Drömmar

Jag blir irriterad när folk säger att de ska slå ihjäl Jante, göra Jante arg eller inte lyda Jante. Jante är nämligen inte en person utan en stad i en roman. Det är därifrån Jantelagen kommer. Sen blir jag irriterad på mig själv för att jag irriterar mig på andra människor. Det är en typiskt dum sak.

Men för att bryta mot denna ytterst dumma lag tänkte jag berätta att jag bakade jättegoda kakor nyss. Drömmar. De var så goda så jag höll på att gå under. Alldeles lagom möra och goda, men inte degiga. Alldeles lagom tunga för att äta två och en halv för mig (Jonte åt mer, Jante åt inga, dels för att Jante är en stad och dels för att staden inte var här, så den kunde inte få några. Hade den fått några hade den antagligen blivit mer välvilligt inställd till livet och människorna och det mesta) och perfekta till mjölk. Milk and cookies. Den del av the American Dream jag tycker är finast.

De var så goda så jag och Jonte båda började drömma om att öppna café eller konditori i stil med dem på vår fina kakburk från Nyåkers Pepparkakor. Det är en gammal jättefin plåtburk som genom tiderna haft växlande innehåll såsom kritor, saker utan plats, saltkex och nu kakor. Och antagligen var det pepparkakor i från början. Nu är det drömmar i den. Kakdrömmar.