Omtumlande

Igår och idag gjorde jag nåt omtumlande. Telefonen ringde vid vad jag trodde var kvart över fem på morgonen (egentligen var det kvart över sju för Telia hade på nåt vis lyckats mecka med klockan i min ifån) och frågade om jag ville vikariera på dagis. Eller, såklart frågade inte telefonen, men en i andra luren. Och jo, det kunde jag ju tänka mig. Så jag gick upp och åt frukost och klädde på mig oömma kläder och åkte iväg till Jakan för att vicka. Omtumlande. Samma sak hände idag, men nu var jag lite mer förberedd. Igår var jag med de stora barnen och idag var jag med de mindre. Alla barnen är egentligen ganska små, men de vet liksom inte om det själva. Det är ganska fint tycker jag.

Sen har jag pluggat lite latin. Fast på svenska eftersom det var romersk historia och inte latinsk grammatik (som är döden).

Imorgon ska jag jobba på mitt vanliga jobb. Jag funderar på hur det kommer kännas att sitta vid ett skrivbord och titta på papper och tidvis få leta efter arbetsuppgifter efter två såna här dagar då en halvtimmes rast känns fullkomligt himmelsk efter allt stoj och stim (som i och för sig är jätteroligt också) och hålla handen och byta blöjor och läsa böcker. Att bara sitta kommer nog kännas ganska underligt.

Efter imorgon händer nästa omtumlande sak. Förutom att flytten börjar dra igång så börjar också Fillas ungdomsverksamhet och jag blir konfaledare på riktigt. Det kommer också bli omtumlande. Overkligt och underligt känns det. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera det. Jag känner mig så yngst och så oerfaren samtidigt som jag tror att jag har nåt att tillföra. Jag tror jag är ganska dålig på att inte vara den drivande motorn i saker. Så det blir en utmaning för mig att låta nån annan styra ett tag.

Nu ska jag försöka få min man att laga mat. Jag hoppas det blir gott.