Sålänge ska jag njuta.

Gårdagen var en oerhört fin dag. Jag bakade kakor med min kakpistol, lagade mat, läste vidare i Stora Boken av Victoria Benedictsson, fick eminent besök av Josefin och Maria. Det var soligt och dant och jag fick ett träningspass åt skolan gjort när jag matade katten. Sen gjorde jag omtyckt potatissoppa åt Jonte och Danne (och mig själv) och så hade vi en jättetrevlig kväll.

Livet är så lyckligt att jag nästan är rädd att det ska hända något för att man inte kan vara såhär lycklig och ha det så bra och må så gott. Men jag vet ju att det kommer hända saker. Visst är den här sommaren det vuxnaste och mognaste och verkligaste och bästa som hänt. Men till hösten väntar fortfarande en skrämmande verklighet med lägenhetssökande och jobbjobbjobb och kämpande med skolan för att bli klar till julen. Ändå längtar jag.

Hur underbart det än är att leva här i den här lägenheten är det inte här vi kommer leva sen. Vi kommer se tillbaka på den här tiden som nåt sjukt bra. Vi har ju hallå en pizzeria två hus bort och en park precis vid gaveln. Ungefär lika långt bort fast åt andra hållet ligger tuben och knappa tjugo minuter till stan. Det är sjukt bra. Det enda som är dåligt är att lägenheten är aningens liten och att vi inte får ha den längre. Och att det inte är vårt riktiga liv.

Jag längtar efter hösten då vi kan börja bygga vårt riktiga liv. Med ett sovrum, ett vardagsrum och ett kök, istället för ett rum till allt. Jag längtar tills vi kan sätta våra namn på dörren och få posten dit. Jag längtar efter att spika upp bröllopsbilder på väggarna. Jag längtar och längtar tills mitt liv börjar på riktigt. Men sålänge ska jag njuta. Njuta av mitt sista sommarlov innan jag får bli vuxen.