Just nu lyssnar jag på Hesekiel. Hesekiel var en profet som fick i uppdrag att berätta för israeliterna att de gjorde fel och därför skulle föras bort. Sen berättar han för alla andra folk att de också har syndat och att de därför ska gå under. Eller, förlåt. Bli ödelagda i 40 år.
Det är lite underligt att faktiskt få sin Bibel uppläst för sig. En lite underlig känsla. Samtidigt känner jag att det ger mig jättemycket att lyssna på Bibeln såhär. Jag känner mig mer hemma och bekant med Bibeln än på länge. Och visst, det finns svåra, konstiga, hemska och närmst förfärliga delar. Men hela tiden finns en underton av att Gud minsann inte ger upp, hur galet det än lyckas bli. Han är bestämd i sin kärlek. Och han är inte att leka med. De är också spännande.
Om man kastar om bokstäverna i Hesekiel blir det: heelsike, ehise-lek, likheees.
Igår spelade jag klart ett parti Settlers för första gången i mitt liv. Förra gången jag spelade blev vi inte klara och jag spelade med två proffs. Igår spelade jag bara med ett proffs. Det var lite roligare, även om jag förlorade. Det gick liksom att hänga med i vad som hände. Vilket osökt får mig att tänka på skolan. Det är mycket lättare att lära sig om man förstår. Det ställer höga krav på läraren.
Jag har alltid blivit uppmuntrad när jag har pluggat. Jag har alltid fått veta att jag är duktig. Jag har blivit bekräftad. Och ja, jag har haft den osunda föreställningen att mitt värde ligger i hur duktig jag är, men det är inte det som är grejen. The Epic Grej är istället att uppmuntran och bekräftelsen gjorde det så mycket lättare för mig att lära mig. Jonte som fick höra av sin franskalärare att han var dum i huvudet fick mycket sämre förutsättningar att lära sig franska, vilket är synd.
En annan viktig sak är att man bör lägga sig på elevens nivå. Vi hade en lärare som pratade över huvudet på oss. Problemet med att lägga sig på elevens nivå är om alla elever inte är på samma nivå. Eller om nivån är för låg. Det finns ju vissa förkunskaper man bör ha, och har man inte de förkunskaperna blir det genast mycket svårare.
Nej... Nu ska jag återgå till Hesekiel. Så får ni slippa mitt klurande på skolan. Och jag kanske får lite disk gjord.
Seb Recenserar Återvänder...snart!
9 år sedan
2 kommentarer:
En av mina lärare på engelskan berättade en gång om en bekant till honom som lärde ut franska enligt följande princip:
"Man lär ut grunder fram till första provet, sedan drar man en gräns och riktar sin undervisning till översta tredjedelen resten av året."
”Hesekiel” skriver en del om förlåtelse.
Hur man ska leva för att möjliggöra så att Skaparen i Hans nåd förser med Sin förlåtelse står i den judiska Bibeln och undervisades också av första århundradets historiska Ribi Yehoshua ha-Mashiakh (Messias) från Nasaret (Ribi Yehoshuas undervisning finns på hemsidan Netzarim).
Tan’’kh – t.ex. Yekhezqeil (”Hesekiel”) 18 utlovar förlåtelse till de och endast dem som gör sitt uppriktigaste att hålla buden i Torahn (inkl. att inte äta fläsk och skaldjur). Skaparen kan inte ljuga och ändras inte (Malakhi 3:6)!
Ribi Yehoshua ha-Mashiakh levde och gjorde sitt bästa att praktisera Torahn, han dog oskyldigt och blev ett offer. På grund av detta kan Skaparen ge Sin förlåtelse för de tillkortakommanden (i att hålla mitzwot (”directives” or ”military-style orders) i Torahn) hos alla de som gör sitt uppriktigaste i att hålla Skaparens mitzwot i Torahn (precis som det utlovas i Yekhezeqeil 18).
Skicka en kommentar