. Det tråkiga är att en merpart av bekantskapskretsen är där, så det kommer ingen och besöker mig och äter kakorna. Lite trist, måste jag erkänna. Det hade varit roligare att vara på Nyhem av den anledningen. Att få träffa alla de där som åker dit och sen på gf istället för frizon.

(Tittar på ett klipp från Nyhem på Dagens Nyhemsblogg. Jag struntar i regnvädret. Jag vill DIT!)

Glasskoma

Idag har vi gjort något fantastiskt!
Vi använde vår glassmaskin, som vi fick i bröllopspresent, för
första gången.

Det var fantastiskt!

Så fantastisk glass har jag nog aldrig ätit förut. Nu mår vi båda
lite illa och ska titta på "how I met your mother" för att värma upp
magarna igen.

Dom har tagit studenten

I förrgår efter att min lillebror varit här sprang jag och Jonte runt på studentmottagningar. Tre fina vänner sprang ut samma dag. Mottagning 1 var hos Rasmus och det var bara jag som gick. Jonte hade inte kommit hem från jobbet än. Mottagning 2 var hos Carro. Carro blev så glad att vi kom så hon började gråta. Hon är så söt. Mottagning 3 var vi på väg att skippa för vi var så trötta, men till slut åkte vi ändå till Farde. Han blev också riktigt glad att se oss och det kändes riktigt riktigt bra att vi åkte ändå.

Lite olika folk är det man stöter på när man går på studentmottagningar. På Rasmus mottagning mest åt vi och pratade lite lätt. Inga djupa samtal om livets mening, även om det antagligen hade kunnat komma upp om det fanns tillfälle, och man då antagligen hade fått svar som solidaritet, ta hand om varandra, familj, vänner... Möjligtvis 42 också.

På Carros mottagning blev diskussionen ganska extrem så fort hon lämnade rummet. Eller, ja så fort hon och Jimmy lämnade rummet. När de var kvar handlade det om bröllop, student, prästutbildning och liknande saker. När de gick upptäcktes det att de andra vännerna som satt kvar var ganska... höger. De var så höger att jag blev helt förstummad, och då är man höger.

Den tredje mottagningen satt vi mest tillsammans med fillafolk. Kul att träffa dem, men liksom hos Rasmus där man också hade kunnat ge ett någorlunda vettigt svar på frågan om livets mening, kom den inte upp. Varför är det så? Varför pratar man inte om livets viktigaste när det faktiskt är något som berör? Varför är det lättare att skratta åt "miljöaktivister" som tycker att Förbifart Stockholm är en dålig idé än att skratta åt tokar som tror att pengar är allt här i livet? Är det för att vi tycker synd om tokarna eller för att vi alla innerst inne är giriga små krösusar och inte alls tycker att de har fel? Jag hoppas på det förra, men jag vet inte.

I alla fall lärde oss studenterna något fantastiskt genom reaktionerna när vi kom med en ytterst liten och billig present (ganska kul dock...) inslagen i tårtpapper och snöre. Vi har vänner för vilka vi betyder mycket, och de betyder mycket för oss. Det är något att glädjas över.

Lillebror

Idag är min lillebror här och hälsar på i lägenheten. Han har ingen skola för tillfället, men resten av familjen har antingen det eller jobb. Utom jag. Som har plugg, fast hemifrån, och upppackning, fast ingenstans att lägga alla sakerna. Så jag tar hand om honom idag.

Hittills har vi fikat och jag har packat upp lite medan han läste en pocket. Sen har vi kopplat in elektricitet till Jontes keyboard och så spelar Samuel medan jag bloggar och läser bloggar och artiklar och inte pluggar som jag borde. Eller packar upp som jag borde. Eller lagar lunch åt oss som jag borde.

Igår var jag på stan med Maria. Det var jättekul att träffa henne igen och få tid att prata och skratta och det var jättetrevligt! Hon är en så härlig vän! Sen fick jag hux flux springa in på HM och köpa en klänning eftersom jag inte hann hem innan Lovisas studentmottagning. Det blev en blå med blommor som såg mycket längre ut på galgen än den var i verkligheten. Lovisa var så fin igår! Sjukt fin klänning och så är hon ju så fin själv! Kul att träffa lite människor också. Det blir väl ännu mer ikväll på Fardes, Carros och Rasmus mottagningar.

Klänningen jag köpte var lite liten, trots att jag köpte en 38:a. Så jag ska nog göra mig av med den för att frigöra lite plats i garderoben, trots att den var jättefin. Man måste ju kunna andas, liksom. Men det var ju kul att lära sig att man numera har stl 40 på HM. Mitt orosmoment är att folk som tidigare haft 36 kommer banta ner sig till obefintlighet för att vara kvar på 36. Jag menar, om jag som ändå är smal och tidigare haft 36 i de flesta fall bara med nöd och näppe lyckas klämma ner mig i en 38, då är det nåt fel på storlekarna. Jag har ju inte blivit tjockare om revbenen.

