Symaskinsjakten fortgår...

Igår var en oerhört fin dag. Eller snarare kväll. Dagen var inte så speciell. Jag pluggade inte, jag satt mest och läste en blogg jag hittade, uppdaterade facebook, lyssnade lite på Smiths (This Charming Man är en oerhört peppande och bra låt. Låvv it, som jag sa på frans-tiden) och bakade två sorters bullar, varav en inte borde kallas bullar för det var mer... vetekladd. Fast inte ens vetekladd, snarare glutenfrimixkladd med kardemumma. Ovanligt gott för att vara glutenfritt må jag säga.

Sen åkte jag till konfan. Känns bättre och bättre att vara ledare, det gillar jag. Det är lite tråkigt att man missar så stor del av den andra gemenskapen, men jag trivs verkligen med att vara med konfagänget. Jag önskar nästan att jag var fjorton och fick vara med i det gänget. Inget spår av den elitism och gruppbildning som förstört så mycket för min årskull. Låvv it, skulle man kunna säga.

Efter konfan var det dags för Kagges musiktvåor (och ettor) att äntra den provisoriska scenen och det svängde loss rejält. Tyvärr kan filla vara en ganska tråkig publik ibland. Men ojoj. Jag gillar't kan man säga. Och trevliga samtal med trevliga ledare. Ja, jag vågar tro och hoppas på att det är en förändring på väg. Det är en annan stämning i kyrkan nuförtiden. Och det har gått ganska fort också. Jag tror inte att det bara är min attityd som förändrats. Jag tror att människorna har mognat en hel del. Men det är fortfarande en bit kvar tills vi är fullständigt öppna och ärliga, tills vi ser varandra som vänner och med-lemmar och inte folk inför vilka man ska hålla upp en fasad. Men det är på väg åt rätt håll och jag tycker det är underbart.

När jag åkte hem fanns en man och en vän hemma och vi (dom!) bakade kladdkaka. Trots ett missat ägg blev det riktigt bra. Sen somnade jag och Jonte. Efter att vi skjutsat hem Danne, såklart.

Idag gick vi upp tidigt, trots att det blev sent igår. Jonte var snäll och gick och handlade frukostmat, för vi hade slut på mjölk efter bullbaket igår. Anledningen till detta arla uppstigande var att jag och mamma, båda pillerknaprande (hon för huvudvärk och jag för "tjejontimagen" som en förstående killkompis en gång sa) och ganska trötta skulle hitta The One. Symaskinen. Vi åkte till loppis. Vi åkte till KiloTex (som bara hade Jenome-maskiner, vadan?) och förbi en stängd affär och ännu en stängd affär. Där gav mamma upp och gav mig pengar att själv leta upp en maskin för. Den sista affären var mest lovande och har på veckodagarna ganska generösa öppettider och genom fönstret såg det iaf ut som om de hade en del bra grejer, även begagnat. Så på måndag blir det en utflykt för att se om jag hittar nåt kul till ett vettigt pris och med vettig garanti.

Nu ska jag plugga latin. I jul tar jag studenten.