Stilikoner

Tantmodet har ju som bekant regerat i ett par år, men häromdagen var jag med om nåt kul. När det är soligt i Stockholm tittar man gärna ner i marken för att inte bli bländad. Iaf när man går från Fridhemsplan till S:t Göransgatan på eftermiddagen. Då ser man folk från strax ovanför midjan och neråt. På samma dag tänkte jag "Fy vilken snygg kjol och vad fint matchat med blusen" och "Åh vad fina byxor och den jackan är så söt!" och när jag sen lyft blicken för att se hur tjejen som matchat ihop denna outfit tänkt med håret inser jag att "tjejen" är över 70. Gulligt. Så med dessa stilikoner i tanken har jag på mig en erikshjälpt kjol med enorma fickor och instoppad sönderklippt mbt-tröja.

Det börjar bli höst i luften. Snart flyttar vi från vår sommarlägenhet till större och mer permanent. Snart ska jag sätta mig och sy gardiner och klänningar och kanske sofföverdrag, vad vet jag. Snart ska jag hämta min fantastiska gröna kappa som egentligen behöver nytt foder, men det orkar inte jag. Snart måste man ha strumpbyxor om man ska ut. Snart.

Föväntan är ordet. Förväntan över hur man ska orka med, klara av. Förväntan över hur det ska bli. Och hårt arbete kommer det bli. Skolan ska bli KLAR i höst och det SKA bli student i jul. Eller hur, Michaela?