Le lendemain

Den här dagen känns väldigt mycket som dagen efter. Igår var dagen efter Bröllopet, men den här dagen känns ännu mer dagen efter. Igår började ändå med pannkaksfrukost och Josefin och slutade med Davidbesök och te. Idag sitter jag bara. Har läst en massa DN-artiklar och tittat på klockan och tänkt att jag snart ska gå och hämta posten och vattna blommorna hemma hos Simon. Snart. Jag ska bara göra en massa annat först. Som att läsa bloggar, äta lunch, kolla mailen och mailadresser.

Tänkte ta kontakt med syo i eftermiddag också. Och ta mig i kragen och komma igång med latinet igen. Får nog börja om från början tyvärr, vilket innebär en långsam start. Därför får jag berätta för syo att jag gjort en massa bra saker under lovet (som att bli klar med franska 5) så dom inte tar mitt bidrag. Som är ganska viktigt just nu. Om två veckor flyttar vi till ett nytt Paravel i Jakobsberg. Där ska vi bo i ett år med luft, kärlek, CSN och min fjuttlön som inkomst. Därifrån ska vi skicka ut tack-korten från bröllopet. Dit ska dörren alltid vara öppen för vänner. Där ska jag laga mat i ett kök som går att stänga om och vi kommer kunna ha ett skrivbord och ett matbord och ett soffbord och ett sängbord. Jag hoppas mina föräldrar skakat fram min artonårspresent tills dess (bara sådär ett år för sent) för jag börjar känna behovet av en symaskin.

Sen finns det andra anledningar till att jag känner mig lite låg idag. Inget som ska basueras ut på internet, men som förklarar lite varför den här dagen, som på en del sätt är en väldigt crucial dag känns som dagen efter. Det är lite för sent idag. Lite för sent att ställa saker till rätta. Nu ska jag promenera bort till Simon och på vägen ska jag ringa nån som jag hoppas har tid med mig.