Dom har tagit studenten

I förrgår efter att min lillebror varit här sprang jag och Jonte runt på studentmottagningar. Tre fina vänner sprang ut samma dag. Mottagning 1 var hos Rasmus och det var bara jag som gick. Jonte hade inte kommit hem från jobbet än. Mottagning 2 var hos Carro. Carro blev så glad att vi kom så hon började gråta. Hon är så söt. Mottagning 3 var vi på väg att skippa för vi var så trötta, men till slut åkte vi ändå till Farde. Han blev också riktigt glad att se oss och det kändes riktigt riktigt bra att vi åkte ändå.

Lite olika folk är det man stöter på när man går på studentmottagningar. På Rasmus mottagning mest åt vi och pratade lite lätt. Inga djupa samtal om livets mening, även om det antagligen hade kunnat komma upp om det fanns tillfälle, och man då antagligen hade fått svar som solidaritet, ta hand om varandra, familj, vänner... Möjligtvis 42 också.

På Carros mottagning blev diskussionen ganska extrem så fort hon lämnade rummet. Eller, ja så fort hon och Jimmy lämnade rummet. När de var kvar handlade det om bröllop, student, prästutbildning och liknande saker. När de gick upptäcktes det att de andra vännerna som satt kvar var ganska... höger. De var så höger att jag blev helt förstummad, och då är man höger.

Den tredje mottagningen satt vi mest tillsammans med fillafolk. Kul att träffa dem, men liksom hos Rasmus där man också hade kunnat ge ett någorlunda vettigt svar på frågan om livets mening, kom den inte upp. Varför är det så? Varför pratar man inte om livets viktigaste när det faktiskt är något som berör? Varför är det lättare att skratta åt "miljöaktivister" som tycker att Förbifart Stockholm är en dålig idé än att skratta åt tokar som tror att pengar är allt här i livet? Är det för att vi tycker synd om tokarna eller för att vi alla innerst inne är giriga små krösusar och inte alls tycker att de har fel? Jag hoppas på det förra, men jag vet inte.

I alla fall lärde oss studenterna något fantastiskt genom reaktionerna när vi kom med en ytterst liten och billig present (ganska kul dock...) inslagen i tårtpapper och snöre. Vi har vänner för vilka vi betyder mycket, och de betyder mycket för oss. Det är något att glädjas över.