Och från det ena till det tredje (eller från garderoben till lägenheten): det känns riktigt riktigt riktigt bra att bo här. Jag hopas vi får behålla lägenheten i höst också, men det går inte att lova. Lite stressande, men jag försöker koppla bort det. Även om vi måste flytta i augusti så är det i alla fall här vi bor nu. Det är faktiskt här vi bor nu. Även om vi knappt hinner vara här för alla studentmottagningar. Det är en hektisk tid, sommaren. Förstår inte varifrån folk har fått att man slappnar av på sommaren. Möjligtvis släpper man allt och bara flyter med på allt som händer, men slappnar av? Naaah...

Nu måste jag laga mat. Mitt ointressanta dravel får ni hålla till godo med tills jag lyckas komma på nåt kul att skriva om.

Vi lever.

Nej, dags att ta sig i kragen och blogga lite! Vi har flyttat och donat så det har liksom inte hunnits med. Men nu börjar det ju hända annat i livet än flyttning (även om vi inte är upppackade än), som studentmottagningar och annat kul. Ikväll ska vi till Lovisa och jag ska åka till stan om en stund och träffa Maria! Härliga fina Maria!

Det blir nog ett litet kort inlägg, mest för att ni ska veta att vi lever. Överlåter åt Jonte att blogga om sin praktik istället. Nu ska jag försöka plugga psykologi i röran, trots att jag mest vill komma i ordning innan jag lämnar den lugna stökiga vrå som är vårt hem iaf över sommaren.

Ni (alla som tar åt sig) är för övrigt välkomna på fika eller nåt ditåt här. Om ni meddelar först hinner vi springa ner till ICA så vi har nåt att bjuda på. Köket är nämligen aningens för barrikaderat för att jag ska kunna baka nåt.

Min första praktikdag

Idag hade jag min första dag på min praktikplats på visualart i
Stockholm.
Jag har suttit vid aftereffects och jobbat med mcDonalds happy meal-
meny.
Det har varit riktigt kul och de andra som jobbar där är riktigt
trevliga också.

Castle of Cair Paravel

Frågan har nu kommit upp vad "Castle of Cair Paravel" betyder. Och eftersom det är kul att svara på frågor (ett helt inlägg man slipper tänka själv på vad man ska skriva om!) så tänkte jag berätta.

En av mina absoluta favoritbokserier är som de flesta har märkt Narnia-böckerna (The Chronicles of Narnia) av C.S. Lewis. De är sjukt bra. SJUKT bra! Mina barn kommer antagligen tycka att de är jättetråkiga, för jag kommer läsa dem högt för dem från innan de föds tills de flyttar hemifrån och får bestämma över sin egen bokhylla. Jag kan inte tröttna på dem och varje gång jag tror att jag har gjort det upptäcker jag nåt nytt som gör att jag bara blir helt fast igen!

"Slottet Paravel på sin kulle reste sig över dem, och framför dem utbredde sig stranden med klippor och små pölar av saltvatten och tång och doften av hav och tång och svall efter svall av blågröna vågor som slog in över sanden. Och måsarna skrek! Har du hört måsskrik? Minns du hur det låter?"

Slottet Paravel (Castle of Cair Paravel i det engelska originalet) är det kungliga slottet i Narnia. Det är en av anledningarna till att jag kröp in i garderober när jag var liten, att få hälsa på där var en av mina drömmar och låtsaslekar. Ett stort slott vid havet med goda människor och andra varelser. The ideal place, liksom.

Min förra blogg där jag skrev ensam hette "Lyktskogen - en bit in i en annan värld eller precis på gränsen av vår", och handlade om mitt liv. Lyktskogen är den plats dit människorna kommer första och andra gången de kommer in i Narnia, och bloggen Lyktskogen skrevs under den tid jag var på väg från förvirrad tonårstid till mindre förvirrad ung-vuxentid.

Nu när jag är (på väg att bli?) vuxen vill jag mer än någonsin ha ett eget Paravel, tillsammans med min man. Så vi skriver ett sånt Paravel på bloggen i förhoppningen att det gör det lättare att skapa ett Paravel i verkligheten. Ett öppet hem med goda vänner dit alla alltid är välkomna och en plats där vi delar med oss av oss själva. Gärna i ett slott vid havet lite längre fram i livet (när parentesen innan vuxen inte kommer att behövas), men just nu i den lilla etta vi ska flytta in i ikväll.

En skön dag

Idag fick jag tillbaka min bil från verkstan och imorgon ska jag
besiktiga den. Det betyder alltså att vi antagligen kan lagligt ta upp
bilen till Stockholm på lördag!

Det var också årets sista skoldag idag, och nu har min klass börjat
åka hem eller till sina praktikplatser. Lite sorgligt, men det ska
också bli lite skönt att slippa gamleby.

