tisdag 15 december 2009

Solidaritet.

Jag har en vän som jag håller av väldigt mycket. Hon skriver på sin blogg om solidaritet och att det är det viktigaste att rösta för. Hjärtefrågor som stök i skolan eller abort får stå åt sidan för solidariteten med de fattiga tycker hon. När jag först läste hennes text tänkte jag att är det inte en solidaritet med de ofödda att rösta "mot abort"? Eller en solidaritet med de så kallade bråkstakarna, aka "klicken" att rösta för sätt att få en ordentlig skolgång? Sen läser jag det här och jag känner en sån vrede att det blev helt svart inom mig.

När det förra gången var val i Sverige fick jag inte rösta på riktigt. Jag röstade på kristdemokraterna i skolvalet, av den enkla anledningen att jag känner solidaritet med de omkring 35 000 ofödda som väljs bort varje år och de 385 000 barn som växer upp med föräldrar i riskzonen för, eller redan i, alkoholism. Jag vill med allt jag gör tjäna Gud och jag har tänkt att KD var bästa alternativet att lägga min röst på. Sen dess har jag känt att Kristdemokraterna mindre och mindre har blivit ett parti jag står bakom. Abortfrågan som jag tycker är oerhört viktig har man i princip låtsats som att man aldrig brydde sig om. Istället har man gjort ett stort nummer av homoäktenskapsfrågan, vilken har varit omöjlig att driva från början med en stat och en kyrka som är separerade. No wonder att de inte fick igenom en sån sak. Eftersom jag inte tänker rösta på KD nästa år när det blir val igen tänker de flesta att jag kanske går till det parti som liknar mest i sina värderingar. Och ja, det kanske man kan säga att jag gör. Om inget stort händer kommer jag rösta på Socialdemokraterna.

Att Sverigedemokraterna försöker fiska väljare ur KD med den typiske KD-väljarens "hjärtefrågor" äcklar mig. Dels att de har mage att göra så. Dels för att de lyckas. Tydligen tror den typiske kristne väljaren att Jesus gläds i sin himmel om barnen firar julavslutning i kyrkan och abort blir förbjudet. Att vi portar främlingen som bor i vårt land och inte visar den fattige barmhärtighet bryr han sig säkert inte lika mycket om.

Solidaritet med de svaga och utstötta var något av det Jesus var allra tydligast med. Liksom Gud har visat oss kärlek ska vi visa varandra kärlek, speciellt de fattiga och utstötta som ingen annan bryr sig om. Att visa bort främlingen är inte kärlek och barmhärtighet. Det är inte solidaritet. Min högst personliga tro är att Jesus gillar solidaritet mer än ordning och reda. Det smärtar mig att inte lägga min röst för ett parti vars solidaritet sträcker sig in i livmodern eller till de glömda barnen. Men jag röstar hellre för ett parti där några hamnar mellan stolarna än ett parti som tar bort alla stolar. Hellre lite solidaritet än ingen alls.

1 kommentarer:

josefin sa...

Jag tycker mycket om det här inlägget, men orkar inte riktigt kommentera allt. Mest tycker jag att det är ett bra inlägg, du är vettig och har bra tankar. Det är extremt viktigt att väga olika partiers syn på solidaritet och hur dom gör i praktiken och vad som är viktigast. Är det viktigast att vi har ett socialt skyddsnät och ett samhälle som inte stadigt går mot extrem segregation, eller är det viktigare att sakfrågor såsom abort och vad det nu med kan vara går som man vill? (Och: Är det viktigare att ha en beskedlig statsminister såsom Fredde R än att ha ett samhälle som inte, som du så träffade beskriver, tar bort alla stolar? Jag har hellre Mona-Lisa Sahlin än Fredrik Reinfeldt, eftersom Sahlin innebär en regering som, åtminstone från början, kämpat för allas lika rätt.) Jag tycker det är ganska så uppenbart vad man ska satsa på, även om det inte är så svartvitt som det kan låta när jag beskriver det. Jag är överlag ganska svartvit i mitt synsätt, och nu dessutom ganska trött och har svårt att få fram vad jag menar, men jag tror att du förstår.

Och du får länka! den bloggen är inte särskilt hemlig, bara så himla dålig att folk som går in på min fotoblogg inte behöver hitta den, haha.