Symaskinsepisoden

Min mamma har som kanske tidigare nämnt gett mig en symaskin i artonårspresent. Eller snarare ett löfte om en symaskin eftersom jag fortfarande inte fått den. Men det ska inte det här inlägget handla om. Det ska handla om vår symaskinsjakt igår. Sen får vi se om jag skriver om nåt annat också, men det var så länge sen jag skrev så det behövs lite påfyllning och dessutom är det en ganska underhållande anekdot.

Vi började med ett ställe som mamma var säker på skulle ha nåt. "Tyvärr", sa mannen som förestod butiken. "Vi säljer inte till privatpersoner." Mamma som är bra på att vara missnöjd kund sa direkt och lite anklagande att hon minsann har köpt där förut utan problem. Då visade det sig att han egentligen bara inte hade nåt inne. Folk är förunderliga ibland. Men han tipsade om ett annat ställe som låg en bit bort och vi åkte dit.

På väg in i affär nr 2 sa jag till mor min att jag behöver ingenting jättefancy scmancy, jag behöver inte kunna brodera tio olika sorters blommor eller skriva namn på saker. Vi kommer in i butiken och jag börjar fundera på vilka olika resårer som finns innan vi får hjälp. Det var en trevlig dam, men hon hade ingenting begagnat att sälja men tyckte att hon hade bra pris på de nya maskinerna hon hade inne. Vi satte oss vid hennes monstermaskin och hon börjar visa att man kan fålla linne med olika sorters blommor och skriva namn! När jag säger att jag kanske inte riktigt har behov av det börjar hon prata om middagsbjudningar med linneservetter och jag försöker se det framför mig. Vem vem VEM skulle jag bjuda med hemmasydda broderade linneservetter!? Jag förstår inte alls! Nu hade den mellandyra maskinen (som fortfarande var på tok för dyr) andra spännande finesser också, som automatisk trådspänning och meddelanderuta om vilken nål man ska byta till och sånt där. Och nog för att jag syr mycket, men jag är också mycket slarvig och glömmer lätt det där med trådspänning och rätt nål och det har blivit en hel del trassel genom tiderna. Automatisk trådspänning blev jag lite kär i.

Men det kändes inte hundra att betala så mycket pengar så vi åkte vidare till ett ställe som mamma hade lite hum om. Och jag passade på att säga att jag gillade automatisk trådspänning och att symaskinen sa till mig när jag skulle byta nål. Hon passade på att säga att den billigaste som fanns på förra stället antagligen inte skulle göra mig lycklig. Så kom vi fram till affär nr 3. Det första hon gör är att plocka fram en liten nätt sak med två vred och säger "Den här kan sy raksöm och sicksack. Den kan inte göra tio sorters knapphål, men det brukar de flesta ändå inte behöva". Jag och mamma tittar på varandra. "Fast hon syr en hel del, så lite fler funktioner vore nog inte fel" säger mamma (eller nåt i den stilen). Jag instämmer.

Varför kan inte saker vara lagom? Är inte Sverige hallå kända som "landet lagom"? Varför kan man inte hitta en enda begagnad fin maskin som kan göra alla coola saker? Jag ska dammsuga Blocket efter en finfin symaskin. Hittade en men den kostade lite för mycket. Å andra sidan var den aldrig använd. Åh, dilemmat.

Annars ville Sara se bilder på vårt köksbord som vi köpte. Och jag vill annars ha en soffa att sitta i och galgar att hänga kläder i och lampor. Men vi trivs bra här i vårt avlånga kök och klädiga sovrum och igår provade jag på att spela Tales of Symphonia. Det var helt ok.