lördag 5 december 2009

Inlägg nummer HUNDRA

Detta är redan bloggens hundrade inlägg. Lite sjukt tycker jag. Det går så fort. Vi har ju inte skrivit här längre än sen maj, men redan är vi uppe i hundra inlägg! Det innebär att vi skrivit i genomsnitt tolv och ett halvt inlägg i månaden. När man tänker på det är det kanske inte så mycket ändå.

Det hundrade inlägget ska handla om visioner. Jag gillar visioner. Därför kunde jag inte låta bli att vända mig om igår när jag hörde över några ledare som pratade om ungdomsarbetets framtid. Jag tycker sånt är spännande. Speciellt när de sa att de kört på ett koncept i ett och ett halvt år och att det var dags att byta nu. Jag gillar inte riktigt tänket. Visst, konceptet har inte funkat klockrent, det ska erkännas. Samtidigt är jag ett stort fan av kontinuitet. Jag gillar kontinuitet. Jag tror att speciellt ungdomar vars värld förändras så mycket behöver kontinuitet. Men man ska ju inte hålla fast vid nåt bara för att. Det är ju dumt.

Min dröm är att filla ska få vara en fristad från prestige, snobberi och kyla. Att man ska förknippa café manna med gemenskap och inte veckans muffins (även om jag gillar veckans muffins jättemycket. Både fikabrödet och själva idén.) Att man ska känna att "här hör jag hemma, här är jag sedd, bekräftad, önskad och behövd".

Det är min dröm. Tyvärr är det ganska långt från verkligheten. Det är mycket som är titta åt ett annat håll och orkar inte engagera sig i människor jag inte känner eller har direkt ansvar för. Det är sorgligt tycker jag. Samtidigt känner jag att det finns potential. Det är en känsla jag inte haft på länge faktiskt och jag tror att det är mitt eget fel. Jag har själv varit sur och tvär för hur jag har blivit behandlad och därför inte velat se det som finns. Jag har fokuserat på problemen istället för möjligheterna.

Jag tror på åldersblandning här. Jag tror på att inte homogenisera. Jag tror samtidigt på att det behövs lite uppdelning. Kanske uppdelningen "Aktivitet", "Veta mer" och "gemenskapochhäng". Sen kan man kanske ha en gemensam andakt/bönochlovsångsstund och sen ha caféhäng till sentpånatten. Och jag vet inte om det här är ett bra upplägg eller om det är dåligt eller vad som, men jag är så sjukligt trött på etiketteringen efter födelseår att jag vill spy.

Det talades också om att kanske ha fler "retreater" tillsammans. Eller gemenskapshelger eller avsparkar eller vadsom. Jag tänker på nyårslägret jag var på med Sara för ett par år sen. Det var sjukt bra. Jag tänker att man inte ska marknadsföra en sån helg eller ett sånt läger med nåt annat än "Vi kommer söka Gud". Sen får det bli vad det blir och man kan ha aktiviteter och bastubad och allt möjligt sånt mys, men att bara marknadsföra det med Gud. För Gud är ändå det viktigaste. Och där Gud är och verkar, där föds gemenskap mellan människor. När våra hjärtan närmar sig Gud närmar vi oss också varandra. Och det skulle vara trevligt tycker jag.

(och grattis Johanna som skrivit ännu ett endaste inlägg med en röd tråd genom nästan hela istället för att klämma in tusen ämnen i ett inlägg och dessutom inte skrivit alldeles sjukligt för långt! det tar sig!)

2 kommentarer:

josef sa...

åh johanna.
jag blir så glad av att läsa det här. det finns hopp för våra församlingar!

Anna Eleonor sa...

Det låter bra tänkt. Jag tycker man kan se det där ålderstänket på allt för många ställen. Din idé om att ha uppdelade aktiviteter känns passande. Vill man pyssla går det att pyssla med alla åldrar. Vill man sitta och hänga går det också med alla åldrar. Heja dig!