Nu sitter vi ock spelar risk, men folk har börjar tröttna. Fast det
hjälper mig till att vinna. Moahahah!

Wicker Park

Idag har vi flyttpackat typ alla våra saker eftersom vi flyttar till El Stockholmo i helgen. Vi kommer hela tiden på nya saker vi har glömt, men snart finns det inget kvar att ta av. Annars har vi haft en lugn och skön dag efter morgonpromenaden, jag har pluggat och Jonte har lekt med datorn.

Det är så trevligt att vara gift. Så trevligt att hela tiden ha någon att umgås med, att vända sig till och nån som liksom sitter bredvid när man bloggar eller pluggar eller bara surfar. Någon att göra allt tillsammans med och prata om allt med. Att denne någon råkar vara den man är kär i och älskar gör inte saken värre.

Det är ganska stor skillnad på oss, till exempel packade jag härifrån bara en enda låda med böcker och inte ens full, medan jag hemifrån har packat knappa tre. Vi läser ganska olika mycket, men vi har en likhet i det vi läser. Vi föredrar båda pocketar. Jonte läser Kallepocketar och jag läser Pocketshopade böcker. Pocket är trevligt. Mjuka pärmar, går att knöla ner i väskor, snygga oftast. Hårda pärmar är också trevligt. Särskilt gamla fina skinnryggar med guldkanter. Gärna i flera band och av folk med långa namn.

Filmer är också trevligt, och nu ska vi titta på film, Wicker Park, som jag velat se om sen jag såg den första gången. Det här blev alltså bara en snabb uppdatering på att vi har flyttpackat och att rummet ser ungefär lika kalt och tråkigt ut som när Jonte flyttade in.

Morgonfrukost

Idag skulle jag lämna in bilen för reparation på morgonen, så jag
och Jojjo gick upp kl nio och åkte till verkstan i gamleby.

På promenaden hem från verkstan passade vi på att gå in till
byfiket och äta frukost. Det var gott!

Som att leva

Min Stockholmsresa var ju faktiskt inte bara för jobbet. Jag åkte även till min käraste Sara som fyllde 20 år i lördags! Sara är en fantastiskt underbar vän. Jag älskar henne beyond words. Jag önskar alla en sådan vänskap som vi har, för jag tror sannerligen att världen skulle vara en bättre plats om alla hade en sån vän som hon! Hon är värd typ alla grattis som finns och det var ett jättetrevligt kalas och övernattning.

Och så visade hon upp lägenheten också! Det har varit en del krångel med hyresvärden, men jag måste säga att den var enorm! Fy vad kul att få ha så mycket plats att inreda! Även om jag just nu mest bara vill ha ett eget kylskåp, med en hylla till mejerivaror, en låda till grönisar, en hylla till burkar... Få plats att köpa både juice, mjölk och yoghurt. Men sen, när jag har fått det kommer jag nog vilja ha ett riktigt vardagsrum med plats för vänner.

Jag har också under min tur återuppväckt ett beroende. Inte kaffet, det har jag aldrig sövt, så det kunde jag inte väcka. Eller, jag har ju sövt det en gång, i nian när jag fick hjärtklappning av min medicin när jag blandade med kaffe. Då trappade jag ner från +3 koppar om dagen till en kopp i veckan med omedelbar verkan. Det var inte kul. Maken till irriterad och nervös människa har jag inte sett (om man inte läser det bokstavligt som min make, för det har jag, han gick till skolan nyss... Det var för övrigt han som verkställde domen.)

Nej, ett annat beroende. Mitt PocketShop-beroende. När jag skulle åka till Sara gick jag förbi PocketShop på Cityterminalen. Och kom ut 65:- fattigare och en fantastisk läsupplevelse rikare, även om jag inte är klar än med hela boken, bestående av ett antal noveller, ett drama och dagböcker. Victoria Benedictsson. Sjukt bra och inspirerande. Tänkte dela med mig av en liten bit jag läste igår till alla som vill skriva men inte vågar, som jag ungefär:

"Det är ett stort fel att du i långa tider kan gå och dra dig för att skriva ett utkast därföre att formen blir skrovlig och full av luckor. Skriv ändå. - Skrovligheterna kunna nog avjämnas, luckorna fyllas"

Jag är ganska ofta rädd för att skriva. Just för att det kanske inte alls blir bra och jag inte lyckas och någon kanske läser och det blir bara jobbigt sen. Men det är ju så sant. Skrovligheterna kunna nog avjämnas, luckorna fyllas, om jag bara skrev. Det är ju lättare att binda ihop en historia där man skrivit ett gäng episoder än att skriva en roman i ett streck. Samma med livet. Så många som är rädda för att växa upp för att de är rädda för att deras liv och verk ska bli ofullständigt, meningslöst, tråkigt. Men om man inte ens börjar finns det ju inget alls av det.